Guldkorn i tillvaron

Efter ett antal dagar i Storulvån är vi hemma igen. Oj vad tiden gick fort! Det gör alltid det när man har det bra. Vädret har inte varit det bästa. Det har regnat, snöat och blåst och som lägst har temperaturen varit nere på +2 grader. Men vi var förberedda på det, och hade rätt kläder med/på oss, så det gick bra. Och dessutom tittade solen faktiskt fram då och då. Och tillsammans med det ressällskap jag hade, så går det bara inte att hänga läpp. Så  många glada skratt vi haft, och så många samtal och minnen som avhandlats. 

 Jaa, i morgon bittida sticker jag och grannen med son iväg till Storulvån! Åh, vad jag längtar!! Så där mycket ska vi inte bära på den här gången. Då var vi ju unga och starka, nu är vi varken eller! 😄 Då vandrade vi också långt, men så här 15-20 år senare blir det dagsetapper med liten matsäcks-ryggsäck. Men det känns helt ok! Är ni avundsjuka? Var inte det. Det kan bli 0-gradigt och snö!! 😉

Åter igen fredag. Idag har jag varit inne i stan och träffat två vänner, Kristina och Birgitta. Kristina, eller Kicki som hon kallas, arbetade jag tillsammans med på dagis under tidigt 80-tal. Birgitta var mamma till ett av våra barn på förskolan. Birgitta och jag umgicks under en herrans massa år, och har sett varandras barn växa upp, och själva bli föräldrar.  Vi tre, Kristina, Birgitta och jag, har under de senaste tio åren träffats två gånger om året och gått ut och fikat tillsammans. Vårens träff som skulle ha varit i maj blev av uppenbara skäl inställd, men nu bestämde vi oss för att nu fick det bära eller brista. Vi bestämde träff påTant Gredelin, ett mysigt litet fik. Det var åtta grader ute, men vi hade bestämt oss för att sitta ute. Så på med tjocktröjan och ut med filtarna, och sedan hade vi en härlig stund med många hjärtliga skratt. Sådant här behöver åtminstone jag just nu! Och för att komma fram till fredagens Fem en fredag v. 37: Namn, hos elisamatilda.se, så vill jag s

 Veckans fem en fredag handlar om längd . 1.  Vad är det längsta du åkt med bil? Vet inte hur långt det var, men den absolut längsta tiden jag åkt bil är ca 17 timmar. Jag var med en vän på husbilssemester söderöver. Vi startade kl. 9 på morgonen från Hamburg, för att ta färjan över till Sverige från Puttgarden. Men kan ni tänka er! Bombhot mot färjan!  Färden gick vidare till Rostock, där vi lyckades komma med en båt. In i Danmark där vi virrade runt i timmar på jakt efter bron . Men hur vi än åkte så kom vi fel. Ingrid (GPS:en) var nämligen inställd på att undvika betalvägar, och innan det uppdagades så hann klockan rinna iväg. Väl inne i Sverige började jakten på en öppen camping. Det fanns ingen, så vi stannade på en pendlarparkering kl. 2 på natten, och fick oss några timmars sömn. Det blev alltså 17 timmar, så när som två timmar på färjan. Helt galet! 2.  Vad är det längsta du har sprungit? Det är när jag sprang 100 meter i skolan. Sedan dess har jag bara sprungit om jag hållit p

Herr Nilsson fru, fru Nilsson m.a.o., skriver i sin blogg att hon är lite insnöad på ansikten i olika former och färger. Nu undrar hon om någon av oss andra också är insnöade på någonting, och i så fall vad. Först tänkte jag, att neej det är jag ju inte. Men vid närmare eftertanke så kom jag på, att jag är nog lite insnöad på änglar. De flyger omkring både här och där hemma hos mig. Så här kommer dom! Den första som möter dig är den här lilla godingen. Hon är  lite skinnflådd både här och där. Hon hänger nämligen över mitt matbord, och det stod en ljusstake under henne. Hon   började plötsligt osa bränt! De här små glasänglarna har jag fått av min son- hustrus systerdöttrar, när de var yngre. . Denna donna vakar över mig när jag sover, och hon har hjälp av sina inramare vänner. För många år sedan köpte jag den här boken i London, och vad var det första jag gjorde?  Jo, den här ängeln! I vardagsrummet står nedanstående ängel på spiselkransen. Hon är en favorit! Men hon delar rummet med

Livet börjar så sakteliga återgå till det mer normala, även om vi fortfarande håller avstånd, tvättar händerna, och avstår från de livsviktiga nära ömhetsbetygelserna! Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken, men en liten bit på väg är vi allt. I måndags var jag på årets första möte med PRO:s studiekommitté. Vårens möte blev, liksom alla andra möten, inställt. Och visst blir det en annorlunda termin jämfört med tidigare. PRO:s programhäfte kommer förmodligen inte att sändas ut till medlemmarna, då de flesta aktiviterna är inställda även fortsatt. Men några studiecirklar kommer trots allt att starta, och vi funderar på hur vi ska få ut informationen till alla medlemmar. Föreningen här är, förutom storstadsföreningarna, en av Sveriges största med sina 2200 medlemmar.  Kommunen har dessvärre gått ut med att föreningar, under rådande omständigheter, inte får hyra deras lokaler, då dessa behövs för kommunens egna möten och sammanträden. Lokalerna är så pass stora att man kan hål