Guldkorn i tillvaron

men halt som bara den då det kom snö igår. Osäker på om det är vår eller vinter? Dubbade skor och piller mot vårallergi! Världen är bak och fram, skulle min mamma säga. Igår plockade jag i alla fall in jullådan från uteförrådet, så förmodligen kommer jag att pö om pö fylla den med tomtar och annat juligt. Men jag gör mig ingen brådska. Man skall icke förta sig! I området där jag bor började man långt före jul att byta ut tak-teglet på husen, och nu har turen kommit till våran gård. Det vimlar av "gubbar", bilar, stegar och byggnadsställningar. Det hus jag bor i är sist i raden, så jag har fri sikt än så länge. Jag är lite orolig för hur det ska gå för min lilla nybyggda altan där på baksidan, men det ordnar sig väl med det också. Här håller dom på att sätta upp ställningar på grannhuset. Så här fint blir det när det är klart! Vilken skillnad mot tvättstugetaket t.h.! Igår hade jag fullt upp med veckohandling och gym-besök så jag glömde gratta Anton och Tony. Men jag tror Tony...

  Det här är en sång som ofta sjöngs med barnen på förskolan och annars också. Alla höll upp ett finger (inte det mittersta) som ljus, och någonstans i texten skulle alla blåsa ut sitt ljus. Barnen tyckte det var jätteroligt och blåste med liv och lust.  Men nu för tiden gäller det verkligen att inte blåsa ut några ljus. Som den ordentliga människa jag är (jo, det är sant!) så går jag alltid igenom min ekonomi i början på året. Kollar upp hur mycket jag har betalt för olika poster under året som gått o.s.v. I år var det mest intressant att kolla på elräkningarna.  Den första augusti 2021 flyttade jag in till stan, och då kan jag göra en jämförelse mellan den sammanräknade kostnaden för de fem sista månaderna 2021 och samma period 2022. Jag har betalt 47 % mer för de fem sista månaderna 2022 trots att jag förbrukat 30 % mindre el. Har ju t.o.m batteriljus i julgranen! Så.......det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart, lysa klart, klart, klart, lysa klart! Namnsdagsbar...

RUT-avdraget har verkligen slagit igenom i vårt avlånga land. Så det är väl bara att gratulera dom som har möjlighet att utnyttja det. Grattis på namnsdagen! Fast här står RUT för något helt annat än ett mänskligt namn. Det är ett skatteavdrag som man får göra för tjänster som utförs i eller i nära anslutning till hemmet, R engöring - U nderhåll - T vätt.  Jag tror att det är betydligt fler som utnyttjar det, än som heter just Rut. Rut är ett bibliskt namn som bärs av 17 592 kvinnor i Sverige, varav 7 695 har det som tilltalsnamn. Dessutom är det två män som heter Rut och sex personer som har Rut som efternamn. En av mina mostrar hette Rut. Hon var den fjärde i en syskonskara på nio. Hon bodde under många år i Sigtuna så närheten till vår lilla stad gjorde att hon och min mamma umgicks relativt ofta. Dom var ett kul gäng syskonen Edström, där skämtet ofta låg i luften. Min mamma Dagny i mitten och moster Rut bredvid. Till vänster i bild sitter morbror Levi, som var den enda sonen a...

Den första gick fort! Och dagens namnsdagsbarn är Svea, vilket osökt för tankarna till Moder Svea, som är en kvinnlig nationspersonifikation av Sverige (Svea rike, svearnas rike). Svea brukar framställas som en kraftfull sköldmö, oftast med ett eller två lejon. Esaias Tegnérs dikt Svea (1811) bidrog till att göra namnet känt och det började användas som förnamn. Namnet var populärt runt sekelskiftet, men blev sedan omodernt. Men precis som många andra gamla namn har det kommit tillbaka och 2015 fick 184 små flickor Svea som tilltalsnamn. I nutid bär 11 700 kvinnor i Sverige namnet, varav 4 624 har det som tilltalsnamn. Fem män i vårt land heter Svea. Jag undrar varför?  Jag känner inte så många som heter Svea. Närmare bestämt ingen nu levande person, förutom Svea Olsson, Berts mormor i böckerna om Bert och hans bravader. Fast hon är ju inte på riktigt!  Men jag har ändå min favorit-Svea, nämligen min sons farmor, Svea Kristina. Hon föddes 1913 och blev 82 år. Farmor var en sån...

Ja, vild och vild. Det är nog lite att överdriva. Kanske mer en aktiv och rolig helg. Det var nämligen så, att min ena syster fyllde 80 år lördagen den 5/10. Min syster, 80 år! Det är helt otroligt. Vad tiden rinner iväg. Till skillnad mot mig, så tycker hon att det är så kul att bli firad. Därför ordnade vi en överraskningsdag för henne. Och överraskad blev hon!

Nu har hon både kommit och åkt! Min syster alltså, som kom förra måndagen. I fredags kom hennes Kenta och hämtade henne, så nu dröjer det ett tag innan vi ses igen. Och hjälp vad tiden gick fort! Jag har tre systrar, fast egentligen bara två....

Brita Katrina,      nu när jag hittat en del av dina hemligheter var jag ju tvungen att luska vidare! Men först kommer frågorna: Hur kom det sig att du gjorde så här? Varför stannade du inte i Bollnäs med dina barn? Kändes det som du vandrade i din mammas fotspår, med tre oäkta barn? Trodde du verkligen att du skulle kunna skaffa dig och barnen ett liv där i storstaden? Ja, frågorna är många och kommer aldrig att få några svar, men på en del av frågorna har jag skaffat mig egna svar. Och de svaren kommer alltid att stå oemotsagda. Jag tror så här...……

Brita Katrina,      Du flyttade till din mormor och morfar när du var i 13-årsåldern. Sex av deras nio barn bodde fortfarande hemma, men det fanns plats för dig ändå. Du var det första av Matildas barn som kom, men vad jag kan förstå, inte det sista. Vad fick dig att bestämma dig för att ta det steget? Berodde det på att Matilda bestämt sig för att dra iväg till en ort, som låg betydligt längre bort från den trygghet som dina morföräldrar gav? Eller ville hon inte ha dig med? Jag har hört sägas att Matilda inte var

I lördags var jag på musical i Västerås, Djungelboken. Det var min julklapp till barnbarnen, och i år fick även deras mamma och pappa följa med. Numera köper jag upplevelsepresenter till dem, vilket blir mycket mer uppskattat än ytterligare ett paket bland alla paketen. Det blev en lyckad kväll. I mitt senaste inlägg här på bloggen skrev jag om boken Factfulness som jag precis läst ut. Och lustigt nog så var Hans Roslings sonhustru Anna, medförfattare till boken, med i Skavlans program på TV i fredags. Mycket intressant! Jag avslutade inlägget med att min sons farfar blev bortlämnad när han var liten, och att han först i 40-årsåldern fick veta vem som var hans mor. Vem fadern var fick han aldrig veta. Och när mor och son väl fick kontakt så pratade man inte så mycket om vad som hänt. Det var på något sätt tabubelagt. Då finns också alla frågetecken kvar. När gammelfarmor gick bort hade Ragnar fortfarande inte fått klarhet i vad som hänt, och ingen av hans barn, i sin tur, hade vela...

Det säger man ofta: "Det var bättre förr!" Och vissa saker kanske var det? Man kanske brydde sig mer om varandra? Eller hade man fullt schå med att få ihop till mat och hyra, så man inte hann med det heller. De flesta hade ju också väldigt många barn. Erick fick 50 kronor om året i pension. Då var det bättre för barnarbetarna. De fick en krona om dagen när de gick och drog ris. Och att inte ens ha råd att köpa ett frimärke! Nää hör ni, nog har vi det bra allt!  Nu ska jag dela med mig av  Hildas sista brev till sin syster Signe:

Pappas berättelse fortsätter: -     Det var märkligt med farsan att han svor som en borstbindare men, du vet, det var inte tänkbart att vi kunde yttra en svordom inte. Jag minns att Hjalle (pappas två år yngre bror) och jag var nere vid sjön i Håksberg och meta och det nappa utav hellskotta. Hur det var så kastade Hjalle lite dumt, så kroken fastna i byxorna på mej. Vi höll på å´ jädras för att få ut den utan att riva sönder nå´nting. Å´ vi kunde inte fiska för vi fick inte bort kroken. Så där satt vi och svor, både Hjalle och jag. Jävla,

Lunchfika på lokal med syrrans kompis, sedan mer än 70 år, Inger. Mycket minnen och många glada skratt! Och idag har jag skjutsat min syster till bussen, för vidare färd mot nord-uppland, där hon bor. Det är så kul när hon kommer hit, samtidigt som det är jätte skönt när hon (och även andra som är här på besök) åker

Det finns tre saker som jag bävar för att göra, men när det väl är gjort känns det så skönt att det är avklarat!

Den här dagen började precis som gårdagen. Upp i ottan, snabb frukost och iväg för att hänga på låset hos Skatteverket. Idag var det öppet, kön var kort och väl framme vid besöksdisken, träffade jag på