Lantisar i stan...

Ja igår fick vår huvudstad besök av två lantisar. Anna, en god vän, och jag tog tåget upp till Stockholm för lite kulturell njutning. Vi brukar göra det någon gång om året och har då besökt Fotografiska. Så även denna gång. Såg och hörde Alison Jackson hos Skavlan här för liden (visst är det ett fint gammalt uttryck!). Blev så nyfiken på hennes utställning Truth is Dead, där hon med hjälp av lookalikes skapar fotografier där celebriteter gör skandalösa saker. Sådana som ofta bekräftar våra värsta fördomar..... och farhågor.....

Själv säger hon så här: - Sanningen är död. Ingenting som visas upp går att lita på, allt kan fejkas och inget är autentiskt. Vad gör det med oss människor? Vad gör det med vår världsbild och vår upplevelse av varandra? Dessa frågor vill jag skapa uppmärksamhet kring. För det använder jag humor och den mänskliga lusten efter att, lite lagom, få titta bakom den officiella bilden av våra celebriteter som vi laddar med såna stora symbolvärden.-





Alison Jackson har en sylvass humor och utmanar verkligen oss betraktare genom sina fantasi-eggande fotografier.

Så här står det att läsa om Alison Jackson i Fotografiska´s presentation av utställningen: - Just att söka efter det autentiska är en stark drivkraft hos Jackson. Detta behov av att syna sanningen i sömmarna går tillbaka till en barndom (hon är uppvuxen i den engelska överklassen; min anm.) präglad av två helt olika verkligheter: Den ena officiella som visas upp, och den inofficiella som pågår bakom stängda dörrar. Precis samma dramaturgi som kändispressen lever på; en officiell idealiserad persona byggs upp för att sedan rivas ned genom att avslöja detaljer ur det inofficiella livet. Vad är det som gör denna världsomspännande vurm för kändisar så stark? Vad fyller den för funktion egentligen?-

Hur som helst så var det en rolig och sevärd utställning. De två andra aktuella utställarna var Anja Niemi med In Character, och Jesper Waldersten med All Over.




I informationsfoldern om In Character står att Anja Niemi skapar omsorgsfullt utarbetade fiktioner. Hon är själv både konstnär och motiv. Niemi använder två till synes motsatta estetiska strategier - skönhet och unheimlich, eller det kusliga - och placerar i sin bildvärld in Hitchcock-blondiner i landskap som påminner om David Lynchs filmer.

Det var vackra bilder, men de väckte inga speciella känslor inom mig. Det gjorde däremot utställningen All Over av Jesper Waldersten. Det var faktiskt dagens stora behållning tycker jag. Själv har jag aldrig hört talas om honom, men i informationen för hans utställning skriver Fotografiska bl.a.  följande:

- Han är känd som en av Sveriges mest egensinniga och hyllade bildkonstnärer som med sitt måleri, tecknande och fotografi lockar en ständigt växande skara av fans. Sedan den tidiga karriären som älskad illustratör i Dagens Nyheter har det hunnit bli elva böcker och flera framgångsrika utställningar. - All Over är Walderstens största utställning med sina 250 fotografiska och rörliga verk, som väl belyser hans kreativa process och frågeställningar om vad det egentligen innebär att vara människa. -

Eller som utställningsproducenten Lisa Hyden skriver: - Jesper Waldensten har länge prisats för sin träffsäkra satir, nattsvarta humor och lyhördhet för samtiden. Resan All Over går genom en Walderstensk värld befolkad av skuggor och mystiska karaktären; in i asgarvet från den kalligrafiskt formade Sweden is just hell without any fire, via den raka högern i dödskallen The Satanic Drunk till det ömtåliga ögonblicket då gryningsljuset smyger över den maskinskrivna frågan: Jag är väl inte död än? -





När jag ser bilderna här så slås jag av att den (utställningen) verkar så svart och negativ. Ja, den var svart, men fylld av såå mycket humor och mänsklighet. Den unnar jag alla att se! Och helt klart har han fått ytterligare ett fans. Eller två, för Anna var lika positivt tagen som jag.

Nu begav vi oss ut i det underbara vårvädret, där vinden blåste runt (det var nästan stormbyar!) i våra frisyrer. Vi tänkte att vi skulle ta en stilla promenad bort till Östasiatiska museet, utefter vattnet. Men jag vet inte vad de håller på med i stan! Det är byggnadsställningar och plank överallt, så man ser knappt vattnet. 



Men till Östasiatiska och Woo-Bock Lee´s utställning Med Respekt tog vi oss i alla fall. Hon gör collage och bygger bilder av boksidor från 200 år gamla koreanska skolböcker med bark från mullbärsträdet. Materialet är väsentligt, det går inte med vilket papper som helst, och hon besöker Korea årligen för att hämta kraft och det koreanska pappret han-ji. Mycket sevärt och vackert.





Mina bilder ger inte hennes konst rättvisa

Efter en fullspäckad dag, där vi också hunnit äta lunch i Gamla Stan, tog vi oss till Centralen. Där såg vi ett matställe som måste vara döpt efter min mamma, eller är det månne efter Ove Törnkvists sång Dagny, kom hit och spill...... 






























Kommentarer

  1. Jag såg Alison Jackson hos Skavlan och gillade de bilder som visades där. Lyckliga du som fått möjligheten att se flera. De två andra känner jag inte alls till. Det är alltid bättre att se det i verkligheten, men som jag förstår är det lite svart humor inblandad och det är något jag gillar. Trevlig helg.

    SvaraRadera
  2. Alison Jacksons bilder var så roliga och mitt i prick för alla fördomar och tankar vi har om kända personer. De andra två kände inte jag heller till, men som sagt Jesper Waldersten var en positiv överraskning och det handlade verkligen om svart humor, som ju jag också är väldigt förtjust i. Ha det skönt i helgen!

    SvaraRadera
  3. Vilka fina tavlor Woo-Bock Lee gjort! En rolig dag med många intryck! Kul!

    SvaraRadera
  4. Woo-Bock Lee´s teknik var så fantastisk. Hur man. genom att tvinna tunna pappersslingor och klär ett nät med dessa, kan få så fina konstverk. Förunderligt!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30