Det var bättre förr

Det säger man ofta: "Det var bättre förr!" Och vissa saker kanske var det? Man kanske brydde sig mer om varandra? Eller hade man fullt schå med att få ihop till mat och hyra, så man inte hann med det heller. De flesta hade ju också väldigt många barn. Erick fick 50 kronor om året i pension. Då var det bättre för barnarbetarna. De fick en krona om dagen när de gick och drog ris. Och att inte ens ha råd att köpa ett frimärke! Nää hör ni, nog har vi det bra allt! 

Nu ska jag dela med mig av  Hildas sista brev till sin syster Signe:
      
Bästa syster!  Må väl.                                                                Låfsdal den 5 mars 1906

      Tack för brevet som jag bekommit i kväll. Jag säger ingenting om att Du kan vara fundersam men, efter som jag ingenting själv har hört så har jag ej kunnat skriva om någonting för Dig. Jag kunde ej komma ifrån när ingen fanns som kunde sköta åt mig.
      Så var prästen hit och döpte min gosse för det var så förfärligt yrväder så vi kunde inte fara någonstans med honom. Erik var också borta så jag kunde omöjligt komma ifrån. Jag skickade dit Hilma till farbror Johans med Annas krans. Då har den fått stått på stationen så länge innan jag fick brevet, så den blev lagd uppå kravkullen. Din krans den var hämtad när Erik kom. Bärnson på station han ringde på till fattiggården. De sände bud till Johan så han var efter den.
      Jag fick inte se någondera men Johanna sade åt Hilma, att den var vacker. Kartongen den var hos farbror Pers så den skulle hon säga till åt dem att de skulle skicka med Frans den blev skickad i torsdags i förra veckan. Så jag har försökt att gjort vad jag har kunnat. Om nu inte kartongen är skickad det rår då jag ej för. Johanna lovade att hjälpa mig när hon visste att jag inte kunde komma ifrån. Och begravningen det har jag just inte så mycket reda på när jag inte träffat någon som kan tala om. Du kan ju tänka, att det är hårt gjort av mig att ej följa min far till graven när jag ej hade längre. Du som är ensam än förstår nog inte hur jag har det. Därför har jag önskat att Du måtte få det bättre och slippa veta vad det är att vara fattig. Jag måste spara dom fattiga ören jag fick så jag kunde få min svarta tröja sydd. Så skall det vara mjölkslantar åt mina barn.
      Nog har jag skrivit förut om jag haft slantar. Så nu lär Du väl döma som Du tycker. Jag förstår nog att Anna och Bärnhard väntar på brev men jag kan inte skriva när jag ej har något att skicka iväg dem med. Annars hade de nog fått brev för länge sedan, så jag undrar nog vem som sårade mest. Dålig har jag varit sedan far dog och aldrig kan jag bliva bättre. När den ena ledsamheten slutar då börjar en annan för mig.
      Nu får Du väl ringa på och tala om för Anna och Bärnhard när jag ej kan skriva till dem om allt jag vet, vidare kan jag inte göra. Din krans han kom då så den fick far på sin kista men Annas den fick han uppå graven.
      Hon ville veta om han dog lugnt och det gjorde han. Han hade sans till sista minuten. Han tyckte att det blev så kvavt inne så han bad att de skulle bära upp litet snö i en skål så han fick hålla vid näsan. Han var så nöjd med att få sluta sina dagar så han bad till Gud att få vila lugnt sedan. Och det får han nog för det är som mamma sade, den Gud älskar den agar han.
      Och farbror Johan han ställde med begravningen och bjöd på kaffe åt dem som bar, men jag vet inte vilka de voro som bar honom. Det får du väl skriva och fråga Frida om. Jag bad Hilma hon skulle fråga men det gjorde hon ej så jag fick inte reda på något fast jag skickade henne för att höra efter.
      Nu det som är kvar efter far får ni väl göra med som ni behagar. Vi skulle köpa det men det blev aldrig betalt, endast 2 kronor, så det är tolv som rester. Anna vill väl ha reda på det kan jag tro. Jag talade vid far om det, då sade han att det gjorde detsamma. Det är väl inte så mycket värde i sängen och skänken. Det är väl byrån, han ville ha 10 kronor för den.
      Så nu har jag talat om s nu får ni göra som ni vill. Tavlan den står för Din räkning, det sade han. Det är så kärt att ha något från sitt hem hur enkelt det än är. Du kan väl tala vid Anna om det. Han sålde väl litet men jag vet inte hur det är med allt.
      Farbror Johan han kan nog ha reda på mycket som jag ej vet. Jag kunde inte fråga så mycket när han var så dålig när jag var dit. Han ansträngde sig nog mycket ändå för han blev så glad när han fick se mig. Han kom ihåg på natten att jag var där så han skickade farbror Anders och skulle väcka mig men då gick den stackarn och väckte föreståndaren så han kom in.
      Jag fick lov att sköta gossen när jag hade honom med. Han var så glad att han fick se honom. Han frågade så väl efter allting. Så har han velat sett Artur ett tag men jag hant ej dit något mer. 
      Han hälsade till alla men Anna den nämnde han ej något men det får Du ej såra henne med att säga. Hon kanske har bakräkningar nog ändå. Om han har fått några rader från henne så har han nog blivit glad för han blev så glad när han fick Bärnhards brev. Han fick det på torsdagen sedan dog han på fredagen. Han vart så lugn när han fick det.
      Nu får Du väl göra som Du vill, skriva till mig eller icke,  för jag vet att jag gjort vad jag kunnat.
      Jag tyckte det var så svårt att få ett sådant brev från sin enda syster som jag har haft kär. Så skall jag bli skild från alla alldenstund när jag har gjort vad jag kunnat.
      Om Du nu vill skriva kan Du väl skicka mig ett frimärke annars går det nog lika igen. För om jag får någon slant så får jag lov att spara ihop och köpa mig en mörk vardagströja och halsduk för jag har ingen som är mörk. Annat är bara det som är rött och det vill jag ej gärna gå med för när far är död kan det snart bliva tal på det också.
      Jag har nu talat om så Du behöver ej tro att jag inte vill skriva.
      Du får lov att sända några rader så jag får veta om korgen gått fram eljest får jag väl skicka farmor efter den.
      Nu får jag lov att sluta mitt brev för denna gång med många hälsningar från Din syster Hilda
Hälsa Bärnhard från mig! 


********

Tänk så de hade det! Jag träffade aldrig min farmor Hilda, för hon dog långt före min födelse. Men nog fanns det många saker som jag skulle vilja fråga henne om och veta mer om. Farmor blev, liksom sin far, inte äldre än 56 år. Då hade hon hunnit föda tio barn, som man väl kan säga att hon själv fostrade, då min farfar inte var mycket att lita till och som dessutom träffade en annan kvinna, och lämnade farmor ensam med barnen.

Var det bättre förr?








Kommentarer

  1. Näe, det var verkligen inte bättre förr! Det visar dessa brev och så mycket annat vi känner till från historien. Visst, vi kan se ett lite rosa romantiskt skimmer över bilder där de umgås tillsammans o vi tänker också att de inte hade tv o datorer som upptar deras tid men de jobbade tills de stupade i säng för att vara uppe tidigt tidigt dagen efter. Livet är för kort för att de äldsta ska hinna berätta för stordelen av vår befolkning hur de hade det som ung och de som berättar, t ex fr 2:a världskriget, de uppfattas av en del t o m fara fram med osanning.
    Nu förbjuder en del kommuner tiggeri men säger ok till att nazister får demonstrera. Vi lever som om vi har flera jordklot att ta ifrån osv.
    Genom åren har jag tänkt att om jag kunnat berätta för min fantastiska mormor (f 1900) att vi numera har datorer och maskiner som kan hjälpa oss så skulle hon svara; Men så bra! Då får ni mycket tid över för att göra något annat - något du tycker är kul. Men har vi fått det?
    Nej, det var inte bättre förr men det finns en hel del att förändra nu med.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning