Guldkorn i tillvaron

Måndagstankar Har alltid tyckt mycket om att läsa. När min son växte upp läste jag för honom under många år, varje kväll. Det var en väldigt mysig stund för oss båda. Och att det varit en god vana besannades genom att min son, och sonhustru, har läst för sina barn varje kväll. Och som farmor läste jag för Emil och Emma så fort det begav sig. Ett riktigt bra betyg fick jag av Emma som sade vid ett tillfäller: "Farmor, du låter precis  som Astrid Lindgren". Båda barnen har gått på en liten förskola med bara en avdelning. Jag frågade om jag kunde få komma dit en gång i veckan och läsa för barnen. Personalen blev överlyckliga, och jag var där en förmiddag i veckan under flera år. Vi bestämde att personalen skulle välja ut den grupp som jag skulle läsa för just den veckan. Mitt krav var en något så när jämn åldersfördelning med tanke på bokval. Jag berättade för mina barnbarn att jag skulle komma och läsa på "dagis", men att det var fröknarna som valde ut ...

Onsdag mitt i veckan!  Idag har det varit ett riktigt regnväder, men under min morgonpromenad höll det faktiskt upp. Vilken tur va´! Tänk att jag är inne på min sjätte vecka, och fortfarande både gymmar (hemma) och promenerar varje dag. Qi Gongen har det varit sämre med. Men jag tycker att jag är jätteduktig! Och på tal om duktig, så har jag under den senaste veckan tvättat alla mina fönster,

Hade tänkt att mitt 100:de inlägg skulle bli mitt sista här på bloggen. Men så kunde jag inte låta bli att kika in på elisamatildas´ sida. Då kunde jag inte heller låta bli att besvara frågorna, även om det inte blev några upplyftande svar, varken för mig själv eller någon annan. Här kommer dom i alla fall!

för jag besiktade min bil i måndags, och det var inte ett fel på den! Phu eller puh, vad skönt! Nu kan jag köra ett år till. Dessutom var jag till tandläkaren i förra veckan, och hon sa att jag inte behövde komma tillbaks förrän i december. Nu är det bara tandhygienisten i morgon, och sedan är alla saker som jag grämer mig värst över, gjorda för ett tag framöver!

Nu har jag försökt att lägga in en ny bakgrundsbild i flera dagar. Jag trycker och jag blippar både här och där, men jag får inte ner den i storlek. Det vete fåglarna hur man gör, så nu får den vara som den är. Bilden tog jag i augusti förra året när jag var på husbilssemester med en god vän. Lofoten är ju annars ganska regnigt, men just den här första kvällen där, var så fantastiskt vacker. Vårt gemytliga grannland är vackert överhuvudtaget. 

Så har då, en till synes, helt vanlig vecka förflutit sedan Påsken och dess utsvävningar. Det känns riktigt skönt att återgå till den grå vardagen, som ju faktiskt har varit ganska solig. Men vardagen blev kortvarig, för i morgon är det sista april och se´n kommer 1:a maj, så då är det fest igen!😄

Vår största kvinnliga armbryterska, Heidi Andersson, kommer från Ensamheten. Ensamheten är en liten plats i Storumans kommun. Men ensamheten är också ett tillstånd. Utbrändheten är, mig veterligt, inte en plats någonstans, utan det är enbart ett tillstånd. Ett tillstånd som jag hamnade i för snart 20 år sedan, men där sviterna av det tillståndet fortfarande lever kvar inom mig.

sportlovet alltså! Vad fort det gick! Varje morgon (i 10-taget, vilket är morgon för mig) har jag åkt in till mina barnbarn i stan för att tillbringa dagen med dem. Det är en förmån som jag har nu på äldre da´r, att få vara nära Emil och Emma. Mathias, deras pappa, jobbar oftast hemifrån. Det innebär  just att han jobbar, sitter i telefonmöten och så. Därför kan han inte ägna sig åt barnen under arbetstid. Ssu-Pi, barnens mamma, arbetar på en bokföringsbyrå och den här årstiden är det väldigt svårt för henne att ta ledigt. Vilken tur för mig! Då får jag vara med barnen!

Ja det kan man verkligen fråga sig! Själv skrev jag mitt första inlägg i november förra året. Jag blev inspirerad av en vän efter att ha läst hennes blogg, som förresten berörde mig mycket. Och jag insåg också att det här var ett sätt att få utlopp för min skrivklåda. Men faktum är att jag har inte sagt till en enda människa, förutom till Ingegerd då, att jag bloggar. Varför vet jag inte. Men

Grattis till min älsklingsflicka Emma som fyller 9 år idag! Ja, idag för nio år sedan kom mitt andra barnbarn till världen. Hon har också vuxit med en hastighet så att en gammal farmor inte hinner blinka en gång! Hon blev till i Earlsfield, men föddes här i Sverige. Hennes föräldrar hade nämligen bestämt sig för att de skulle flytta hem, så i november 2009

Grattis i massor till mitt älskade barnbarn Emil! Idag fyller mitt äldsta barnbarn 12 år. Tänk så fort tiden går! Det känns inte som om det var så länge sedan. Jag har dessutom haft förmånen att få vara med från allra första början.

Sista försöket! Precis samma sak som igår hände idag. Jag skrev ett inlägg, lade in en bild, och när jag sedan skulle fortsätta texten nedanför bilden så försvann alltihopa igen! Vad gör jag för fel? Det har ju funkat på de andra inläggen.