Guldkorn i tillvaron

Välkommen tillbaka elisamatilda.se! Den här veckan handlar det om kultur. Förra veckan gjorde jag en egen liten "Fem en fredag", fast inte med frågor direkt, utan mer med funderingar runt "Förundran". Men nu återgår vi till ordningen! Alltså: Fem en fredag v. 17: Kultur 1.   Vad för slags museum föredrar du att besöka? Jag tycker mycket om att gå på museum överhuvudtaget. Favoritbesöken blir nog på museér med hantverk från olika kulturer och tidsepoker. Det är så spännande att fantisera om hur människor har/haft det. Gärna textilt och gärna asiatiskt. En annan favorit är Fotografiska i Stockholm. Om jag går med mina barnbarn t.ex. så är det roligt om man får prova på olika saker. Tom Tits och Naturhistoriska är båda spännande. 2.   Vilken typ av film ser du helst på bio? Går väldigt sällan på bio, men om det dyker upp en film som jag gärna vill se, så ser jag den mycket hellre på biografen än i TV:n. Det är två helt olika upplevelser. Vill helst se rela

Fem en fredag v. 16 är inställt. Anledningen är att Elisa, som brukar förse oss med dessa klurigheter, har blivit mamma för andra gången. Nu till en liten flicka. Grattis till Elisa och hennes familj! Saknar Elisas frågor, men vad kan vara viktigare än att ta emot en ny liten världsmedborgare? Ingenting! Därför hittar jag på ett eget inlägg. Kanske inte direkta frågor utan mer 5 saker som förundrar mig mest (just nu i alla fall).

Den här veckan har elisamatilda.se Status som tema. Nu ska jag försöka tänka till!

1.  Ser du till att hålla upp dörren för folk?       Om jag ser att någon kommer bakom mig så slänger jag inte igen dörren      i ansiktet på dem. Uppskattar själv om någon håller upp dörren för mig. 2.  Säger du tack för maten även när du "bara" är hemma?      Eftersom jag lever ensam så är det bara mig själv som jag kan tacka för      maten här hemma. Men det kanske man skulle göra! För övrigt så tackar      jag alltid för maten. Det går av bara farten! 3.  När du träffar någon du inte träffat på länge och ni säger att ni måste      ses, blir det någonsin av?      Jag har sluta säga det som ren rutin. Om den jag träffar säger det, så har jag       under senare år   faktiskt börjat svara att "det är sådant man säger, men det      blir aldrig av." Och för det mesta är det ju inte folk som man gått och längtat      efter eller saknat.      Men det finns undantag. Jag fick ett meddelande på facebook från en kvinna      som var min allra bäst