En helt vanlig vecka

Så har då, en till synes, helt vanlig vecka förflutit sedan Påsken och dess utsvävningar. Det känns riktigt skönt att återgå till den grå vardagen, som ju faktiskt har varit ganska solig. Men vardagen blev kortvarig, för i morgon är det sista april och se´n kommer 1:a maj, så då är det fest igen!😄

Tisdag och fredag har jag hämtat Emma på hennes skola som vanligt. Någon timme efter det vi kommit hem till dem, så dyker Emil upp, ofta med Teo i släptåg. Då äter vi mellanmål och förhör oss om den dag som gått. Nästan alltid kommer vi också in på andra ämnen. I tisdags pratade vi om tonåringar. Teo blir tonåring snart, medan Emil fyller först i december. Det finns många funderingar runt det mesta, och barn/ungdomar är ju så kloka. Det blir många spännande diskussioner.

I torsdags var jag på galej med min son. Det finns en sång- och dansgrupp här i stan som heter Återsken. Gruppen består av runt 25 personer under ledning av en superduktig kille som heter Marcus Dannvik. Gruppen har funnits i 20 år, och har ett par stora shower per år. De är fantastiskt duktiga! Sång, dans och mycket fart och fläkt gör att man njuter hela tiden. De sjunger allt från pop, rock, disco, soul och för varje show är det olika teman. Den här gången var den gemensamma nämnaren för alla låtarna ursprunget, Amerika. En härlig kväll! 

I lördags skulle Mathias och Ssu-Pi på 50-års uppvaktning. En av Mathias bästa vänner från dagis-tiden, och fortfarande, fyllde år. De började på samma avdelning på dagis när de var tre år, och har varit vänner sedan dess. Och i år fyller de 50 år! Hur gick det här till? Snart har de ju kommit ifatt mig! 

Hur som helst så fick ju jag rå om barnen. Det är så mysigt när de kommer hit och sover över. Vi gör ingenting speciellt, men det är så härligt att få rå om dem! De hjälpte mig att göra i ordning på altanen, och följde också med upp på vinden för att hämta dynorna till utemöblerna. Det var lite spännande! Sedan hade vi årets första altan-häng!

På söndagen skjutsade Kerstin, min granne, och jag hem Emil och Emma. Sedan åkte vi hem till en f.d. arbetskamrat, som fyllde 60 år för någon vecka sedan. Det var till honom vi åkte, utklädda till höna och påskkärring, men då var han inte hemma. Vi skickade dock kort på oss, så han såg att vi varit där. Han blev jätteglad, och önskade att han varit hemma, men han hade rymt fältet den dagen. Så han ringde och bjöd in oss på fika, bara vi två. 

Vi var en så otroligt rolig arbetsgrupp som arbetade på ett behandlingshem för tonåringar, för många år sedan. Och vi är helt överens om att det är det absolut roligaste arbetet som någon av oss haft. Det speglade också av sig på de ungdomar vi arbetade med. Många av dem har vi kontakt med än idag!

Här överraskade vi våra ungdomar en påsk

(det här är alltså 60-åringen och jag som hackar på en av våra ungdomar!)