fredag 27 november 2020

Fem en fredag v. 48: Ett hem

 
Igen!

1.  Vad är nytt i ditt hem?
Ingenting! Skulle i så fall vara min skrivbordsstol som jag fick för något år sedan. Den ser helt ny ut, men faktum är att min sonhustru tog hem den till mig, när de skulle byta ut alla möbler på deras firma. Så ny är den bara för mig.

2.  Vad är äldst i ditt hem?
Förutom mig då, så måste det vara mormors lilla glashöna. Den fick jag av min mamma, och det var det enda hon ville ha när hennes mamma gick bort. Hönan hade mamma sett i sitt barndomshem under hela sin uppväxt. Den har tappat lite av sin näbb, och är absolut ingenting värd i pengar, men för mig betyder den väldigt mycket!


3.  Vad skulle behöva bytas ut?
Mitt matbord skulle behöva bytas ut. Det är av äldre modell och har "heltäckande" ben på sidorna, vilket innebär att ingen kan sitta på kortsidorna om man inte lägger i extraskrivorna. Eftersom mitt matrum inte är så stort så vill jag inte ha skivorna i för jämnan. Litet smalare bord med öppna sidor är alltså ett önskemål.

4.  Vad fattas som egentligen "ska" finnas i ett hem?
Jag kan inte komma på någonting! Det finns däremot en massa saker som inte behövs i ett hem, men som har fått hänga med år ut och år in, flytt efter flytt. Börjar så smått göra mig av med en del saker. Men jag kommer säkert på saker när jag läser alla andra inlägg under "Fem en fredag". Det brukar jag göra!

5.  Vad önskar du fanns i ditt hem?
Det är samma sak här. Tycker att jag har allt jag behöver, och trivs väldigt bra i mitt hem. Så jag sitter nöjd så länge! Få se om jag flyttar en gång till. Då kanske svaren blir annorlunda!


¤¤¤¤¤¤¤


Ha nu en riktigt trevlig helg alla och envar,
och var rädda om er!





lördag 21 november 2020

Lycka


Den 21 november 1969 klockan 16.24 såg min enfödde son, Mathias, dagens ljus. Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, det kan jag lugnt säga. Idag är han nästan lika gammal som jag, men jag blir lycklig och glad när jag ser honom idag också. Förunderligt! 💖 Så gammal han är, så är han ett guldkorn i min tillvaro! 
Dessutom har han tillfört ytterligare tre guldkorn till min tillvaro; min kära sonhustru och mina älskade barnbarn. 

Men jag tror det är första gången på alla dessa (51) år som jag inte har varit med på födelsedagen. Hade så klart tänkt fira idag också, men det ena barnbarnet går på en liten privat skola, där man jobbar väldigt nära varandra. En av lärarna ligger hemma i corona, och hennes dotter, som går i samma grupp som Emma, är också hemma. Så jag beslöt mig, efter moget övervägande, att avstå från födelsedagskalaset. Jag har i stället, till Mathias fasa, sjungit för honom i telefonen. Och så får jag göra som alla andra, fira honom på fb, suck. Allt för coronan! 😷🙏





fredag 20 november 2020

Fem en fredag v 47: Tittut

 

Och då hittade jag också elisamatilda.se:s fredagsfrågor, som jag ska försöka besvara nu. Tittut!

1.   Vilken var din senaste oväntade utgift?
Ska man se något positivt med de rådande tiderna, så är det att pengarna stannar kvar i plånboken, eller var man nu har dem. Det går inte åt till så mycket annat än mat när man sitter inlåst på sin kammare. Fast igår blev det, om en inte direkt oväntad, så ändock högre utgift än jag trott. Var nämligen och vaccinerade mig, både mot årets influensa och mot lunginflammation. Jag visste att den sistnämda skulle kosta, men inte 750 kronor. Det blev dyrt, sa stämman!

Och detta för att de ska få sticka mig i armen!

2.   Vad är en trevlig överraskning?
Jag blir väldigt glad när folk dyker upp oanmälda, eller när någon ringer och bara vill höra hur det är. För att inte tala om när man får ett handskrivet brev, som jag fick för några månader sedan, av någon som jag inte hört av på många, många år. Det är trevliga överraskningar!

 

3.   Vad är något du inte kan hitta?
Det är väl det mesta? Jag tycker att jag letar efter allting! Det måste bero på att jag samlat på mig för mycket saker, vilket gör det svårt att hitta det jag vill ha. Ibland letar jag t.o.m efter mina glasögon, som jag har på mig!


4.   Vad gömmer du dig från?
Det här var en svår fråga! Vi är nog många som inte vill erkänna att vi gömmer oss från någonting överhuvudtaget! Men jag kan nog säga att jag gömmer mig från vetskapen om livets förgänglighet. Jag har absolut inte svårt att prata om döden. Jag har skrivit ner sådant som kan vara till tröst och hjälp för mina nära och kära vid mitt eventuella frånfälle. Men jag gömmer mig från vetskapen om att det kan ske i dag likväl som i morgon. 

Det kommer så starkt på mig, när det händer saker som jag inte väntat mig. Som i måndags då en vän ringde och berättade att en av våra gemensamma vänner gått bort. Under en tidsperiod av endast tre veckor konstaterades det att hon hade cancer och att hon inte skulle klara av den. Och så var hon borta!!

Det är så otroligt ogripbart! Hon var född en dag före mig, och vi brukade varje år skämta om det, att den ena var så gammal och den andra så ung. Så blir det aldrig mer! Och nästa gång kan det vara jag! Det tror jag att man gömmer sig från! 

och skoja bort det svåra!?

5.   Vad gör du vid oväntat besök?
Det här är ju en av sakerna som i mitt tycke är en trevlig överraskning. Då sätter jag på kaffe och bereder mig på en trevlig pratstund med någon som jag förmodligen gillar. Annars blir hen inte insläppt! Det sköna med oväntade besök är också att då får dom ta det som det är. Är det ostädat så får dom ta det, och har jag inget kaffebröd (vilket jag oftast inte har) så får det bli en smörgås, eller bara en slät kopp. 


¤¤¤¤¤¤¤


Trevlig helg!





fredag 13 november 2020

Fem en fredag v. 46: Hjälp

Hjälp! Det är fredagen den 13:de. och enligt gammal skrock så är det ett olyckstal. Min mamma sa alltid att när den 13:de inföll på en fredag så var det hennes lyckodag. Nu tror jag ju inte att lyckodagar går i arv, men när jag ändå var inne i stan idag, så tog jag det säkra före det osäkra. Jag köpte en Sverige-lott! Men det går nog inte i arv. 😞 Hur som helst så tänker jag svarar på elisamatilda.se:s frågor nu.

1.   När behövde du senast hjälp med något?
För någon vecka sedan flyttade jag dator och skrivare till en annan plats i huset. När jag sedan skulle skanna in några bilder, så fungerade det inte. Ringde upp Mathias och sa att jag var i behov av en datakunnig son, och han sa att han var det. Det visade sig att jag bara hade satt i en sladd på fel ställe. Så pinsamt! Men vi fick en trevlig fikastund tillsammans med mycket prat om allt och inget. Det var så skönt!

Förena nytta med nöje!

2.   Inom vilket område är du den som hjälper andra?
Eftersom jag kan skriva ganska snyggt (f.d. kartritare) så kommer mina nära och kära alltid till mig när det ska skrivas kort till födelsedagar, examen, begravningar, ja uppvaktningar överhuvutaget. Men de kommer också till mig och pratar när det behövs, eftersom jag är bra på att lyssna (f.d. socionom)

 
Den kloke har långa öron och kort tunga
(hen hör mycket och talar litet)

3.   Vad skulle gå bättre om du inte gjorde det själv?
Oj, det är ganska mycket! T.ex. att tömma vattentunnan inför vintern, eller bära upp tunga saker på vinden, balanserande på den vingliga stegen, eller om jag vill möblera om. Då lirkar jag in en matta under det som är tungt, också drar jag. Inget av det här är så bra för mina onda leder, men är huvudet dumt så får kroppen lida! Jag har såååå svårt för att be om hjälp!

Bra karl reder sig själv!
Själv är bäste dräng

Men:
Den börda som bärs av två är hälften så tung!

4.   Brukar du ta hjälp av dina grannar?
Som jag sagt tidigare, så har jag världens bästa grannar. Eftersom min bil tycker att den får åka för sällan på vägarna så vägrar den starta då och då. Då har det hänt vid några tillfällen att jag lånat Kerstins bil. Men bara om jag haft läkartid eller så. Skulle jag bara handla så har jag satt i laddaren och åkt dagen därpå i stället. Så´n är jag!


Älska din granne, men riv inte upp gärdesgården mellan er (så att ni tränger in på varandras område)

5.   Vad hjälpte du oftast till med hemma som liten?
Vi barn fick alltid bära in ved. Ibland också hugga! I vår familj fick vi också ofta gå och handla mat. Då skrev mamma en lapp som vi lämnade till tant Berglind i affären, och sedan skrev hon upp i en bok vad det kostade, och så fick mamma betala när hon gick dit själv.

Min dräng hade också en dräng

¤¤¤¤¤¤¤

Våran mamma svängde sig ofta med allehanda ordspråk och ordstäv. Många av dom sitter fortfarande kvar. När syrran och jag var vuxna roade vi oss ofta med att göra om dom genom att blanda ihop två olika, och sedan sa vi dom när vi var hemma hos mamma. I början blev hon upprörd, men ganska snart förstod hon att vi retades, och då gav det upphov till många glada skratt.

Optimisten har ofta lika fel som pessimisten,
men han har roligare!

Ha en bra helg landet runt!




fredag 6 november 2020

Fem en fredag v. 45: Drömmar

 Jag går rakt på elisamatilda.se:s frågor, som den här veckan handlar om Drömmar.

1.   Vad har du för återkommande drömmar?
För flera år sedan drömde jag väldigt ofta att jag var jagad. Ofta var det i sprialtrappor eller mörka återvändsgränder, och det slutade alltid med en stängd dörr. Jag kom inte längre! Dom drömmarna har avtagit, och jag inbillar mig att det var för att jag var stressad både kroppsligt och mentalt, som jag drömde de här drömmarna.
 
Jag drömde också återkommande om en plats, ett hus, ett område som var så väldigt välbekant, men som jag inte visste var någonstans det fanns. Nu för tiden kommer jag sällan ihåg mina drömmar, men drömmer gör vi ju alla, alltid.


2.   Vilken är din största dröm?
Oj, det var svårt! Förutom sådana saker som att min älskade lilla familj ska få vara friska och ha det bra, så får jag nog säga att drömmarna avtar med åren. Eller kanske snarare att man drömmer i det lilla. Jag drömmer t.ex. att allt ska återgå till det vanliga, så att vi kan röra oss fritt igen, och få träffas och krama om de vi tycker om.

3.   Vilken är din största dröm som gått i uppfyllelse?
Min allra största dröm som gått i uppfyllelse är att min son med familj flyttade tillbaks till Sverige efter mer än 10 år utomlands. Det hade jag inte ens hoppats på! Och tillika flyttade de hit till vår lilla håla. 

Den här bilden är tagen på Arlanda den 24/11 2009. Deras första dag i Sverige!
Den lilla killen som sitter där fyller 14 år i december, och bebisen i magen är nu-
mera en liten tjej, som fyller 11 år i december. Kan ni förstå min lycka?

4.   Har du någon gång drömt något som slagit in?
Jag kan inte komma på någonting, Däremot har jag en god vän som flera gånger drömt om sådant som man aldrig hade en tanke på skulle hända, men som sedan har hänt. Det är lite skrämmande.

5.   Vad är din största mardröm?
Min absoluta mardröm är att Mathias, Ssu-Pi eller något av barnen ska dö före mig. Det vore outhärdligt och emot alla regler! Jag upplevde lite av det när min son för ett antal år sedan fick en stor hjärtinfarkt och akut måste byta ut tre artärer genom en stor operation. Världen gungade! Som tur var hade Ssu-Pi och jag varandra och kunde hjälpas åt att ta hand om både honom och barnen. Jag måste säga att jag har världens bästa sonhustru! 💓 Och allt gick bra! Men jag vill inte uppleva det igen!
 
¤¤¤¤¤¤¤

För övrigt älskar jag drömmar. Min favoritkaka!

Annars har den här veckan flutit på som vanligt. Coronaläget har trappats upp här i Uppland, liksom på flera håll i vårt avlånga land, så jag gör inga direkta utsvävningar. Men handla måste jag göra hur läget än är, så igår blev det en stadsrunda.
 
Jag besökte Mekonomen och köpte en batteriladdare. Jag kör nämligen alldeles för lite, så bilen laddar ur mellan gångerna. ÖB fick besök, liksom Apotek 💗samt Intersport eftersom jag nöter ut mina gummiband i min dagliga gympa. Och sist men inte minst blev det matinköp på Coop. Och dessförinnan var jag till Återbruket. Jag kan inte förstå att det blir så mycket skräp i ett hushåll på en person. 

Jag ser väl inte riktigt ut så här 😁, men jag har 
likadana träningsredskap. Och mer behövs inte!

Det var väldigt få människor på de olika ställena. Apoteket var väl det som hade flest kunder, men bara 20 personer i taget fick komma in. Och alla var mycket noga med att hålla avståndet! 

Nu tar jag helg, och fortsätter renskriva mina fjällvandringar. Ha det så gott allihopa!