Fem en fredag v. 13: Framtiden

1.  Vad kommer du att göra om två timmar? 
2.  Till när i framtiden skulle du vilja hoppa?
3.  Hur tror du att ditt liv har ändrats om fem år?
4.  Vad tror du att du börjat med som du inte gör idag?
5.  Vad är något du vill göra när nuvarande restriktioner är borta?

Jag kommer att sitta framför TV:n, nyduschad och fin, och titta på 
David Helenius & Co, om två timmar.
 
Och längre än så vill jag inte hoppa in i framtiden. I min ålder går tiden så 
fort ändå, så jag hinner väl knappt blinka förren jag är fem år framåt i tiden. 
Men oj då! Jag har flyttat ifrån min lilla lantidyll och bor i ett höghus, för 
65-plussare, inne i stan. Det var som attans!!? Och banne mig, har jag inte 
börjat brodera också! Funderar på en utställning!

Men viktigast är att leva i nuet, och gilla läget i det som är här och nu! Och 
när restriktionerna är borta, då ska jag våldgästa mina nära och kära, såväl
släkt som vänner! Sonen med familj träffar jag ju någongång då och då, men
mina systrar och deras famijer har jag inte sett på mer än ett år! Och jag som
är så släktkär! Oj vad jag ska kramas! 😍

Det går fort uppför..............och utför!


.......kanske just här?


Brodera mera!!


Och än viktigare: Kramas mera!

¤¤¤¤¤¤¤

Ha en fin Påskhelg allihopa!






Kommentarer

  1. Hahaha! Vilket himla roligt utformat inlägg:-) Det var en fröjd att läsa, speciellt dina funderingar över att flytta till lägenhet. Inget fel på höghus. Jag har bott i ett i över 40 år;-)

    SvaraRadera
  2. ja tänk när en får träffa barn och barnbarn igen! och alla möjliga andra. och gå på konserter och författarbesök och allt möjligt annat med mycket folk. just nu känns det fortfarande alltför avlägset. trevlig fortsättning på helgen!

    SvaraRadera
  3. Ja tänk, jag har inte kramat en enda människa på över ett år, hur hemskt är det inte? Ändå har jag mina djur som jag gosar med jämnt och ständigt, hur må det inte vara för dem som är helt ensamma? Jag har allt sedan jag var femtio trott att jag snart ska dö så jag är full av förundran över att jag fortfarande lever nu när jag är 66 och kan inte alls tänka tanken att jag ska leva i fem år till...I min släkt blir vi inte gamla helt enkelt. Ingen blir gladare än jag om jag blir undantaget i familjen, men det finns inte inne i mitt pannben...ännu!
    Ha nu en fortsatt äggstra fin påskhelg o tack för underbart inlägg i debatten

    SvaraRadera
  4. Vilket härligt inlägg, och visst vill man kramas! Så svårt att låta bli sönerna ikväll när de var här!
    Glad Påsk!

    SvaraRadera
  5. Jag vill inte heller hoppa så långt fram i tiden. Bättre att ta dag för dag och njuta av den.....men visst ska det bli underbart när man får tröga alla barnbarnen igen och krama om dem. Det är den värsta restriktionen, tycker jag. Kram

    SvaraRadera
  6. BP, innan jag flyttade hit ut 2001 har jag alltid bott i lgh, både i höghus och lägre, och trivs förträffligt. Hade aldrig haft en tanke på att bo på landet! Av olika andledningar så blev det så. Men nu börjar jag dra mig mot stan igen, och faktum är att huset på bilden är ett av mina önskemål. Men det är väldigt många andra som också vill bo där!
    Mrs Calloway, jag träffade faktiskt mina barn och barnbarn i går kväll! Dom var här och åt middag, men kramandet var återhållsamt! Men bara att se dom värmer mitt hjärta!
    Paula! Så där får du inte tänka! Det är klart att du kommer att bli undantaget i familjen. Det är något att affirmera varje morgon och kväll, tillsammans med guld-kornen! "Jag kommer att leva ett långt och friskt liv!" Själv har jag lovat mina barnbarn att leva tills jag blir 100, med förbehållet att jag inte drabbas av någon sjukdom!
    Susjos, visst är det svårt att låta bli att krama på dom! 😍
    Ja Gunnel, visst är det bättre att ta en dag i taget och göra det allra bästa av just den. I motsats till dig som har barn/barnbarn utspridda, så får ju jag i alla fall träffa mina ibland, och i alla fall slänga en kärleksfull blick på dom! 😘 Men, du har ju en av familjerna nära i alla fall. Vi bombarderar dom med kärleksblickar! 😁
    Hoppas påsken varit bra och kram till er! 🐣🐥🐤

    SvaraRadera
  7. Jag håller helt med dig, det viktigaste är nuet! Och som du var inne på när du skrev inne hos mig - man måste inte göra saker hela tiden, men man vill ha möjligheten att göra saker - det räcker långt!

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  8. Absolut! Bara tanken att jag kan göra precis som jag vill räcker! Ha det gött du också! 👍

    SvaraRadera
  9. Så du har rötter i Vasa-trakten, då har du inga problem med att kommunicera med dem, de flesta pratar svenska. Jag känner dåligt till Österbotten, har aldrig haft bekanta där, och bara besökt på semestern. Min släkt kommer från Helsingfors och närliggande orter. Hoppas du kommer iväg på en resa, vem vill du ta med dig?

    SvaraRadera
  10. Min mormor pratade svenska men jag vet inte om hon pratade finska också?! Jag var ju bara 5-6 år när jag träffade henne. Jag skulle vilja ta med mig min son med familj. Han är ganska intresserad av släkten, och vad vi härstammar ifrån. Vad jag luskat fram är att mormor hette Sundell som flicka, och att hennes släkt var bland de första baptisterna i det området. Men så mycket mer vet jag ju inte!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30