Brev till......

Brita Katrina,

     Du flyttade till din mormor och morfar när du var i 13-årsåldern. Sex av deras nio barn bodde fortfarande hemma, men det fanns plats för dig ändå. Du var det första av Matildas barn som kom, men vad jag kan förstå, inte det sista. Vad fick dig att bestämma dig för att ta det steget? Berodde det på att Matilda bestämt sig för att dra iväg till en ort, som låg betydligt längre bort från den trygghet som dina morföräldrar gav? Eller ville hon inte ha dig med? Jag har hört sägas att Matilda inte var
någon snäll person. Det kan man nästan se på de bilder du lämnat efter dig, Brita Katrina. Men med det liv hon levde så blir man kanske hård och kall, åtminstone på utsidan.

     Året efter det du kom till Källbo konfirmerades du, och i slutet av sommaren det året tog du plats som piga i Storåsen i Katrineberg. Under de följande åren flyttade du flera gånger, men i november 1905 kom du till Ångbageriet på Heden 7 i Bollnäs församling, och där blev du kvar till 1909.

     Ragnhild Olivia, ditt första barn, föddes i april 1908. Du hade hunnit bli 21 år. Knappt två år senare föddes Albin Ragnar. Båda barnen står antecknade som oäkta barn, men det står inte Fader: okänd , som var det brukliga, utan det står Fader: Ej uppgiven. Och du uppgav aldrig någonsin, Brita Katrina, vem fadern/fäderna var. Det är en av de stora frågorna jag har till dig: Tycker du att det var rättvist mot barnen? Har man inte rätt att få veta sitt ursprung?




Brita Katrina,

     De följande åren arbetade du som trämassefabriksarbetare. Det var säkert ett val för att kunna försörja dig och dina två barn, för vilken piga fick komma dragandes med två små barn?

     Men sommaren 1912 tog du ett drastiskt steg. Du tog dina två barn och flyttade till Stockholm. Jag kan inte för mitt liv begripa hur du kunde tro att du skulle klara dig där, med två barn och utan släkt och vänner. Dessutom visade det sig att du var gravid när du flyttade, för den 5 oktober födde du ytterligare en son, Karl Sigfrid. I motsats till de andra så står en fader angiven, Axel Sigfrid Andersson. Och kanske var det med tanke på honom som du gav dig av till Stockholm?! Var det till och med något som ni två kommit överens om?

      Men livet blir inte alltid som man tänkt sig! I november 1912 återvände du och Ragnar till Bollnäs, och när du reste tillbaks till Stockholm så var han inte med. Han blev placerad som fosterbarn hos Familjen Dahlin i Röstebo. Han skulle precis fylla tre år.

     Ragnar trodde att han blev bortlämnad redan som nyfödd. Han hade inga minnen från de tre första åren. Han visste inte heller att du lämnade bort även de två andra barnen. Fram till det han passerat 40 visste han inte ens att han hade några syskon. Varför berättade du aldrig sanningen? Det skulle ha förklarat så mycket för honom.

     Redan i slutet av augusti detta ödesdigra år hade du återvänt till Bollnäs med Ragnhild. Hennes adress blev Hamre nr 4, och efter en del efterforskningar så upptäckte jag att du placerat henne på ett barnhem, Sparfboet nr 1. Där bodde hon från det hon var fyra år och fyra månader tills hon blev tretton år och åtta månader.

     Sigge, som din yngsta son kom att kallas, placerades också i fosterhem. De följande fyra åren efter hans födelse bodde han i tre olika fosterhem. Under de åren flyttade också du en hel del, Brita Katrina. I alla handlingar står du antecknad som ogift, ensamstående utan barn och ömsom som hushållsföreståndare, köksa och tjänarinna. Livet måste ha känts tungt?

Sparfboet 1 i Bollnäs

Barnhemmet Sparfboet öppnades den 8 maj 1903. Tre flickor i sex-sjuårsåldern togs emot. Deras levnadsvillkor var representativa för de utsatta i dåtidens samhälle. Deras liv hade redan på olika sätt präglats av sjukdom och fattigdom, samt av de ensamma mödrarnas utsatta situation.

Redan efter några års verksamhet hade den lilla bostad som man använt hitintills blivit för trång och obekväm. Med hjälp av en donation från Brita och August Lindbom, insamlade medel, skänkt material och huvudsakligen ideella arbetsinsatser uppfördes ovanstående byggnad på den tomt som familjen Lindbom skänkt. Där var barnhemmet Sparfboet inrymt från 1906 och framåt. Och det var där som Ragnhild placerades.

Barnen deltog i de dagliga sysslorna på barnhemmet, allt efter ålder och förmåga. Det var en del i deras uppfostran och en förberedelse för vuxenlivet. Eftersom föreståndarinnan som regel var ensam anställd, var det också nödvändigt för att alla sysslor skulle bli gjorda. Man kunde dock ta in extra hjälp för storstädning och andra större insatser.

Men det kom nya tider, och efterhand förändrades samhällets omsorg om barn, och privata initiativ efterfrågades inte på samma sätt som förr. Ett kommunalt barnhem inrättades och 1939 beslutade man om avveckling av barnhemmet Sparfboet.



     


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning