Fem en fredag v.14: Artigheter
1. Ser du till att hålla upp dörren för folk?
Om jag ser att någon kommer bakom mig så slänger jag inte igen dörren
2. Säger du tack för maten även när du "bara" är hemma?
3. När du träffar någon du inte träffat på länge och ni säger att ni måste
ses, blir det någonsin av?
Om jag ser att någon kommer bakom mig så slänger jag inte igen dörren
i ansiktet på dem. Uppskattar själv om någon håller upp dörren för mig.
2. Säger du tack för maten även när du "bara" är hemma?
Eftersom jag lever ensam så är det bara mig själv som jag kan tacka för
maten här hemma. Men det kanske man skulle göra! För övrigt så tackar
jag alltid för maten. Det går av bara farten!
3. När du träffar någon du inte träffat på länge och ni säger att ni måste
ses, blir det någonsin av?
Jag har sluta säga det som ren rutin. Om den jag träffar säger det, så har jag
under senare år faktiskt börjat svara att "det är sådant man säger, men det
blir aldrig av." Och för det mesta är det ju inte folk som man gått och längtat
efter eller saknat.
Men det finns undantag. Jag fick ett meddelande på facebook från en kvinna
som var min allra bästa vän på låg/mellanstadiet i skolan. Vi hade varken
setts eller hörts på säkert 40 år. Vi tog ett snabbt beslut om att ses veckan
efter. Hon bor fem mil härifrån, så hon tog bussen hit. Och trots de många
årens avbrott, och trots att vi var så unga när vi var vänner, så kändes det som
om vi hade träffats igår. Det här var flera år sedan, och vi har bara träffats en
gång sedan dess, men vi har regelbunden kontakt via fb. Det kändes/känns så
bra!
4. Rättar du folk när de säger något fel?
Nej, det gör jag inte. Däremot har jag kommit på mig med att när mina barn-
barn säger fel, t.ex. "Han sjungde en sång", så svarar jag "Jaha, sjöng han en
sång?"
5. Vad tycker du om butikspersonal som kommer fram och frågar om du
vill ha hjälp?
Vill jag ha hjälp så tycker jag det är bra. Annars säger jag att jag bara vill
titta. Det är värre när man vill ha hjälp, och det inte finns någon personal
så långt ögat kan se.
Hej, så glad att läsa om din gamla skolkamrat, jag har varit med om liknande. Min klasskamrat o jag tappade bort varandra när jag flyttade till Sverige några år efter plugget. För ett par år sedan hittade hennes dotter min blogg o frågade sin mamma om inte det var den Paula som du alltid pratar om! Sedan dess har vi brevväxlat och mejlat varandra, men vi har inte fått till något möte. Men jag lever på hoppet att det ska bli av, det är ju bara detta med hund- och kattvakt när man ska vara borta i Finland några dygn...
SvaraRaderaTrevlig helg
Visst är det härligt, när man märker att det fungerar så bra. Det är inte bara dåligt med det digitala. Ha en trevlig helg du också!
SvaraRaderaJa, fb är fantastiskt att återuppta kontakten med gamla vänner. Jag som bott mycket utomlands har kvar många vänner pga fb. Det är mycket lättare att både hålla kontakten och sen träffas när man är i samma land igen ����
SvaraRaderaJa Karoleen, det är det verkligen. Och det dyker upp människor som man helt enkelt glömt bort. Har också fått kontakt med en av mina barndomsvänners dotter genom fb. Helt fantastiskt!
SvaraRaderaArtighet verkar inte var lika naturligt idag som när jag var barn, tycker jag. Givetvis är det stor skillnad på människor, men många är tyvärr väldigt egoistiska...kanske p.g.a. tanklöshet eller brådska. Trevligt slut på påsken.
SvaraRaderaDet har du så sätt i Gunnel. Våra föräldrar var noga med att vi barn tackade för oss, hälsade artigt o.s.v. Det behöver även dagens barn lära från sina föräldrar!
SvaraRaderaVi har haft en väldigt blåsig Påsk här, men annars har den varit bra. Hoppas det varit bra för dig också!