Guldkorn i tillvaron

Onsdag mitt i veckan!  Idag har det varit ett riktigt regnväder, men under min morgonpromenad höll det faktiskt upp. Vilken tur va´! Tänk att jag är inne på min sjätte vecka, och fortfarande både gymmar (hemma) och promenerar varje dag. Qi Gongen har det varit sämre med. Men jag tycker att jag är jätteduktig! Och på tal om duktig, så har jag under den senaste veckan tvättat alla mina fönster,

Ooops! Då varé freda´ igen! Fem en fredag v. 24: Dagens ord 1.  Vilken är din relation till begreppet gröna fingar? Min allra första tanken blev "Hulken". Han har verkligen gröna fingrar. Sedan dök namnet Lena upp i mitt huvud. Lena är en f.d. arbetskamrat till mig, och hon har verkligen gröna fingrar! Hon har en trädgård som inte är av denna världen. Så otroligt vacker! Han har inte bara gröna fingrar... 2.  Vad skulle du vilja ha i din drömträdgård/balkong? Jag är otroligt förtjust i Pioner, så de skulle finnas där i olika färger. Sedan tycker jag att Jasmin doftar underbart så de får också vara med. Och Vallmon med sina röda blommor får sprida sin färgprakt under en kort period. För många år sedan cyklade jag från Vernon utanför Paris till Jardin Claude Monet i Giverny. Vägen gick genom böljande vallmofält, och det var en härlig upplevelse att cykla där på  den franska landbygden, med bröd, ost och vin i cykelkorgen. ...

Det må vara ett ogräs, men jag tycker att maskrosen är så vacker. Och dessutom får den mig alltid att tänka på Maskros-barn. De här barnen som trots att de upplever hemska saker under uppväxten, ändå växer upp och blir helt fungerande och underbara människor. Det är lika förunderligt som att maskrosen kan ta sig upp genom asfalten och växa sig stark. Åh, så många maskros-barn jag mött! Några av dem är fortfarande mina Guldkorn! 💥 Det är som om någon strött ut Guldkorn på ängen!

Det här är berättelsen om Selma, en katt som inte är lik någon annan. Selma och jag flyttade in på gården i Hemsta vid ungefär samma tidpunkt för ca 19 år sedan. Jag som en vidbränd kvinna i mina bästa år och hon som en söt liten kattunge, som snuttade sin matte (Sara) i örsnibben.

Ja, vild och vild. Det är nog lite att överdriva. Kanske mer en aktiv och rolig helg. Det var nämligen så, att min ena syster fyllde 80 år lördagen den 5/10. Min syster, 80 år! Det är helt otroligt. Vad tiden rinner iväg. Till skillnad mot mig, så tycker hon att det är så kul att bli firad. Därför ordnade vi en överraskningsdag för henne. Och överraskad blev hon!

Idag för exakt sex veckor sedan följde jag med min vän Kerstin och hennes syster till Dala Floda i Dalarna. Varje år anordnas en operaveckan där, och så gott som hela bygden deltar för att detta ska kunna gå av stapeln. Den nionde operafesten gick i bröllopets tecken. Föreställningen Glada Änkan inleds med ett stort bondbröllop och i Figaros Bröllop finns inte mindre än två brudpar. Medverkande i föreställningarna är både professionella sångare, och amatörer från trakten. Två av Kerstins kusiner är i högsta grad aktiva, både på och bakom scenen. 

Nu har hon både kommit och åkt! Min syster alltså, som kom förra måndagen. I fredags kom hennes Kenta och hämtade henne, så nu dröjer det ett tag innan vi ses igen. Och hjälp vad tiden gick fort! Jag har tre systrar, fast egentligen bara två....

betyder, enligt ordboken, en känsla av glädje, välbehag och lust. Det är verkligen en känsla som jag får i vår svenska natur. Det är så oerhört vacker att man nästa känner sig gråtmild ibland. Och det gäller ju egentligen inte bara sommaren. Jag är innerligt lycklig över att vi har våra årstider, även om de börjar suddas ut mer och mer, tyvärr.

är ett populärt ord i dagens Sverige! Så jag får väl låtsas att jag har det. Men oj, vad tiden runnit iväg sedan jag sist skrev här på bloggen. Swisch sa det bara och så hade tolv dagar försvunnit, lika snabbt som när man swishar pengar. Och vad har jag då hittat på under dessa dagar? 

för jag besiktade min bil i måndags, och det var inte ett fel på den! Phu eller puh, vad skönt! Nu kan jag köra ett år till. Dessutom var jag till tandläkaren i förra veckan, och hon sa att jag inte behövde komma tillbaks förrän i december. Nu är det bara tandhygienisten i morgon, och sedan är alla saker som jag grämer mig värst över, gjorda för ett tag framöver!

Nu har jag försökt att lägga in en ny bakgrundsbild i flera dagar. Jag trycker och jag blippar både här och där, men jag får inte ner den i storlek. Det vete fåglarna hur man gör, så nu får den vara som den är. Bilden tog jag i augusti förra året när jag var på husbilssemester med en god vän. Lofoten är ju annars ganska regnigt, men just den här första kvällen där, var så fantastiskt vacker. Vårt gemytliga grannland är vackert överhuvudtaget. 

Sköna maj har kommit, men med verkligt varierande väderlek. Här har det varit sommarvärme, nästan kallgrader vissa morgnar, snö, regn, sol och blåst! Men det är väl precis så det ska vara innan våren verkligen har bestämt sig?!! Fast det känns nog mer som aprilväder. 

Vår största kvinnliga armbryterska, Heidi Andersson, kommer från Ensamheten. Ensamheten är en liten plats i Storumans kommun. Men ensamheten är också ett tillstånd. Utbrändheten är, mig veterligt, inte en plats någonstans, utan det är enbart ett tillstånd. Ett tillstånd som jag hamnade i för snart 20 år sedan, men där sviterna av det tillståndet fortfarande lever kvar inom mig.

Tittade på Lerins lärlingar på TV igår, och jag blir så himla glad!! Vilka underbara människor som medverkar i det programmet. Vid vissa sekvenser blir jag också väldigt rörd. Verkligen ett bra program! För övrigt så har jag nästan inte rört på mig alls den här veckan! Har kommit in i en läsperiod och då sitter jag där. Efter Tom Malmquists bok har jag läst en av Agnes Lidbecks böcker, Förlåten. Den handlar om två systrar, Ellen och Maria, och deras relation. Men den berörde mig inte alls på samma sätt som Malmquists bok. Och Konsten att leva innerligt är fortfarande pågående. Där blir det bara några sidor åt gången, för den väcker så många tankar, så då måste jag tänka klart innan jag fortsätter.

Ja igår fick vår huvudstad besök av två lantisar. Anna, en god vän, och jag tog tåget upp till Stockholm för lite kulturell njutning. Vi brukar göra det någon gång om året och har då besökt Fotografiska. Så även denna gång. Såg och hörde Alison Jackson hos Skavlan här för liden (visst är det ett fint gammalt uttryck!). Blev så nyfiken på hennes utställning Truth is Dead, där hon med hjälp av lookalikes skapar fotografier där celebriteter gör skandalösa saker. Sådana som ofta bekräftar våra värsta fördomar..... och farhågor.....

Ja, så sjöng Tomas di Leva för många år sen, och det är väl en fråga många av oss ställer. Det är så många tragiska händelser som sker i vår värld. Och är det inte den ena gruppen som ansvarar för dåden, så är det den andra. Är det inte islamister så är det nazister eller vänster- grupper.

För närmare bestämt 20 år sedan reste jag till New Zealand med min "extra-dotter", Veronica. Vi skulle bl.a. hälsa på en familj, vars son tillbringat några år i vår lilla stad som rugbyspelare. Fem veckor tillbringade vi där. Vi åkte runt på både norra och södra ön, ibland med sällskap och ibland själva. Det är ett underbart vackert land, med otroligt gästvänliga människor.

Ja, jag är på resa igen, fast nu bara på papperet. Som jag skrivit tidigare här så reser jag noggrant! Först planerar jag (gärna tillsammans med reskamrat/er), sedan reser jag och slutligen bearbetar jag, skriver ner mina upplevelser med bilder och allt. Resan till Taiwan är uppe i nittiotre (93) sidor nu, med bilder och skrift. Men det är bara några dagar som återstår att dokumentera. Och det är så himla kul både att uppleva resan på lite avstånd och att välja och

Idag har jag haft besök av min vän Selma igen! Vi äter frukost tillsammans sedan en tid tillbaka. Ibland kan jag bli lite trött på att hon dyker upp jämt och samt, men samtidigt är hon så trevlig, och dessutom vacker, så jag har svårt för att sätta ner foten när hon kommer. Jag har inte valt att vara vän med henne, men på något sätt har hon fattat tycke för mig. Vi träffades för snart 17 år sedan och hon har under de här åren gjort upprepade försök att komma närmare mig. Hon har gjort sina trevare för att bli inbjuden, och när det inte fungerat så har hon faktiskt vid flera tillfällen själv tagit sig in i min lägenhet. Det är inte så att jag inte tycker om henne. Tvärtom så tycker jag att hon är en mycket älskvärd och trevlig äldre dam. Och nu har hon äntligen lyckats nästla sig in i mitt liv!

sportlovet alltså! Vad fort det gick! Varje morgon (i 10-taget, vilket är morgon för mig) har jag åkt in till mina barnbarn i stan för att tillbringa dagen med dem. Det är en förmån som jag har nu på äldre da´r, att få vara nära Emil och Emma. Mathias, deras pappa, jobbar oftast hemifrån. Det innebär  just att han jobbar, sitter i telefonmöten och så. Därför kan han inte ägna sig åt barnen under arbetstid. Ssu-Pi, barnens mamma, arbetar på en bokföringsbyrå och den här årstiden är det väldigt svårt för henne att ta ledigt. Vilken tur för mig! Då får jag vara med barnen!