Äntligen har syrran och jag kunnat umgås igen. Hon bor 15 mil härifrån, och brukar komma och bo hos mig någon vecka nu och då. Men den här pandemin har ändrat på det! Senast vi sågs var på en begravning i januari 2020, och ett kort möte när hennes man fyllde 80. Men nu var det dags igen! Hon kom förra lördagen, och åkte hem i torsdags. Jag tror att vi båda två har längtat lika mycket efter varandra!
Och så mycket vi har hunnit med under de här dagarna. Karins son med barn, och hennes ena dotter, överraskade henne på söndagen. De bor i olika delar av Stockholm, och träffar inte sin kära mor så ofta, och speciellt inte under det senaste året, så det kom verkligen som en överraskning. Vi var också på middag hos min sons familj.
En dag träffade vi Inger, syster Ysters goda vän sedan lågstadiet. Vi var och fikade på Mel´s Café. Där ställer dom ut gamla amerikanska bilar både för påseende och köp. Också har dom världens godaste räksmörgåsar!
Och naturligtvis var vi och hälsade på vår storasyster och hennes man i Västerås, också det som en överraskning! Vi trodde nästan att hon skulle få en hjärtinfarkt av glädje när vi dök upp! Min äldsta (91 år) men minsta syster (längdmässigt).
Jaa, det blev en fullspäckad vecka! Syrran åkte hem på torsdagen, och på kvällen var jag dessutom bortbjuden på en "fira-in-hösten-middag! Så när jag blev ensam igen på fredagen så var jag helt slut. Men en innehållsrik och rolig vecka var det!