Fattiggården

Tidsdokument
Inspelningen som jag gjorde med min pappa innehåller många, både sorgliga och roliga minnen. Minnen som pappa delade med sig av och som fortfarande finns kvar. Bara att gå in och lyssna på bandet och höra hans röst är så underbart. Den här inspelningen gjorde jag långt innan jag började släktforska, men i och med att jag började med det, så blev det ännu mer intressant. Släktforskningen visar varifrån dina förfäder kommer, vilka som var dina föräldrar, syskon, barn och så vidare. Men
det väcker också en nyfikenhet om hur de levde, tänkte och agerade. Det är inte bara en forskning om din egen släkt, utan det blir också ett tidsdokument. Hur hade de det, hur var det med barnarbete, hur tog man hand om de äldre, hur levde man som ensamstående mamma o.s.v.

Pappas berättelse, som skulle räcka till många sidor till, visar på arbetarnas ofrihet och små möjligheter, kvinnornas beroendeställning, barnens otrygghet och de gamlas utsatthet. 

Jag ska fortsätta berättelsen om pappas familj, men nu genom att skriva ner de brev som min farmor Hilda skrev till sin två år yngre syster Signe, men också breven som Hildas far Erick Lundgren skrev till dottern Signe, när han var sjuk och senare flyttat till Norbergs fattiggård. Kopior av breven har jag fått av Signes son, min pappas kusin, Gerhard Martinsson. 

Farmor hade ytterligare en syster Anna (f. 1875) och en bror, Bärnhard, som vid tidpukten för brevväxlingen var 18 år. Både han och Anna bodde på annan ort, och hade ingen kontakt med fadern.

Det framkommer tydligt att Hilda levde under mycket knappa ekonomiska omständigheter. Jag vet inte i hur stor utsträckning min farfar Erik, som omnämns vid något tillfälle i breven, fanns med och vad han i så fall bidrog med. Farmor står som fästekvinna och de gifte sig först i januari 1907. När farmor flyttar med sina två pojkar till Fattiggården i Norbergs by år 1906 står farfar inte med.

Breven till Signe

      Snälla Signe!!                                                                               Rosendal den 15/1 1905

      Jag får tacka så innerligt för skickningen från Dig. Det är roligt höra det Du inte har glömt mig.
      För det första får jag tala om för Dig, att hälsan är det rätt skralt med. Jag är mycket sämre nu än jag har varit någon gång. Det är föga hopp om jag går igenom den här vintern.
      Tiden blir lång på det här viset att aldrig få sova om nätterna. Matt och kraftlös är jag bara för jag inte kan äta någonting, och äter jag litet så får jag kräkas opp alltsammans.
      Arbete är det inte värt att tänka på nu för tiden, ty hostan tar opp min tid både dag och natt.
     Så får jag tala om att jag har blivit pensionär. Jag får 50 kronor om året från (oläsligt ord) testamente. Jag fick 25 kronor den 5 jan. Men, om sjukdomen pågår så går det åt alltsammans.
      Nu får jag varken hyrespengar eller medicin fritt utan får kosta på mig det själv, så det går jämt opp. 
      Du kan hälsa till Bärnhard från mig att jag längtar efter att få se honom någon gång eller att han åtminstone skriver några rader.
      Och så skall Du hälsa och tacka så mycket för karamellerna som jag fick. Hilda tackar så mycket för skallran. Du må tro Artur fick stora ögon när han fick se den. Han såg säkert att den var kommen långväga ifrån.
      Hälsa till faster Tilda när Du träffar henne. Anna hon vill aldrig se mig mer, så det kan väl göra detsamma om Du hälsar till henne. Hon sa ju att hon inte hade någon plats åt mig om jag hade varit med till Stockholm i julas, men jag skall försöka om jag kan slippa tränga henne så mycket.
      Artur är bara dålig och Hilda har också ont i bröstet, dom är sjuka var människa här.
      Jag slutar för denna gång med många hälsningar till Dig och Bärnhard.
                                                                                                                              Din fader
********

                                                                          Norberg och Fattiggården den 4 december 1905

      Jag skulle sända Dig några rader och låta Dig veta, att jag har flyttat till Norbergs Fattiggård.
      Jag har nu varit här en månad och jag är bara dålig som Du vet.
      Jag kan illanog sköta mig själv. Hilda hon går aldrig hit till mig utan jag får vara för mig själv här. Nu när Du skriver så skall Du adressera brevet till Norbergs Fattiggård.
      Hälsa till Bärnhard, och jag har fått ett brev ifrån honom sedan jag kom hit.
      Du skall väl vara snäll och skicka mig en bulla till jul.
      Den där stora tavlan den får Du. Hon sitter i Ränningstorpet, så den får Du hämta när Du vill.
      Skriv snart svar.
                                                                                                                                Erick Lundgren
        ********

