Vart tog tiden vägen?

Nu har hon både kommit och åkt! Min syster alltså, som kom förra måndagen. I fredags kom hennes Kenta och hämtade henne, så nu dröjer det ett tag innan vi ses igen. Och hjälp vad tiden gick fort! Jag har tre systrar, fast egentligen bara två....

Min äldsta syster bor bara några mil härifrån, men vi ses  aldrig. Hon är 15 år äldre än jag, och under en period i min ungdom så umgicks vi flitigt, och hade väldigt roligt ihop. Hon var 35 då och hade precis gått igenom en skillsmässa och levde ensam med två av sina fyra barn. De andra två bodde hos pappan. Efter några år flyttade jag norröver, och när jag sedan återkom hade hon träffat en man och flyttat till närmsta storstad.

Min andra syster, Karin, som var här nu, är sex år äldre än jag. Hon flyttade hemifrån redan som fjortonåring, och sedan bodde hon i England under fem år. När hon kom hem till Sverige började vi lära känna varandra som vuxna, men så flyttade ju jag. När jag kom tillbaks hem, var det hon som var gift och hade tre barn. Det hann gå ett antal år, men även hon skiljde sig. Vet inte om det ligger i släkten, men alla kvinnor i vår familj är frånskilda. Om det är något fel på oss? Svårt att säga! Men det har alltid varit vi kvinnor som brutit upp.

Hur som helst så kom vi att umgås väldigt mycket. Vi hade var sin hemmavarande son, som blev som bröder för varandra. Ja, vi till och med hyrde ett hus ihop vi fyra under en period. Sedan bodde vi i likadana lägenheter, hon på andra och jag på tredje våningen. Efter ett tiotal år träffade även hon en man, och flyttade till nord-Uppland, ca femton mil härifrån. Hennes son brukar säga: "Jag fick ju inte ens flytta hemifrån, för det gjorde morsan!" Ja, ja, så´nt är livet!

Men ibland blir längtan till hemstaden för stark för henne, så då kommer hon hit några dagar. Då åker vi runt och träffar hennes gamla vänner! Den här gången hann vi med tre av dem, Siv, Tertu och Inger. Många skratt och glada miner och minnen! Inger och Karin konstaterade att de träffades när de var sju år och började skolan. Deras vänskap har alltså hållit i sig i 73 år! Visst är det fantastiskt!

Här sitter de två vännerna, och pratar inte bara om dåtid, utan 
också om nutid och framtid

Vi sitter på ett café nere vid stadens hamn. Och i sammanhanget kan jag inte låta bli att lägga in bilder på hur det var förr och hur det ser ut idag. Vi säger ju ofta att det var bättre förr, men det stämmer inte alltid!😎

Så här såg det ut 1957

och så här ser det ut idag, med café, hantverksbodar och utställningshall. Vilken skillnad!


Och här kommer en bild där också min tredje "syster" är med. Det är min granne, Kerstin. Hon och jag arbetade tillsammans under 14 år. Efter det har vi varit grannar sedan 2001. Vi har fjällvandrat under många år, varit på resor till Peru, Indien, Kroatien, vi går på gym tillsammans och äter surströmming ihop (som ingen annan på gården vill ha), och vi kan prata om allt. Ja, vi säger båda två, att det känns faktiskt som om vi vore syskon. Goda vänner är guld värda!








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30