Guldkorn i tillvaron

I  förra veckans tema i fem en fredag så var sista frågan: Vad vill du ska bli en trend? Varpå jag svarade:  Det kan låta tramsigt kanske, men jag skulle faktiskt önska att det blev en trend  att bry sig mer om sina medmänniskor Och det önskar jag verkligen! Egentligen behövs det så himla lite för att någon ska bli glad, och kanske känna att de fått dagens guldkorn. Det kanske är extra viktigt i de tider vi lever i just nu!  För ganska precis ett år sedan skrev jag på min facebook-sida om glädjen av att motta ett handskrivet brev. Det stod inte på förren jag fick ett brev från en gammal skolkamrat som läst mitt inlägg. Hon bor utomlands, och vi har inte setts på kanske 40 år! Det var så roligt, och naturligtvis besvarade jag brevet. Sedan stod det inte på förren jag fick ett till brev från en kvinna som jag gick min avslappningslärar-utbildning med. Det kändes precis lika kul! Eftersom jag blev så glad så skrev jag brev till mina två systrar och ett till min f.d. sv...

Brita Katrina,      nu när jag hittat en del av dina hemligheter var jag ju tvungen att luska vidare! Men först kommer frågorna: Hur kom det sig att du gjorde så här? Varför stannade du inte i Bollnäs med dina barn? Kändes det som du vandrade i din mammas fotspår, med tre oäkta barn? Trodde du verkligen att du skulle kunna skaffa dig och barnen ett liv där i storstaden? Ja, frågorna är många och kommer aldrig att få några svar, men på en del av frågorna har jag skaffat mig egna svar. Och de svaren kommer alltid att stå oemotsagda. Jag tror så här...……

Brita Katrina,      Du flyttade till din mormor och morfar när du var i 13-årsåldern. Sex av deras nio barn bodde fortfarande hemma, men det fanns plats för dig ändå. Du var det första av Matildas barn som kom, men vad jag kan förstå, inte det sista. Vad fick dig att bestämma dig för att ta det steget? Berodde det på att Matilda bestämt sig för att dra iväg till en ort, som låg betydligt längre bort från den trygghet som dina morföräldrar gav? Eller ville hon inte ha dig med? Jag har hört sägas att Matilda inte var

I lördags var jag på musical i Västerås, Djungelboken. Det var min julklapp till barnbarnen, och i år fick även deras mamma och pappa följa med. Numera köper jag upplevelsepresenter till dem, vilket blir mycket mer uppskattat än ytterligare ett paket bland alla paketen. Det blev en lyckad kväll. I mitt senaste inlägg här på bloggen skrev jag om boken Factfulness som jag precis läst ut. Och lustigt nog så var Hans Roslings sonhustru Anna, medförfattare till boken, med i Skavlans program på TV i fredags. Mycket intressant! Jag avslutade inlägget med att min sons farfar blev bortlämnad när han var liten, och att han först i 40-årsåldern fick veta vem som var hans mor. Vem fadern var fick han aldrig veta. Och när mor och son väl fick kontakt så pratade man inte så mycket om vad som hänt. Det var på något sätt tabubelagt. Då finns också alla frågetecken kvar. När gammelfarmor gick bort hade Ragnar fortfarande inte fått klarhet i vad som hänt, och ingen av hans barn, i sin tur, hade vela...

Det säger man ofta: "Det var bättre förr!" Och vissa saker kanske var det? Man kanske brydde sig mer om varandra? Eller hade man fullt schå med att få ihop till mat och hyra, så man inte hann med det heller. De flesta hade ju också väldigt många barn. Erick fick 50 kronor om året i pension. Då var det bättre för barnarbetarna. De fick en krona om dagen när de gick och drog ris. Och att inte ens ha råd att köpa ett frimärke! Nää hör ni, nog har vi det bra allt!  Nu ska jag dela med mig av  Hildas sista brev till sin syster Signe:

Tidsdokument Inspelningen som jag gjorde med min pappa innehåller många, både sorgliga och roliga minnen. Minnen som pappa delade med sig av och som fortfarande finns kvar. Bara att gå in och lyssna på bandet och höra hans röst är så underbart. Den här inspelningen gjorde jag långt innan jag började släktforska, men i och med att jag började med det, så blev det ännu mer intressant. Släktforskningen visar varifrån dina förfäder kommer, vilka som var dina föräldrar, syskon, barn och så vidare. Men