Vem ska man tro på, tro på.......

Ja, så sjöng Tomas di Leva för många år sen, och det är väl en fråga många av oss ställer. Det är så många tragiska händelser som sker i vår värld. Och är det inte den ena gruppen som ansvarar för dåden, så är det den andra. Är det inte islamister så är det nazister eller vänster-
grupper.

Och mycket bygger på religion, för även i Hitlers nazi-Tyskland fanns religionen med i bilden. Den kristna tron fick utövas i den, under staten lydande kyrkan. Grupperna till vänster har, vad jag kan förstå, ingen större tilltro till varken Gud eller helvete. Och det som känns lite märkligt är, att både kristendomen och islam bygger på judendomen och ändå kan inte människorna (ledarna) inom de olika trosinriktningarna ha fördrag med varandra.

Så här kan förödelsen efter  IS framfart se ut

Men jag tror också att man skyller på religionen, när det ofta är en fråga om makt för de styrande. Makt, och att sko sig på folkets bekostnad. Det gäller när det är olika nationer inblandade. När det gäller de dåd som utförs av olika grupper, så tror jag att det är otroligt lättledda och galna personer, som till varje pris vill bli uppmärksammade, som utför dessa avskyvärda handlingar. Handlingar som drabbar helt oskyldiga människor.

Alla skriverier och TV-program som har varit runt IS-återvändarna den senaste tiden är helt galna. Jag känner inget som helst förbarmande med dem. De har själva bestämt sig för, trots att de blivit avrådda, att åka iväg och strida för en av de grymmaste grupper som finns att uppbringa på vår jord. Nu vill de återvända till Sverige, för att vadå? Utföra olika former av terrordåd?

Tittade på Opinion Live när det var debatt angående detta. Där deltog en man, en yazidier från Irak, som berättade om den rädsla de kände, här och nu. Rädslan för att kanske möta den förövare som de, under svåra umbäranden, flytt ifrån. Det kan inte vara rätt att dessa bödlar ska ha rätten att återvända hit och skapa fortsatt skräck hos människor som redan lidit tillräckligt. Och dessutom få  ta del av vårt välfärdssystem!! Vad lagrådet än säger, så måste det finnas vägar att förhindra detta!












Men det finns det olika former av civilkurage. Vem minns inte damen med handväskan i Växsjö?
Foto: Hans Runesson



För att inte tala om Tess Asplund, som protesterade på sitt alldeles egna sätt mot Nordiska Motståndsrörelsen i Borlänge 2016.                                            Foto: David Lagerlöf/Expo

Till allt detta kommer också naturkatastrofer över hela världen. Och våra allt mer handfallna, och i vissa fall, galna politiker världen över! Vem ska man tro på, tro på...…

Nää, det här blev verkligen ett mörkt och negativt inlägg!! Jag vill ju vara positiv! Jag tror jag går in till min granne Kerstin. Där, vid köksbordet sitter Raid, yazid från Irak, och samtalar med Mohammed, muslim från Afganistan. De försöker komma på en lösning för att hitta ett jobb till Mohammed. Vid spisen står Mustaba, muslim, och lagar dagens middag, och en trappa upp sitter Said och pluggar. Han läser upp vissa ämnen efter att ha tagit studenten på Na-linjen förra våren. Och mitt i allt sitter Kerstin.

Hur kan det komma sig att det gått så bra för de här unga männen? Jag tror helt enkelt att det beror på hur de blivit bemötta sedan de kom till vårt land. Kerstin jobbade tidigare (nu är hon 76 år) på ett hem för ensamkommande flyktingbarn. Hon och hennes familj har engagerat sig till 100 % i dessa unga pojkar, ja några av dem var bara 14 år när de kom. De har helt enkelt fått en ny familj här i Sverige. Och det har gett resultat! Det är som min son en gång sa: "Om det fanns fler Kerstin i världen, så skulle det inte finnas några krig!" Det får bli mitt guldkorn för dagen!

Här sitter Kerstin med delar av sin stora familj 💗










Kommentarer

  1. Här kom den ena sanningen efter den andra och även om det var en del mörker i inlägget så behövde det lyftas. Du har rätt i alltihop! Jag tycker att det känns som att vi har alltför många i vårt samhälle som vill driva ut de som på olika sätt kommit hit till Sverige. En del tar tillfället i akt och slåss på barrikaderna. Andra är medlöpare och sitter hemma o skäller vid köksbordet och/eller använder sociala medier som megafoner för att visa sitt missnöje. De har ingen lösning att komma med förutom att alla ska ut från vårt land. De kan inte framföra en diskussion på civiliserat sätt utan är rakt igenom bara missnöjd - med det mesta. Jag tror de flesta vill stanna i sitt eget land men det går inte då det ser ut som det gör. Fler Kerstin behövs, helt klart, men alla "Kerstin" som jobbar i det tysta hörs inte men det gör de som har megafoner. Vi är så enormt bortskämda och uppfyllda med att fylla bankkontot så vi har tappat grundkänslan om att bry oss i alla omkring oss även om de har det svårare än oss själva men pendeln kan svänga....

    SvaraRadera
  2. De allra flesta som kommer hit flyr från något, inte till något. Och de allra flesta bär på så mycket sorg över att ha lämnat sina anhöriga, sitt land, ja hela sitt ursprung. Sedan finns det dom som har lurat sig hit på olika sätt, och av olika motiv. Men jag tycker att Sveriges migrationspolitik har varit och är, under all kritik! Vi måste kunna ta hand om dom som kommer! Och det är dom som inte får ett bra omhändertagande som vi får läsa om i tidningarna! Inte är det någon som skriver om Kerstins pojkar! Det skulle inte ge några braskande rubriker!

    SvaraRadera
  3. Det är helt fel att det aldrig tas upp i media om hur många människor som kommit hit och klarar sig alldeles utmärkt och är en stor tillgång för landet. Ett stort reportage på bästa sändningstid om Kerstin och likasinnade hade varit på sin plats. Det är så enkelt att sitta och ondgöra sig över allt och alla, men ta reda på orsaken bakom verkar inte vara lika intressant.

    SvaraRadera
  4. Medierna är så sensationslystna och skriver mest om dåliga saker, som dom vet väcker mångas ilska. Det är så synd, för det skapar otrygghet och hat. Ha en bra helg nu! Själv ska jag ha mina guldkorn här i natt, så det blir pizza och godis i långa banor.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30