Och livet går vidare....


Idag för exakt sex veckor sedan följde jag med min vän Kerstin och hennes syster till Dala Floda i Dalarna. Varje år anordnas en operaveckan där, och så gott som hela bygden deltar för att detta ska kunna gå av stapeln. Den nionde operafesten gick i bröllopets tecken. Föreställningen Glada Änkan inleds med ett stort bondbröllop och i Figaros Bröllop finns inte mindre än två brudpar. Medverkande i föreställningarna är både professionella sångare, och amatörer från trakten. Två av Kerstins kusiner är i högsta grad aktiva, både på och bakom scenen. 

Vi såg operetten Glada Änkan, och det var en både rolig och sevärd musikupplevelse. Men det fanns också mycket annat att se och uppleva i Dala Floda. Det är en vacker bygd med många små typiska Dala-byar och med en förtrollande natur med vidsträckt skog och forsande vatten-
drag.


Vi bodde hos en av Kerstins kusiner, Maj-Karin, vars syster också deltog i hela arrangemanget. Dessutom slöt en kusin upp från Luleå, så det blev rena kusinträffen, som jag fick nöjet att delta i. Maj-Karin bodde väldigt vackert, alldeles ovanför en liten sjö. På kvällen, när mörkret fallit gick alla kringboende ner till sjön. Ur mörkret dök en liten båt upp, med tända facklor, och en hög klar kvinnoröst ljöd ut över vattnet. Även på stranden stod folk med tända facklor. Det var så vackert och magiskt!
Dala-Floda Värdshus









Dagen därpå gjorde vi ett besök på Dala-Floda Värdshus. Innehavarna är nämligen från vår lilla stad, så vi hade hälsningar att frambringa. Dessutom har en annan av Kerstins kusiner, Jugas Robert Person, konstnär och musiker, gjort ett antal målningar där både på skåp och dörrar samt på väggar och i tak. Tyvärr förolyckades han för ett antal år sedan, men hans konst finns kvar.

Sänghimmel målad av Jugas Robert Person

Den här målningen fanns i taket i ett av hotellrummen. Som tur var bodde kusinen från Luleå där, så jag kunde lägga mig i sängen och fotografera.

I den lilla byn runt värdshuset och Maj-Karin´s hittade jag också en hel del roliga skyltar som jag inte kunde motstå. Efter att vi bevistat ett litet dagen-efter-sångcafé styrde vi åter kosan hemåt. Vi hade upplevt några härliga dagar i Dala Floda!

Här fanns övergångsställen för höns, måhända hönan Laura.

Det varnades också för breda häckar, så jag tittade mig skyggt 
omkring! Var det MIN dom mena?

Men de fick allt passa sig! För den som gräver
en grop åt andra....det vet vi alla hur det går!


Jag kan inte låta bli att avsluta med den här underbara bonaden som Maj-Karin har broderat!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning