Fem en fredag v. 17: Kunskap

Idag höll det på att inte blir några svar alls på elisamatilda´s frågor! Går alltid in och hämtar frågorna före frukost, och sedan sitter jag där och plirar ut mina svar. Det gjorde jag idag också, men sedan lade jag dom åt sidan, ringde ett samtal, och glömde helt bort frågorna. Tills nu! Så här kommer frågorna och svaren:

1. Vad är något du håller på att lära dig?

2. I vilket ämne vill du förkovra dig mer?

3. Karriärmässigt, vad ville/vill du egentligen bli?

4. Hur får du din kunskap?

5. Vad skulle du behöva bli bättre på?

Jag vet inte om det är något speciellt jag håller på att lära mig just nu. Kanske att livet är vad vi gör det till. Tänker jag att livet är helt meningslöst och utan innehåll, jaa, då blir livet så. Behandlar jag andra människor illa, då blir jag behandlad så tillbaks. Så på sätt och vis gäller det att ta livet med en klackspark och göra det bästa av det. Det blir så mycket roligare då!

Och en rolig del av livet är ju kunskap av alla de slag. Det gamla talesättet, att kunskap är aldrig tungt att bära, stämmer faktiskt in. Det finns så många olika saker och inriktningar som man kan få kunskap i, allt efter tycke och smak. 

För min del har tankarna funnits om att jag vill lära mig att brodera, men inte smått och pillrigt, utan fritt yllebroderi. Tyvärr blev kursen inställd, men jag hoppas på hösten igen. 

Sedan är jag också lite inne på det här med DNA-forskning. Läser just nu boken "Min europeiska familj" av Karin Bojs. Väldigt intressant! Jag har släktforskat en hel del för ett antal år sedan. Och något som är vanligt inom släktforskningen är att det plötsligt saknas en fader. Det har jag på min pappas sida, och det finns också på min sons farssida. Och det kittlar lite att inte kunna få fram det. Men det verkar också lite krångligt det här med DNA-forkningen, så jag får väl se.

Det är i alla fall inget jag traktat efter karriärmässigt! 😉 Under hela min uppväxt var jag väldigt kreativ, och min dröm var att bli modetecknare, eller eventuellt dekoratör. Men jag utbildade mig till något helt annat! Min kreativitet fick inte det utlopp som jag önskat arbetsmässigt, men den kanske tog sig uttryck i kropp och själ i stället!? Jag har arbetat med människor på olika sätt där både kropp och själ ingått. Och, jag har haft ett otroligt rikt och givande arbetsliv!

Under hela mitt vuxna liv har den kreativa skapande delen fått sitt genom olika kurser och utbildningar. Och det har jag fortsatt med även efter pensionen. Men jag tycker nog att den allra största kunskapen tillskansar man sig genom samtal och umgänge med andra människor. Speciellt barn och yngre människor har gett mig sååå mycket kunskap. Det är ovärderligt!

Jag vet inte om jag VILL bli bättre på någonting! I hela mitt liv har jag haft känsla av att jag inte kunnat tillräckligt, känslan av att en dag bli avslöjad!! Nu vill jag känna att jag duger som jag är, jag behöver inte bevisa någonting för någon längre. Och jag är alldeles tillräckligt bra! 😊💪

¤¤¤¤¤¤¤

Trevlig helg!

Fem en fredag v. 16: Veckogöra

Måndag - Månens dag

Tisdag - Tyrs dag

Onsdag - Odens dag

Torsdag - Tors dag

Fredag - Frejs dag

Lördag - Lögaredagen

Söndag - Solens dag

1.  Vad gör du sällan på måndagen?

2.  Vad händer ofta på tisdagen?

3.  Om du ska ha "Lill-lördag", vad gör du en onsdag

4.  Vad är det bästa med torsdagen?

5.  Hur ser dagens fredag ut?

Jag handlar sällan mat på måndagar, för då är allting slut

På tisdagen är lagren i affären fyllda, så då tar jag mig ut.

På onsdagen äter jag de godsaker jag handlat.

På torsdagen känns magen stor, då godsakerna landat. 

På fredagen gör jag inte mycké, 

det är jag värd i mitt tycke.

Fast egentligen är dagarna oerhört lika.

nu för tiden är det spännande med bara en fika.

Jag gymmar, jag läser, jag skriver en del,

men att träffa lite folk vore inte helt fel.

Just nu känner jag mig nästan skygg,

det är bara här hemma jag känner mig trygg.

Som social varelse, känns det här helt fel.

¤¤¤¤¤¤¤

Måndan, tisdan

satt en gumma och spann,

onsdan, torsdan bar hon spåna´n fram,

fredan, lördan åt hon upp sin lön,

hvarje sönda´smorgon 

gjorde gumman sin bön

Min sons farfar kunde också spinna!

Skriv ditt liv,

så hette en kurs som jag gick för ett antal år sedan. När mina föräldrar gått bort, och sedan också min bror, så letade jag efter någonting personligt som de skrivit ner. Men det fanns ingenting hos någon av dem. Det är ju tyvärr så att de frågor man velat ställa dyker upp långt senare, och alltid då det är för sent. Hur träffades mina föräldrar, vem hade skrivet den lilla "kärlekslappen" som vi hittade i pappas plånbok, hade brorsan någonsin varit riktigt kär o.s.v. Vad tänkte och tyckte de om olika saker? Frågorna blir fler allt eftersom tiden går, och jag kommer aldrig att få några svar på dem. 

Eftersom jag tänkte mycket på det här så ville jag inte att min son skulle ha samma funderingar, så 1996 köpte jag en anteckningsbok som jag började skriva i. Blocket döptes till "Tankar om allt och ingenting", och tillägnades min son. I början skrev jag ganska ofta, men sedan blev det allt glesare mellan gångerna, ja kanske bara någon gång om året. Sista anteckningen var faktiskt den 21 januari i år, men innan dess hade det gått ett par tre år.

Anledningen till att det blev längre och längre mellan gångerna var att jag börjat på min livsberättelse. Men det var också en process. Samma år som jag gick i pension såg jag att PRO:s Folkhögskola i Gysinge hade en 5-dagarskurs som hette "Skriv din livsberättelse". Den gick jag. En mycket rolig och trevlig kurs, men kanske mest beroende på deltagarna och den vackra omgivningen. 

Kom inte igång med något skrivande där, men under de kommande åren köpte jag flera böcker, mer eller mindre givande, om att skriva: Berättarens handbok av Christina Classon, Skriv ditt liv av Jenny Eklund, Skriv bättre texter av Lena Holst, Ordet är ditt av Patricia Tudor-Sandahl. 

Men skulle jag verkligen klara av att skriva något läsvärt? För även om det bara var för mina närmaste som jag skrev, så ville jag ändå att det skulle vara något så när förnöjsamt att läsa. Hittade sedan en bok som hette Mitt liv och min släkt av Rolf Ellnebrandt och Johan Schönstedt. Den kändes överkomlig, för där fanns rubrikerna redan och så var det bara att fylla i fakta. Den ser väldigt tråkig ut, men kändes ganska bra!

Men innan jag hann börja i den, så hittade jag kursen "Skriv ditt liv" på Västerbergs Folkhögskola, och den började jag i augusti 2014 och den avslutades i juni 2015. Kursen var på halvfart under 38 veckor. Den var på distans 50 %, vilket innebar att vi tillbringade ett antal dagar på skolan, då vi också fick uppgifter som skulle göras hemma, och nästa gång vi träffades gick vi igenom våra uppgifter tillsammans. Vi hade också litteratur som skulle läsas mellan träffarna och då var det böcker om uppväxt och livsöden.

Kursen innehöll: textsamtal, textrespons, tema-språk-dramaturgidiskussioner, litteraturseminarier, skrivövningar och föreläsningar. Kursansvarig/huvudlärare hette Helena Rådberg och som gästlärare kom Mats Kempe, Katarina Kieri och Elisabeth Rynell. 

Det här var något helt annat, och eftersom vi skrev avsnitt ur våra liv, som vi också fick respons på så blev vi mycket modigare, och när kursen var slut utgick i alla fall jag från det jag skrivit på kursen och byggde på därifrån. Vi fick också kunskap om hur man kan lägga upp en livsberättelse. Det har varit jätteroligt! 

Det var verkligen en givande och bra kurs. Och vi var allt från noviser, till riktiga författarämnen och så de som tyckte att de var författare. Men det var en trevlig grupp på 15 personer, varav hälften bodde kvar på skolan. Tyvärr finns inte kursen kvar vad jag kan se på nätet, men det finns liknande kurser på andra skolor. Såg också att tidningen Land har en onlinekurs om självbiografiskt skrivande. 

Alla som går i skrivartankar tycker jag ska ta tag i det, för det väcker så många tankar och minnen och är så himla roligt! Och man får igång släkt och familj (om man vill det!).

Själv har jag hittat en pärm med lösbladssystem, som passar mig perfekt. Då kan jag fylla på och sätta in nya händelser som dyker upp med tiden. Under årens lopp har jag också åkt runt och fotograferat alla ställen jag bott på (22 st) från norr till söder, och lagt in dem i samband med texten.

¤¤¤¤¤¤¤

 

Fem en fredag v. 15: Konsumtion

Idag riktar elisamatilda.se in sig på Konsumtion

och ställer följande frågor:

1.  Vad för "onödigt" skulle du köpa om du hade obegränsade resurser?

Då skulle jag köpa mig en lägenhet i stan

och en liten sommarstuga vid vattnet.

2.  Vad skulle du inte sälja för alla pengar i världen?

Mina minnen!

Och det skulle inkludera foton först och främst,

men också sådant som jag skrivit,

t.ex. Min Livsberättelse, min släktforskning, resor.