                                                                              Norberg och Fattiggården den 2 januari 1906 

      Jag skulle fråga Dig varföre intet jag fick ingen låda som Du skrev om. Det var intet värt att Du adresserar den till Låfsdal då får jag inte henne, utan adressera henne till Fattiggården.
      Hälsa mycket till Bärnhard. Jag är sängliggande varje dag. 
      Jag önskar eder lycka till. Ett gott nytt år.
      Skriv svar så fort Du kan.
                                                                                                                          Erick Lundgren
                                                                                                                    Fattiggården, Norberg
      Den stora tavlan hon sitter i Ränningstorpet för Din räkning.

                                                                           ********

                                                                            Norberg och Fattiggården den 12 januari 1906.

      Jag får tacka så mycket för den lådan jag bekom ifrån Dig.
      Hon var välkommen så jag fick någonting att läska mig med. Här är det så dålig mat så jag tål aldrig ved honom utan jag tar till att hosta och kräkas. Så får jag hålla mig i sängen jämt.
      Broder Per har varit många gånger. Dom mår bra och även Johan i Ränningstorpet.
      Jag har inte hört att Hilda har fått något småfolk än.
      Få se kanske vi träffas aldrig mera här i livet. 
      Intet mer för denna gång utan en kär hälsning till eder allesamman, och så får jag önska eder lycka till.
                                                                                                                          Ett gott nytt år!
                                                                                                                          Erick Lundgren
   ********

Ungefär en månad efter det här brevet dog gruvarbetaren Erick Lundgren, 55 år gammal, på Fattiggården i Norberg. Min farmor Hilda skrev följande brev till sin syster Signe för att meddela den sorgliga nyheten.

Vid den här tiden skulle Hilda fylla 23 år och hade två barn, min pappa Artur som inte fyllt två år och nyfödde Hjalmar. Hilda födde också en dotter, Inez Hildur Elisabeth, i april 1902. Hon dog i november 1904. Då var min pappa drygt ett halvår.

                                                                             ********

      Älskade syster!                                                                                     Låfsdal den 17/2 1906

      Må gott är min önskan. Jag är frisk, hoppas Du gör det också.
      Jag får nu omtala för Dig, att far nu har slutat sina dagar här på jorden. Han dog den 16:de på kvällen mellan kl 5 och 6.
      Jag var till honom på onsdagen och var kvar till torsdagen. Då måste jag hem till min Artur, Hjalmar hade jag med mig.
      Han var så glad över att han fick se min lille gosse. Han bad mig skicka sin sista hälsning till eder. Han har så gärna velat träffa eder. Han var så ledsen över att han aldrig fick se Bärnhard. Anna nämnde han inte något. Jag undrar vad hon skall säga nu när hon får höra att han är död.
      Tänk om ni kunde komma hem, vad det skulle vara roligt. Han fick brev från Bärnhard, men jag var där så jag fick läsa det för honom. Han blev så glad när han fick det.
      Du kan ej förstå så han såg ut. Jag törs ej tänka på det. Jag skulle skriva till Bärnhard också men jag kan ej det. Jag blev så omskakad så jag blev bara dålig.
      Jag tålde ej att bli ledsen när det ej var länge sedan jag fick gossen.
      Nu får jag lov att sluta mitt brev med många hälsningar till eder från Din syster Hilda
      Du skall ringa på till Bärnhard och tala om för honom. Jag orkar ej skriva till honom.
      Skriv svar snart om Du kommer hem.
      Skriv med detsamma som Du får brevet.                              Adjö!
      Du skall ge mig Annas adress så jag får skriva till henne.

********

Av nästa brev att döma så förstår jag att något sått split mellan de båda systrarna, men jag har inte Signes brev till Hilda, så det är svårt att veta vad. Ett vet jag i alla fall och det är att de båda systrarna blev goda vänner igen, och umgicks med varandra i den mån det gick, med tanke på pengar, kommunikationer m.m. På bilden från tant Lodéns stuga i Torpshammar är det ju farmor i helvit hatt, och den andra kvinnan med vit hatt är just Signe.










                           















       


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning