Sköna maj välkommen.....

Sköna maj har kommit, men med verkligt varierande väderlek. Här har det varit sommarvärme, nästan kallgrader vissa morgnar, snö, regn, sol och blåst! Men det är väl precis så det ska vara innan våren verkligen har bestämt sig?!! Fast det känns nog mer som aprilväder. 

Och det blev varken majbrasa eller demonstrationståg för min del. Neej, helgdagarna har jag ägnat åt att skriva och läsa. Jag har väl slängt en och annan blick på TV:n också, men då jag bara har grundutbudet så är det inte så mycket att se.

Vad jag däremot har gjort, så har jag skaffat mig nya hörapparater. Var hos audionomen i måndags och till min glädje så hade inte min hörsel försämrats märkbart, utan det var apparaterna som fallit för åldersstrecket. Själv blir jag och mina kroppsdelar bara yngre och yngre, även om det inte alltid känns så! 😜

Jag hör dåligt och jag ser dåligt, men snacka kan jag!

För de två förstnämnda finns det ju hjälpmedel, men vad gör man åt det tredje?

Den här veckan har granntanten och jag i alla fall tagit oss iväg till gymmet! Det känns skönt! Båda två känner vi en märkbar skillnad när vi gör uppehåll i träningen. Kerstin har sina höfter och knän, och jag mina axlar, rygg och händer som inte vill som vi. Men med regelbunden träning så blir det mycket bättre. Fast ibland är det ju så otroligt tråkig, men då är det bra att kunna peppa varandra.

Måndagar och torsdagar är våra träningsdagar, och vi brukar gå dit mellan fem och sex på kvällen, för då är det inte så mycket folk. När man väl tagit sig dit så är det riktigt kul, inte minst socialt. Vi har gått där i 6-7 år, och man blir ju ett gäng som pratar och skojar, och faktiskt lägger märke till om det är någon som inte dyker upp på ett tag.

Kerstins afganska pojkar har oftast lagat middag när hon kommer hem, och i torsdags bjöd de in mig också. De hade gjort lammfärsrullader, helstekta tomater, en underbar sallad samt ris och bröd. Jättegott var det, och så är det så intressant att sitta och prata runt matbordet. Bland annat pratade vi om att det, i deras land, fungerar ungefär som det gjorde här för 80-90 år sedan. Att pojkar absolut inte lagar mat, utan det faller på flickornas lott. Said hade fått lov att göra det, då hans mamma var ensam med de tre sönerna, och var tvungen att försörja familjen. Att tvätta kläder är ju också mer likt hur det var här förr i tiden. 

Jag undrade hur det kändes för dem att stå här och laga mat åt två tanter? De tyckte att det kändes väldigt bra, och att det var kul att laga mat. De här unga männen är helt underbara! 

I fredags hämta jag Emma i skolan som vanligt. Hon har fått en ny hamster, som hon döpt till Munken. Så nu känner hon sig glad igen. Mitt älskade Guldkorn!