Vissa saker, som barn och barnbarn gjort och skrivit,

 är också ovärderligt!

3.  Konsumerar du någonting mer än vad du tror andra gör?

Under förra året har jag nog konsumerat 

mer färgpatroner till skrivaren än vad andra gjort!

Vilket resulterade i att jag i förra veckan köpte en ny, 

och som reklamen påstod, betydligt ekonomiskare skrivare.

Men det visar sig väl!!

I den ska man nämligen kunna fylla på varje färg för sig. Jaja! 🙄

Men själva skrivaren, med färg, kostade betydligt mindre 

än vad jag lagt ner på färgpatroner under förra året! 

4.  Vad är något du sällan lägger pengar på?

Utan tvekan fot- och skönhetsbethandlingar. 

Det är lite märkligt, för det börjar bli svårt att nå ner till tårna,

och nu om någonsin är man verkligen i behov av en

helrenovering!

5.  Finns det något du köper till andra, men aldrig till dig själv?

Presenter!

¤¤¤¤¤¤¤

Ha en fin helg!

 

 

Bror Artur,

ja, så hette han, min pappa. Han hade namnsdag igår, och idag för 117 år sedan föddes han, i Whittorpet i Norbergs församling, som första barnet i en syskonskara på åtta. 

När jag var tre år skildes mina föräldrar. Mamma gifte om sig, och pappa flyttade till annan ort. Eftersom jag var yngst av sex syskon, så blev mammas nya man min känslomässiga pappa under uppväxten. Jag träffade pappa när han kom och hälsade på min äldsta syster, men vi byggde aldrig upp någon egentlig relation. 

Långt senare fick jag själv barn. Jag bodde då uppe i Örnsköldsvik.  Då skrev pappa och undrade om han fick komma och hälsa på, och där startade vår relation. Så småningom flyttade jag ner till min hemort igen, och när pappa så småningom fick kärlkramp och en del andra åkommor ville han flytta hit för att ha nära till oss barn. Så jag ordnade en lägenhet till honom, och sedan blev det så att det var jag som "tog hand" om honom, och vår vänskap växte fram mer och mer. 

Pappa var en man med massor av humor, och man hade aldrig tråkigt i hans sällskap. Han var riktigt busig, och man visste aldrig vad som komma skulle! Jag är oerhört glad att jag fick lära känna min pappa! Vi fick verkligen en bra relation, och det är väl få förunnat att ha två pappor som man älskar lika mycket. Och som på sätt och vis avlöste varandra. Min andra pappa dog nämligen när jag nyss fött min son. 

I mångt och mycket påminde pappa Artur om Ragnar, farbrorn som inte ville vara stor! Jag minns honom med stor ömhet och glädje! 💖

Fem en fredag v. 14: Från knopp till tå

Hur känns det i kroppen den här veckan?

Tackar som frågar, men efter att ha fått min första vaccinspruta, 

så känns det riktigt bra!

2. Vad gör du för att träna knoppen?

Skriver, läser och löser korsord bl.a.

3. Vilken aktivitet gör en dålig dag till en bättre?

4. Vad är vardagslyx för dig?

Vardagslyx för mig är att kunna göra vad jag vill,

hur jag vill och när jag vill!

5. Hur känns det i sinnet om våren?

Hoppfullt!

¤¤¤¤¤¤¤

Och för allt i världen,

Ha en bra helg!

 

Fem en fredag v. 13: Framtiden

1.  Vad kommer du att göra om två timmar? 

2.  Till när i framtiden skulle du vilja hoppa?

3.  Hur tror du att ditt liv har ändrats om fem år?

4.  Vad tror du att du börjat med som du inte gör idag?

5.  Vad är något du vill göra när nuvarande restriktioner är borta?

Jag kommer att sitta framför TV:n, nyduschad och fin, och titta på 

David Helenius & Co, om två timmar.

 

Och längre än så vill jag inte hoppa in i framtiden. I min ålder går tiden så 

fort ändå, så jag hinner väl knappt blinka förren jag är fem år framåt i tiden. 

Men oj då! Jag har flyttat ifrån min lilla lantidyll och bor i ett höghus, för 

65-plussare, inne i stan. Det var som attans!!? Och banne mig, har jag inte 

börjat brodera också! Funderar på en utställning!

Men viktigast är att leva i nuet, och gilla läget i det som är här och nu! Och 

när restriktionerna är borta, då ska jag våldgästa mina nära och kära, såväl

släkt som vänner! Sonen med familj träffar jag ju någongång då och då, men

mina systrar och deras famijer har jag inte sett på mer än ett år! Och jag som

är så släktkär! Oj vad jag ska kramas! 😍

Det går fort uppför..............och utför!

.......kanske just här?

Brodera mera!!

Och än viktigare: Kramas mera!

¤¤¤¤¤¤¤

Ha en fin Påskhelg allihopa!