Mina goáste Guldkorn

Sista försöket!
Precis samma sak som igår hände idag. Jag skrev ett inlägg, lade in en bild, och när jag sedan skulle fortsätta texten nedanför bilden så försvann alltihopa igen! Vad gör jag för fel? Det har ju funkat på de andra inläggen.
I går var jag och lyssnade på Rickard Söderberg och hans vänner, sopranen Kerstin Avemo och pianisten Johan Reis. Underbart är kort, men det blev en timme med härlig opera- och musicalmusik.
Ett av veckans guldkorn helt klart.


I måndags gick en seniormässa, anordnad av News 55, av stapeln här i stan. Det var några föreläsningar, Peter Harysson var där och trubadurade och så var det så klart massor av utställare, bl.a. några bussresearrangörer. Det var ingen tårta och dragspelsmusik, men väl en del tävlingar. Vid ett av stånden skulle man gissa hur mycket en liten buss i metall vägde. Döm om min förvåning när jag fick ett brev från researrangören i torsdags, där de meddelade att jag vunnit 1:a pris, 900:-. Visserligen kan presentkortet enbart användas om man åker på en resa med dem, men ändå! Guldkorn!

Veckans allra som goaster Guldkorn är när jag får tillbringa tid med mina två barnbarn. Sedan lång tid tillbaka hämtar jag dem på dagis/skola varje tisdag och fredag. Förra våren sa Emil: "Farmor nu är jag så gammal, så nu kan jag gå hem själv, så kan vi ses hemma sen!" Han hade precis fyllt 18 år då! Nävars, jag bara skoja! Han hade fyllt 10. Så numera hämtar jag Emma och sedan kommer Emil farandes på sin cykel. Ofta är det någon kompis med också. Då äter vi mellanmål, pratar, gör läxor och umgås. Det är så mysigt att få rå om dem alldeles själv! Det är bäst att passa på medan man får!

Min son och sonhustru bodde nästan 11 år i London. Emil föddes där, men när han var tre år och de väntade sitt andra barn, bestämde de sig för att flytta tillbaks till Sverige. Och till min outsägliga glädje bosatte de sig i min lilla landsortshåla, med lagom pendlingsavstånd till Stockholm. 

Tre månader senare gick jag i pension, och kunde ägna all tid i världen åt barn och barnbarn. Fast jag måste säga att jag gjorde en hel del annat också. Mitt första år som pensionär hade jag så mycket inbokat så jag fick en rejäl magkatarr. Efter det har jag lugnat ner mig och insett att jag gör det jag hinner, och resten får vara. Men samvaron med barnen är det sista jag drar in på! De är mitt livselixir.











Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning