Guldkorn i tillvaron

Livet är något lättare att prata om än döden. Men i livet ingår också ensamhet, självvald eller ofrivillig. Och det är lika svårt, om inte svårare, att prata om som döden. För många också mer skambelagt. Vem är jag, som inte har några vänner, som ingen vill ha? Att inte vara behövd, att inte fylla någon funktion, inte ingå i ett socialt sammanhang! Ofrivillig ensamhet kan göra att man känner sig otrygg, övergiven och nedstämd. Det är t.o.m. så att kroppslig smärta, enligt professor Peter Strang vid Karolinska Institutet, kan förvärras av ensamhet medan gemenskap kan lindra smärta.

Frågvis 1. Vilken fråga skulle du vilja ställa till en valfri granne? Snälla du, kan du inte bygga en hönsgård till de fem tupparna och deras hönor? Jag blir tokig annars! 2. När frågade någon dig sist hur du mår? Det frågade Mona idag när vi möttes för att bese stadens parker! 3. Vad svarade du på senaste frågan du fick? Ja! (frågan löd: Har du varit inne i stan?) 4. När var du senast nyfiken på något? Jag är nyfiken hela tiden. Idag blev jag jättenyfiken på olika tekniker som använts på den konstutställning jag bevistade. 5. Vilken fråga ställer du dig varje dag? Måste jag verkligen gå upp nu? Det är på intet vis så att jag är trött på livet eller så, men jag tycker det är så himla mysigt att ligga kvar i sängen och titta i taket. Jag tänker så bra där!! 😁

Så började alltid Astrid Lindgren och hennes syster sina telefonsamtal till varandra, har jag läst någonstans. Och så var det avklarat! Sista tiden har mina tankar kretsat en del runt döden också, och det av olika anledningar. Dels har en del ur min vän- och bekantskapskrets gått bort, men också för att jag läst mycket om ensamhet, och att det faktiskt kan leda till en för tidig död. 

har snart nått vägs ände! Om cirka en vecka har halva året gått. Det går fort! Den 21 juni, alltså på Midsommarafton var det sommarsolståndet. Eller som min optimist till son sa: "Från och med idag blir det bara mörkare och mörkare." Men den 21 december vänder det igen och blir ljusare och ljusare. Det är någonting att glädja sig åt! Den 21/12 är förresten alltid förknippad med 

Veckans tema: Avslutning (elisamatilda.se) 1. När tog du studenten/gick ut skolan? Jag tog realen i juni 1962 och därefter gick jag en ettårig kontorsutbildning. Efter det skulle jag aldrig plugga mer,......sa jag då! 2. När var senaste gången du hade lov? Sommaren 1962 måste alltså ha varit mitt sista sommarlov. Efter det har jag läst två år i Uppsala och tre och ett halv år i Stockholm, men vid dem tidunkterna var jag ensamstående mamma, så då var jag tvungen att arbeta under loven för att få det att gå runt. 3. Hur såg en avslutning i grundskolan ut? Alla som gick på läroverket (som det hette på den tiden) samlades i Tennishallen som var iordningställt med rader av bänkar, och prydd med björkar och blommor. Rektorn höll tal, någon/några sjöng och spelade, stipendier delades ut och slutligen fick avgångsklasserna stiga upp på scenen och motta sina betyg och få sina lyckönskningar. 4. Vad brukade du göra under dina sommarlov? Beroende på ålder så var det mest bad oc

för jag besiktade min bil i måndags, och det var inte ett fel på den! Phu eller puh, vad skönt! Nu kan jag köra ett år till. Dessutom var jag till tandläkaren i förra veckan, och hon sa att jag inte behövde komma tillbaks förrän i december. Nu är det bara tandhygienisten i morgon, och sedan är alla saker som jag grämer mig värst över, gjorda för ett tag framöver!

Idag har jag tagit ner julgardinerna i vardagsrummet och juldraperiet i hallen. Ja, så´n är jag! Nu var det inga gardiner med tomtar och ljus på, utan de är ganska diskreta, men rostfärgade. Draperier i hallen är rödrutigt men inte heller så iögonenfallande. Men för mig är det julgardiner/draperi. Har också ställt i ordning min "hängmatta" på altanen, så nu är det bara att gunga på! Jag hittade förresten en påsktupp också så även den är undanplockad nu!

Nu har jag försökt att lägga in en ny bakgrundsbild i flera dagar. Jag trycker och jag blippar både här och där, men jag får inte ner den i storlek. Det vete fåglarna hur man gör, så nu får den vara som den är. Bilden tog jag i augusti förra året när jag var på husbilssemester med en god vän. Lofoten är ju annars ganska regnigt, men just den här första kvällen där, var så fantastiskt vacker. Vårt gemytliga grannland är vackert överhuvudtaget.