Fem en fredag v. 17: Kunskap



Idag höll det på att inte blir några svar alls på elisamatilda´s frågor! Går alltid in och hämtar frågorna före frukost, och sedan sitter jag där och plirar ut mina svar. Det gjorde jag idag också, men sedan lade jag dom åt sidan, ringde ett samtal, och glömde helt bort frågorna. Tills nu! Så här kommer frågorna och svaren:

1. Vad är något du håller på att lära dig?
2. I vilket ämne vill du förkovra dig mer?
3. Karriärmässigt, vad ville/vill du egentligen bli?
4. Hur får du din kunskap?
5. Vad skulle du behöva bli bättre på?

Jag vet inte om det är något speciellt jag håller på att lära mig just nu. Kanske att livet är vad vi gör det till. Tänker jag att livet är helt meningslöst och utan innehåll, jaa, då blir livet så. Behandlar jag andra människor illa, då blir jag behandlad så tillbaks. Så på sätt och vis gäller det att ta livet med en klackspark och göra det bästa av det. Det blir så mycket roligare då!

Och en rolig del av livet är ju kunskap av alla de slag. Det gamla talesättet, att kunskap är aldrig tungt att bära, stämmer faktiskt in. Det finns så många olika saker och inriktningar som man kan få kunskap i, allt efter tycke och smak. 


För min del har tankarna funnits om att jag vill lära mig att brodera, men inte smått och pillrigt, utan fritt yllebroderi. Tyvärr blev kursen inställd, men jag hoppas på hösten igen. 

Sedan är jag också lite inne på det här med DNA-forskning. Läser just nu boken "Min europeiska familj" av Karin Bojs. Väldigt intressant! Jag har släktforskat en hel del för ett antal år sedan. Och något som är vanligt inom släktforskningen är att det plötsligt saknas en fader. Det har jag på min pappas sida, och det finns också på min sons farssida. Och det kittlar lite att inte kunna få fram det. Men det verkar också lite krångligt det här med DNA-forkningen, så jag får väl se.


Det är i alla fall inget jag traktat efter karriärmässigt! 😉 Under hela min uppväxt var jag väldigt kreativ, och min dröm var att bli modetecknare, eller eventuellt dekoratör. Men jag utbildade mig till något helt annat! Min kreativitet fick inte det utlopp som jag önskat arbetsmässigt, men den kanske tog sig uttryck i kropp och själ i stället!? Jag har arbetat med människor på olika sätt där både kropp och själ ingått. Och, jag har haft ett otroligt rikt och givande arbetsliv!

Under hela mitt vuxna liv har den kreativa skapande delen fått sitt genom olika kurser och utbildningar. Och det har jag fortsatt med även efter pensionen. Men jag tycker nog att den allra största kunskapen tillskansar man sig genom samtal och umgänge med andra människor. Speciellt barn och yngre människor har gett mig sååå mycket kunskap. Det är ovärderligt!

Jag vet inte om jag VILL bli bättre på någonting! I hela mitt liv har jag haft känsla av att jag inte kunnat tillräckligt, känslan av att en dag bli avslöjad!! Nu vill jag känna att jag duger som jag är, jag behöver inte bevisa någonting för någon längre. Och jag är alldeles tillräckligt bra! 😊💪

¤¤¤¤¤¤¤

Trevlig helg!






Kommentarer

  1. Visst kan man forma sitt liven hel del, göra bra val.

    SvaraRadera
  2. Släktforskning kan nog vara spännande. Låter härligt att du haft ett berikande arbetsliv, det är guld värt.. Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  3. Jaaa, du är alldeles synnerligt bra som du är! Jag har med åren lärt mig den hårda vägen att förpassa människor med negativ energi ut ur mitt liv. Visst har vi alla sämre perioder när vi är ledsna arga och negativa, men vissa har ju gjort karriär på att vara just det...hela tiden.
    Släktforskning är för mig för krångligt då jag har så lite att gå på, annars är det superintressant och jag skulle säkert bli biten! Trots att du inte jobbade med skapande så har du lyckats hålla liv i den ådran också, så bra! Jag har mycket lättare för att umgås med äldre än med unga och barn. Jag tror det kommer från barndomen, ensambarn med mor och mormor och en massa gamla tanter som skulle besökas på kafferep i sällskap med mormor. Känner mig inte alls bekväm med barn, ironiskt nog så har jag tre barnbarn och tre barnbarnsbarn, jag får försöka reparera skadan...Glad Valborgshelg till dig du positiva tjej

    SvaraRadera
  4. Sista svaret är såååå rätt! I och för sig har jag alltid tyckt att jag duger som jag är och precis som du har jag haft ett kanooooon arbetsliv. Å man lär sig ju av erfarenhet också.
    Släktforskning har jag aldrig hållit på med, däremot har jag haft turen att mina kreativa talanger fick fullt utlopp i mitt arbete som grafisk formgivare.

    SvaraRadera
  5. yllebroderi är vackert och roligt att arbeta med. människor är så intressanta. alla har sin berättelse.

    SvaraRadera
  6. Vi gör faktiskt val hela tiden. Ibland bra och ibland dålig. Det är väl det som är livet. Ibland tror jag att de dåliga valen är dem som lär en mest!
    Släktforskning är tidskrävande men ack så spännande! Jag har t.o.m. hittat en mordbrännare, glädjande nog i min före dettas släkt! 😜
    Visst är det så att en del människor fullkomligt dränerar en på energi, men ger inget tillbaka. Dem ska man rensa bort ur sitt liv!
    Barn och unga är ofta så omedelbara. De har inte hunnit bli så skadade och anpassade av livet, utan är mer sanna i sin framtoning. Därför är det så givande att umgås med dem!
    Yllebroderi är så väldigt vackert många gånger, men man måste ha kunskapen om materialet för att få det så. Den ska jag försöka få! Ha det gott!

    SvaraRadera
  7. Visst är det underbart att känna att man duger som man är! Tror det har lite med åldern att göra också , så skönt att känna så!
    Ha en fortsatt fin helg!

    SvaraRadera
  8. Jodå, med åldern så har man ju lärt sig att man faktiskt duger. Men jag har aldrig haft nån känsla av att andra inte tycker att jag inte kan tillräckligt, tvärtom. Utan det är endast jag själv som alltid haft drömmar om att bli riktigt duktig på någonting.
    KRAM/Susie

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30