måndag 21 september 2020

Hemma igen.....

Efter ett antal dagar i Storulvån är vi hemma igen. Oj vad tiden gick fort! Det gör alltid det när man har det bra. Vädret har inte varit det bästa. Det har regnat, snöat och blåst och som lägst har temperaturen varit nere på +2 grader. Men vi var förberedda på det, och hade rätt kläder med/på oss, så det gick bra. Och dessutom tittade solen faktiskt fram då och då. Och tillsammans med det ressällskap jag hade, så går det bara inte att hänga läpp.  många glada skratt vi haft, och många samtal och minnen som avhandlats. 

måndag 14 september 2020

I morgon bär det av!!!

 Jaa, i morgon bittida sticker jag och grannen med son iväg till Storulvån! Åh, vad jag längtar!!


Så där mycket ska vi inte bära på den här gången. Då var vi ju unga och starka, nu är vi varken eller! 😄
Då vandrade vi också långt, men så här 15-20 år senare blir det dagsetapper med liten matsäcks-ryggsäck. Men det känns helt ok! Är ni avundsjuka? Var inte det. Det kan bli 0-gradigt och snö!! 😉


fredag 11 september 2020

Fem en fredag v. 37: Namn

Åter igen fredag. Idag har jag varit inne i stan och träffat två vänner, Kristina och Birgitta. Kristina, eller Kicki som hon kallas, arbetade jag tillsammans med på dagis under tidigt 80-tal. Birgitta var mamma till ett av våra barn på förskolan. Birgitta och jag umgicks under en herrans massa år, och har sett varandras barn växa upp, och själva bli föräldrar. 

Vi tre, Kristina, Birgitta och jag, har under de senaste tio åren träffats två gånger om året och gått ut och fikat tillsammans. Vårens träff som skulle ha varit i maj blev av uppenbara skäl inställd, men nu bestämde vi oss för att nu fick det bära eller brista. Vi bestämde träff påTant Gredelin, ett mysigt litet fik. Det var åtta grader ute, men vi hade bestämt oss för att sitta ute. Så på med tjocktröjan och ut med filtarna, och sedan hade vi en härlig stund med många hjärtliga skratt. Sådant här behöver åtminstone jag just nu!

Och för att komma fram till fredagens Fem en fredag v. 37: Namn, hos elisamatilda.se, så vill jag säga att Kina Kristina Birgitta, ja det är mina namn det!

1.  Har du eller har du haft något smeknamn?
Under hela min uppväxt kallades jag, som yngsta barnet av 7, för Lillan av min mamma. Bland mina kamrater kallades jag alltid för Kina. När jag började i femte klass så var vi tre Kristinor i klassen. Då blev det så att alla, även lärarna, kallade mig Kina. En gammal mattelärare använde ch-ljudet i början av namnet. Det tyckte han var så fyndigt! 


2.  Har du velat heta något annat?
Har kanske inte i egentlig mening velat heta något annat, men jag är ju döpt till Kristina Birgitta, och eftersom jag alltid tilltalades Kina, så ställde det till en del problem. Automatiskt så skrev jag alltid Kina när jag skulle underteckna olika saker. Och inte sällan fick jag tillbaka handlingar för att underteckna med mitt riktiga namn. Jag beslöt mig för att lägga till Kina som tilltalsnamn i officiella handlingar. Men oj vilket dåligt samvete jag hade innan jag berättat det för min mamma. "Ja men det var väl bra," sa hon, och så var allt frid och fröjd. 
De gånger då någon reagerat över mitt namn, har varit i passkontrollerna i Hongkong och Taiwan! 😆

3.  Vet du vad ditt namn betyder?
Kristina betyder den kristna och beskyddaren. Kina är ofta en kort version eller ett smeknamn av Kristina. När jag tog det som tilltalsnamn fanns det bara fyra (4) personer i Sverige som hade det registrerat som namn. Idag är det 134 kvinnor, varav 100 har det som tilltalsnamn, och fyra (4) män.

4.  Finns det något namn som går igen i din släkt?
Går igen och går igen?! Två av mina systerdöttrar har döpts efter mig, den ena har Kristina som andranamn och den andra Birgitta. Min sons dotter heter också Kristina som andranamn, och det lustiga är att också hennes gammel-farmor hette Kristina.

5.  Matchar ett namn med personligheten?
Jag tycker faktiskt det! Eller också är det så att man vant sig vid att någon heter så eller så, och då tycker man att det namnet passar personen i fråga. Men det är väl ofta så att man har några namn på förslag när man väntar barn, och när barnet väl är fött så ser man efter någon vecka vilket namn som passar bäst?! 




fredag 4 september 2020

Fem en fredag v. 36: Längd

 Veckans fem en fredag handlar om längd.

1.  Vad är det längsta du åkt med bil?
Vet inte hur långt det var, men den absolut längsta tiden jag åkt bil är ca 17 timmar. Jag var med en vän på husbilssemester söderöver. Vi startade kl. 9 på morgonen från Hamburg, för att ta färjan över till Sverige från Puttgarden. Men kan ni tänka er! Bombhot mot färjan! 


Färden gick vidare till Rostock, där vi lyckades komma med en båt. In i Danmark där vi virrade runt i timmar på jakt efter bron. Men hur vi än åkte så kom vi fel. Ingrid (GPS:en) var nämligen inställd på att undvika betalvägar, och innan det uppdagades så hann klockan rinna iväg. Väl inne i Sverige började jakten på en öppen camping. Det fanns ingen, så vi stannade på en pendlarparkering kl. 2 på natten, och fick oss några timmars sömn. Det blev alltså 17 timmar, så när som två timmar på färjan. Helt galet!

2.  Vad är det längsta du har sprungit?
Det är när jag sprang 100 meter i skolan. Sedan dess har jag bara sprungit om jag hållit på att missa bussen!

3.  Hur lång tid tar det att göra dig i ordning på morgonen?
Det är ju lite motvalls, men när man var ung och något så när vacker, tog det timmar. Nu när man inte är speciellt vacker alls, då tar det kanske en kvart om jag bara ska strutta runt här hemma. Ska jag erövra stan, så kanske det kan ta en halvtimme. 😉😵


4.  Hur länge väntar du på någon innan du undrar var den är?
Beror på vem det är. Om det är mina närmaste så väntar jag inte alls. De kommer när de kommer! De är nämligen tidsoptimister. 

5.  Hur långt skulle du gå för att få som du vill?
Det är en av de härliga sakerna med att vara äldre. Det är inte viktigt längre att få som man vill. Är bra på att jämka mig fram till något som tilltalar båda parter.

torsdag 3 september 2020

Insnöad på änglar

Herr Nilsson fru, fru Nilsson m.a.o., skriver i sin blogg att hon är lite insnöad på ansikten i olika former och färger. Nu undrar hon om någon av oss andra också är insnöade på någonting, och i så fall vad. Först tänkte jag, att neej det är jag ju inte. Men vid närmare eftertanke så kom jag på, att jag är nog lite insnöad på änglar. De flyger omkring både här och där hemma hos mig. Så här kommer dom!

Den första som möter dig är den här lilla godingen. Hon är 
lite skinnflådd både här och där. Hon hänger nämligen över
mitt matbord, och det stod en ljusstake under henne. Hon  
började plötsligt osa bränt!

De här små glasänglarna har jag fått av min son-
hustrus systerdöttrar, när de var yngre.

.
Denna donna vakar över mig när jag sover,
och hon har hjälp av sina inramare vänner.


För många år sedan köpte jag den här boken i London,
och vad var det första jag gjorde? 
Jo, den här ängeln!


I vardagsrummet står nedanstående ängel på spiselkransen.
Hon är en favorit!


Men hon delar rummet med trädgårdsängeln,


och detta högt flygande par, som är klädda som Gud skapade oss.


Och sammantaget så visar det här, att jag nog är insnöad på Änglar.
Men finns dom? 😇



















 

onsdag 2 september 2020

Tillbaka till livet

Livet börjar så sakteliga återgå till det mer normala, även om vi fortfarande håller avstånd, tvättar händerna, och avstår från de livsviktiga nära ömhetsbetygelserna! Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken, men en liten bit på väg är vi allt.

I måndags var jag på årets första möte med PRO:s studiekommitté. Vårens möte blev, liksom alla andra möten, inställt. Och visst blir det en annorlunda termin jämfört med tidigare. PRO:s programhäfte kommer förmodligen inte att sändas ut till medlemmarna, då de flesta aktiviterna är inställda även fortsatt. Men några studiecirklar kommer trots allt att starta, och vi funderar på hur vi ska få ut informationen till alla medlemmar. Föreningen här är, förutom storstadsföreningarna, en av Sveriges största med sina 2200 medlemmar. 

Kommunen har dessvärre gått ut med att föreningar, under rådande omständigheter, inte får hyra deras lokaler, då dessa behövs för kommunens egna möten och sammanträden. Lokalerna är så pass stora att man kan hålla rekommenderat avstånd mellan deltagarna. Det här gör det betydligt svårare att få igång de så välbehövliga cirklarna för oss äldre. De träffpunkter som tidigare fanns lade kommunen ner förra hösten för att spara pengar. 

Under våren stängde de också ner seniorgymmet p.g.a. coronan, vilket blev kännbart i våra gamla leder. Men som jag skrivit om tidigare så startade jag mitt eget hemmagym nere i vinkällaren. Jag började vecka 20, och då jag känner mig själv ganska bra, så trodde jag väl inte att det skulle bli så långvarigt. Men kan ni tänka er!? Nu är vi inne i vecka 37, och jag håller fortfarande på! Det första jag gör sex dagar i veckan är en halvtimmes gymövningar. En dag i veckan kallar jag latdag, och då gör jag inga gymnastiska övningar. 😄 

Riktigt så här kul har väl inte John Fogerty och jag i vinkällaren, men......

Inte riktigt lika ofta tar jag också en halvtimmes promenad. Varför jag hållit ut så länge tror jag beror på att jag märkt av en sådan stor smärtlindring i axlar och höfter. Och nu känns det faktiskt riktigt kul också när John Fogerty och jag kör igång! 

Och som grädde på moset så har Folktandvården hört av sig efter vårens avbokningar. Så igår träffade jag en visir- och munskydds-beklädd tandhygenist. Och nu är det bara att sätta igång på allvar! Ja, jag har ju borstat tänderna ordentligt även under oket av corona-pandemin. Men nu ska, förutom eltandborsten, alla mellanrumsborstar, tandtrådar och florsköjningsflaskor användas flitigare igen!!


Och med hänvisning till den första bilden i det här inlägget så ska jag kanske, eventuellt, förhoppningsvis bege mig upp till Storulvån i mitten på månaden. Lite ovisst ännu, men jag skulle verkligen önska att det blir av!