Åren går....

Pappas berättelse fortsätter:
-     Det var märkligt med farsan att han svor som en borstbindare men, du vet, det var inte tänkbart att vi kunde yttra en svordom inte. Jag minns att Hjalle (pappas två år yngre bror) och jag var nere vid sjön i Håksberg och meta och det nappa utav hellskotta. Hur det var så kastade Hjalle lite dumt, så kroken fastna i byxorna på mej. Vi höll på å´ jädras för att få ut den utan att riva sönder nå´nting. Å´ vi kunde inte fiska för vi fick inte bort kroken. Så där satt vi och svor, både Hjalle och jag. Jävla,

helvetes jävla krokjävel! Så där höll vi på, och plötsligt fick vi se att farsan stod bakom oss. Inte ett ord nämndes utan Hjalle fick tag i metspöt och jag hade kroken i byxorna också sprang vi. Sprang för livet!! Ja, farsan talade om efteråt att han skratta, för det såg så tokigt ut, den ene före med metspöt och den andre efter med kroken i byxorna. Då skratta han för han tyckte det där var festligt för det vart så´n jävla fart. Men det kunde han ju inte visa oss då!
-     Men du pappa, efter Håksberg så flytta ni ju till Grängesberg. Men vart tog ni vägen sedan då?
-     Ja, sen flytta vi från Grängesberg till Hörken, som ligger en bit nedanför Grängesberg. Där e´ Lasse född. Ja, va fan flytta vi se´n då? Du vet, det var ju så många ställen så man orkar inte hålla reda på allihopa. Jo, se´n blev de´Smedjebacken och se´n Nyberg, och så till Gällivare.
-     Men när flyttade du hemifrån då? Jag trodde att man gjorde det väldigt tidigt på den tiden.
-     Ja, morsan och farsan flytta ju ifrån Holmgruvan 1919, till Torpshammar, och då började jag jobba hos den där bonden i Djursfallet.
-     Då var du ju femton år, så vad gjorde du innan du började hos bonden?
-     Ja, jag jobba ju på malmvasken då. Först jobba jag där på sommar´n, och se´n blev de hela året.
-     Och sedan kom du till bonden alltså?
-    Jaa, och den stackarn han drunkna han, i Dalälven. Han höppe i älva. Det var en konstig människa. Det var detsamma vart han skulle ge sig iväg, så nog fan skulle det va´ på nätterna. Inte som annat folk, att han kunde fara på dagarna utan jämt på nätterna. Han sålde mycke´ ved, och det var till Horndal och det vete fan va alla platserna hette. Men det kunde ligga flera mil hemifrån och med häst och vagn tar det tid. Det hade ju varit lämpligt om man lastat ena da´n  och se´n åkt iväg på morron. Nähäj, först skulle man göra i ordning lagår´n på morron. Göra rent åt korna å så där, och sen skulle man till skogen och lasta, och sen skulle det vara lite mat och grejer innan man for då. Så det var ju nästan natt varje gång man for bort och skulle hem igen. Och så var det jämt, precis jämt!
       Likadant när han drunknade. Han och jäntan hans for iväg till Hedemora. Dom gav sig hemåt sent på natten, och for över Dalälven, och isen gick. Så hästen gick ner sig i älven, och bonden han höll i hästen, så han (hästen) inte skulle åka in under isen. Han sa åt jäntan att springa efter folk och det var ju inte gott att få dit folk mitt i natten. Så småningom fick hon tag på några, men när dom kom ner till älven, då var både häst och bonde borta.
-     Du sa att din familj flyttade till Torpshammar. Hade du någon kontakt med dom då?
-    Ja, i den mån det gick. Det var ju inte så lättvindigt att ta sig någonstans på den tiden. Farsan träffa ett fruntimmer, Klara i Stockholm, så han lämna morsan ensam där uppe med alla ungarna. Så honom hade jag ingen kontakt med på många år. Men se´n när jag gjorde värnplikten uppe i Norrland så var jag tvungen att gena över isen när jag skulle tillbaks efter en permission. Då mötte jag en gubbe där på isen, och det var farsan.
-     Neej, vad sa ni då?
-     Jag sa hej.
-     ???? Och sedan?
-     Jag sa inge´ mer! Jag gick bara vidare.








Tant Lodén stuga i Torpshammar, där min farmor Hilda (i vit hatt) bodde med alla sina barn. På bilden är tre av hennes barn med. Pappa Artur står längst till höger.

Min pappa hade, som jag kan förstå, inte mycket till övers för sin pappa. Däremot var han väldigt mån om och förtjust i sin mamma. Och efter faderns svek mot henne så stod han ännu lägre i kurs hos min pappa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning