Blogga, varför då?
Ja det kan man verkligen fråga sig! Själv skrev jag mitt första inlägg i november förra året. Jag blev inspirerad av en vän efter att ha läst hennes blogg, som förresten berörde mig mycket. Och jag insåg också att det här var ett sätt att få utlopp för min skrivklåda. Men faktum är att jag har inte sagt till en enda människa, förutom till Ingegerd då, att jag bloggar. Varför vet jag inte. Men
så plötsligt en dag får jag en kommentar från en Pantertant! Tack Gunnel! Och inser då att det kanske är fler som läser mina inlägg!!😲 Själv går jag ju in på andras bloggar och det har till och med hänt att jag lämnat en och annan kommentar.
Och då börjar jag fundera! Hur skriver man egentligen i en blogg? Är det så att man ska skriva bara om det som händer här och nu? Skriver man kort eller långt? Ska man göra inlägg varje dag eller åtminstone mer regelbundet? Bör man hålla sig till ett ämne? Ska det vara mindre stil och inte så stora eller personliga bilder?
Ja ni fattar va!? Själv skriver jag om både ditt och datt, om dåtid, nutid och framtid. Jag har stor stil, eftersom jag ser bättre då, jag har ofta jättelånga inlägg som kanske bara jag orkar läsa, och jag lägger in bilder som egentligen bara jag vet vad/vem det förställer. Sedan har jag också hållit mig ganska mycket i dåtid, men inte i min egen utan mina anors dåtid. Och vem är intresserad av det förutom jag? Så där har jag tänkt hit och dit.
Men så plötsligt kom jag på att jag ju startade bloggen för min egen skull. Då är det naturligt att jag skriver om det som intresserar mig just här och nu. Skriver om det som upptar mina tankar just i skrivandets stund. Och sedan är det självklart jättekul om någon annan också vill läsa det jag skriver, men det är inte det viktiga. Men det var mycket roligt (och oväntat) att få Gunnels kommentar, så kommentera gärna om ni läser, och tycker!!!! Välkomna in! 👍
Guldkorn i tillvaron, så heter min blogg, och de största guldkornen, ja rent utav guldklimpar, det är mina två barnbarn Emil och Emma. Nu var det länge sedan de sov kvar hos sin farmor, men natten som var hade jag dem här. Vi hade bunkrat upp med godis och läsk och bänkade oss framför TV:n för att titta på Melodifestivalen. Jag tittar inte på det programmet annars, men då jag visste att barnen tittade på det förra lördagen, så ville jag titta för deras skull. När programmet var nästan slut, dristade jag mig till att fråga vilka de trodde skulle vinna, och om de tyckte att det var bra. Vet ni vad de säger? "Det här programmet är inte så bra!" Det visade sig att jag hade tittat på det för deras skull, och de hade tittat på det för min skull!! 😁 Men vi hade haft det mysigt tillsammans i alla fall, och vi var helt överens om att den pastellfärgade flickgruppen som gick vidare bland de fem bidragen, borde ha åkt ut först! 😂 Som tur kom de varken med till finalen eller andra chansen sedan.
Och till veckan är det sportlov!
Hej, Din blogg är så intressant att läsa, både nutid och dåtid. Så kul att jag inspirerade dig att börja skriva. Du har verkligen talang och skriver så bra! Jag går in o kollar mest varje dag om det finns en ny "utgåva". Det är som att vänta på tidningen 😁. Vi har ju gemensamma vänner i Övik som jag trodde att du lämnat adressen till. Själv har jag velat sprida min bloggadress själv men jag ser på antalet besökare att det är nog flera som hittat den än jag trodde. 😊 För mig var bloggen ett sätt att "skriva av mig/bearbeta" alla känslor, skriva en sorts dagbok på både högt och lågt. Med tiden har jag förstått att även andra finner ett intresse av att läsa även om mitt liv inte är så mycket annorlunda än andras. Ja, men då fyller den ju ett syfte både för oss själva men även för andra så fortsätt blogga!
SvaraRaderaNjut också av dina barnbarn - det är gemenskapen med dom o andra varma fina människor som gör att vi får kraft både till att skriva och till annat. Ha det fint, bästa Kina!
Ja helt klart var det du som inspirerade mig Ingegerd. Och din blogg har gett mig både gråt och skratt! Nej, inte ens Mathias vet om min blogg. Känner på något sätt att det är min, men den som letar sig hit är välkommen!
SvaraRaderaHoppas din lilla goding håller sig på benen nu! Det är hopplöst den första tiden på "dagis". Jag åker in till Emil och Emma varje dag nu när det är sportlov. Det är sååå himla mysigt! Simma lugnt! Kram!
Thea har varit på dagis idag o det var bara fyra barn då många är lediga p g a President´s Day så kanske kanske får vi några dagisdagar utan avbrott p g a sjukdom. 🙏
RaderaVet du förresten om/hur det här med Google+, som de skriver om i flera bloggar, påverkar vårt bloggande? Någon som vet?
SvaraRaderaHär kommer vi till mina tillkortakommanden och jag har inte frågat de som förstår det här med Google+ heller utan som jag förstått det så försvinner de kommentarer som är lagda och det är väl tråkigt förstås men inte hela världen. Jag TROR att bloggen i övrigt kommer att fungera men det visar sig väl framöver i vår om jag misstog mig totalt. Du kanske ska kolla med Mathias, han har säkert järnkoll på det här plus vill säkert läsa din blogg 😊. Jag hittade ett inlägg när jag googlade Google+;
Raderahttps://pctidningen.se/internet/e-post/gmail/google-plus-stangs-den-2-april-sa-paverkas-du
Hahaha! Neej, jag har inte kollat med sonen även om jag är tror att han vet vad som händer. Jag bidar min tid liksom du. Läste i pctidningen jag också, men jag blev inte så mycket klokare.
RaderaJag började skriva när jag slutade jobba för att min arbetskamrater sa att de ville veta vad jag sysslade med. Dessutom har jag två utlandsboende barn och det blev lite som en dagbok där jag skriver om i stort sett allt. Jag tycker om att både skriva och läsa om hur det var förr och jag har märkt att det är många som tycker likadant. Att skriva har alltid varit en favoritsysselsättning för mig och nu får jag verkligen utlopp för det. Det verkar som du har tänkt precis likadant. Det är spännande när man hittar nya bloggar och får veta lite mer om människan bakom. Jag är väldigt nyfiken på vad jag kommer att få läsa här hos dig i fortsättningen. Ha det gott.
SvaraRaderaVåra tankar stämmer väldigt bra Gunnel. Önskar att jag också hade bloggat när min son bodde utomlands. Men då hade jag ju måst berätta det för honom förstås! :D Men precis som du så har jag alltid tyckt om att skriva. Har börjat så smått att dödstäda, och då hittade jag en dagbok från åldern runt 12-13 år + en massa uppsatser som jag sparat. Måste gå igenom dem ordentligt, innan jag hivar dem! Ha det så bra!
SvaraRaderaHej Kina!
SvaraRaderaJag varför bloggar man? Precis som Gunnel så hade jag en utlandsboende dotter, så då skrev jag "Dagens rapport från Stenstugu", så att hon skulle få reda på hur vi hade det på gården. Nu har jag hållit på och blogga i 15 år och skrivit och skrivit och skrivit. Förutom rena dagboksblad har det blivit många historier från mitt och mina föräldrars och svärföräldrars liv. Om Klintehamn från den tid jag var barn på 40-talet. Ibland känns det som om jag vänt ut och in på mig själv och att nu finns det ingenting mer att berätta. Men så tänker jag att bloggläsare kommer, hänger med ett tag och så försvinner de ut i cyberrymden igen och nya träder till, så det gör kanske inte så mycket om man skulle råka berätta samma historia både två och kanske rent av tre gånger.
Lycka till med ditt fortsatta skrivande. Jag kommer nog att titta in här då och då.
Hälsningar, Ingrid
Ingrid, du är så välkommen att titta in! Och jag är ju ny och har inte läst din blogg i mer än några månader. Men jag blir så nyfiken på människorna i de olika bloggarna, så jag har fullt upp med att titta tillbaks hos var och en. Ha en bra helg.
SvaraRadera