När du får oväntat besök

Idag har jag haft besök av min vän Selma igen! Vi äter frukost tillsammans sedan en tid tillbaka. Ibland kan jag bli lite trött på att hon dyker upp jämt och samt, men samtidigt är hon så trevlig, och dessutom vacker, så jag har svårt för att sätta ner foten när hon kommer. Jag har inte valt att vara vän med henne, men på något sätt har hon fattat tycke för mig. Vi träffades för snart 17 år sedan och hon

har under de här åren gjort upprepade försök att komma närmare mig. Hon har gjort sina trevare för att bli inbjuden, och när det inte fungerat så har hon faktiskt vid flera tillfällen själv tagit sig in i min lägenhet. Det är inte så att jag inte tycker om henne. Tvärtom så tycker jag att hon är en mycket älskvärd och trevlig äldre dam. Och nu har hon äntligen lyckats nästla sig in i mitt liv!

Selma är min grannes ena katt! Vi flyttade in på den här gården samtidigt år 2001, jag som en utbränd socialarbetare och hon som en underbart söt liten kattunge. Och under alla dessa år så har vi faktiskt haft ett gott öga till varandra. Själv har jag aldrig velat ha några djur, mycket beroende på att jag inte vill bli uppbunden på något vis. Jag är också en mycket självständig kvinna, och kanske är det där Selma och jag fattat sympati för varandra. Selma är nämligen den mest självständiga katt jag mött! Om det är någonting som inte faller henne i smaken så slänger hon bara en blick på én, vänder på (klacken) tassen och går långsamt och värdigt iväg med högburet huvud och svansen i vädret. Och är det något hon bestämt sig för, så blir det så! Som att bli inbjuden till mitt hem till exempel!

Jag minns en gång när jag kom in i mitt sovrum på kvällen och Semla låg som en stor porslinskatt mitt på min 120 cm höga gamla byrå. Förmodligen hade hon smugit sig in genom altandörren när jag hämtade något i köket. Där låg hon så prydligt och hade försiktigt puttat undan de prydnadssaker som stod där, bland annat en blå glashöna som jag fått efter min mormor. När jag irriterat bar ut henne och sa: "Nej, men Selma!", så gick hon iväg på det där högdragna sättet utan att så mycket som ge mig en blick.

En annan gång satt jag vid matrumsbordet och läste, då hon helt frankt kom spatserande förbi mig och ut i köket. Jag visste att alla dörrar var stängda och fönstren försedda med myggfönster. När jag föst ut Selma var jag tvungen att gå runt och kolla. Då hade hon helt sonika ätit sig igenom myggnätet så det var ett stort hål. Då kunde jag faktiskt inte låta bli att skratta! Det här var alltså på andra våningen. Hon hoppade upp på altantaket för att kunna ta sig in. Det gjorde hon flera gånger efter det, men då hade jag satt i nytt myggnät och på halva utsidan av myggnätet satt hönsnät. Så det blev inbrottssäkert! Nu är hon dessutom för gammal för att hoppa upp på altantaket.

Så här har hon hållit på, och så fort jag öppnar dörren så kommer hon. Och för några veckor sedan gav jag upp, så nu sitter hon och jamar utanför dörren varje morgon. När jag öppnar går hon snabbt in och sedan äter jag min frukost, och hon får lite makrill på ett fat. När hon ätit färdigt går hon en trappa upp och lägger sig i Emmas (mitt barnbarn) säng. Då och då kommer hon ner för att bli kramad på. Så nu sitter vi här, två gamla damer, och tycker att vi har det ganska mysigt ihop!