Fem en fredag v 47: Tittut

 

Och då hittade jag också elisamatilda.se:s fredagsfrågor, som jag ska försöka besvara nu. Tittut!

1.   Vilken var din senaste oväntade utgift?
Ska man se något positivt med de rådande tiderna, så är det att pengarna stannar kvar i plånboken, eller var man nu har dem. Det går inte åt till så mycket annat än mat när man sitter inlåst på sin kammare. Fast igår blev det, om en inte direkt oväntad, så ändock högre utgift än jag trott. Var nämligen och vaccinerade mig, både mot årets influensa och mot lunginflammation. Jag visste att den sistnämda skulle kosta, men inte 750 kronor. Det blev dyrt, sa stämman!

Och detta för att de ska få sticka mig i armen!

2.   Vad är en trevlig överraskning?
Jag blir väldigt glad när folk dyker upp oanmälda, eller när någon ringer och bara vill höra hur det är. För att inte tala om när man får ett handskrivet brev, som jag fick för några månader sedan, av någon som jag inte hört av på många, många år. Det är trevliga överraskningar!

 

3.   Vad är något du inte kan hitta?
Det är väl det mesta? Jag tycker att jag letar efter allting! Det måste bero på att jag samlat på mig för mycket saker, vilket gör det svårt att hitta det jag vill ha. Ibland letar jag t.o.m efter mina glasögon, som jag har på mig!


4.   Vad gömmer du dig från?
Det här var en svår fråga! Vi är nog många som inte vill erkänna att vi gömmer oss från någonting överhuvudtaget! Men jag kan nog säga att jag gömmer mig från vetskapen om livets förgänglighet. Jag har absolut inte svårt att prata om döden. Jag har skrivit ner sådant som kan vara till tröst och hjälp för mina nära och kära vid mitt eventuella frånfälle. Men jag gömmer mig från vetskapen om att det kan ske i dag likväl som i morgon. 

Det kommer så starkt på mig, när det händer saker som jag inte väntat mig. Som i måndags då en vän ringde och berättade att en av våra gemensamma vänner gått bort. Under en tidsperiod av endast tre veckor konstaterades det att hon hade cancer och att hon inte skulle klara av den. Och så var hon borta!!

Det är så otroligt ogripbart! Hon var född en dag före mig, och vi brukade varje år skämta om det, att den ena var så gammal och den andra så ung. Så blir det aldrig mer! Och nästa gång kan det vara jag! Det tror jag att man gömmer sig från! 

och skoja bort det svåra!?

5.   Vad gör du vid oväntat besök?
Det här är ju en av sakerna som i mitt tycke är en trevlig överraskning. Då sätter jag på kaffe och bereder mig på en trevlig pratstund med någon som jag förmodligen gillar. Annars blir hen inte insläppt! Det sköna med oväntade besök är också att då får dom ta det som det är. Är det ostädat så får dom ta det, och har jag inget kaffebröd (vilket jag oftast inte har) så får det bli en smörgås, eller bara en slät kopp. 


¤¤¤¤¤¤¤


Trevlig helg!





Kommentarer

  1. försöker skaffa lite rutiner, letande tar sån tid...

    SvaraRadera
  2. Ja men det gör ju det! Vet inte hur många timmar jag lagt på att leta efter saker!

    SvaraRadera
  3. Beklagar sorgen! Det är aldrig roligt att höra att man har mist en vän!

    SvaraRadera
  4. Nej, varken när det är väntat, men än mindre när det är oväntat. Det blir så ofattbart!

    SvaraRadera
  5. det var en dyr spruta! och visst är det svårt att tänka på döden. även om en vet att den är ofrånkomlig. och även om en skrivit ner hur en skulle vilja ha det efter sitt frånfälle

    SvaraRadera
  6. Glasögon har en märklig förmåga att kunna gömma sig.

    SvaraRadera
  7. "Jaha, det svarta hålet igen!" säger jag numera när jag letar efter något. Man vet ju att i svarta hål försvinner allt. Men det man har hemma lämnar — oftast — tillbaka det stulna. Efter en tid. ;)
    För varje dag man lever kommer döden närmare. Jag har heller aldrig haft svårt att tala om den. Man hör många säga "om jag dör". Jag förstår att man då menar "oväntat" men det är ju faktiskt inte en fråga om "om" utan om "när".
    Trevlig sista helg innan advent!

    SvaraRadera
  8. Men nu har jag skydd för hela livet, hur långt eller kort det än blir. Ja, glasögon och pennor har en förunderlig förmåga att gömma sig. Jag har tagit ett ställ för rostade brödskivor och ställt på en bänk. Istället för brödskivor har jag ställt mina extraglasögon där. Då hittar jag alltid något par.
    Nej Anita, det är ju inte frågan om om vi dör, för det enda vi vet här i livet är ATT vi dör. Och det är väl tur att vi inte vet när! Oj, är det advent nästa helg?

    SvaraRadera
  9. Det er trist når de rundt en dør ... Men jeg er såpass kontrollfreak at jeg gjerne skulle ha visst når jeg skal forlate livet. Føler det hadde vært mye bedre å vite. Blir lite uventede gjester både her og der under denne pandemien skjønner jeg. Men om du føler pengene hoper seg opp på kontoen, så har vi jo alltid netthandel! :)

    SvaraRadera
  10. Livet är som en labyrint eller som... ja som vad som helst, vi vet inte från dag till dag.
    Jag tänker bara, lev livet fullt ut, carpe diem!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  11. Att man kunde vaccinera sig mot lunginflammation visste jag inte. Tack för tipset!
    Precis som du har jag också märkt att plånboken är extremt välfylld efter dryga åtta månader med C-19. Det kliar liksom i händerna att spendera lite pengar igen.
    Det där med cancer och C-19 är ungefär lika grym. Jag hatar cancer, då jag sett flera vänner gå bort i olika cancersjukdomar som de lidit av under många år. Det var hemskt för vännerna och deras familjer. Så visst är det grymt om någon går bort plötsligt, men är ändå en "bättre död" än årslångt lidande. Men självklart förstår jag dina tankar...

    SvaraRadera
  12. Vi tänker lika du och jag i väldigt mycket. Kom gärna in men jag kan inte bulla upp men fika och en macka kan jag få på bordet. Och att leva i dödens närhet tycker jag att jag gjort hela livet. Jag har skrivit in mina tankar i Vita arkivet på nätet, där kan min dotter läsa vad jag vill och inte när jag inte finns längre. Beklagar sorgen efter din vän, det är verkligen tufft att mista någon i precis samma ålder, det blir så konkret att livet är förgängligt, är man sjuk blir det ännu mer tydligt. De senaste tio åren har för mig varit "på övertid" och jag är tacksam över varje ny dag jag vaknar. Varma kramar från pörtet

    SvaraRadera
  13. Vad tråkigt med din vän, beklagar sorgen. Det är inte lätt att tänka på döden, även om en gått igenom saker, försökt förbereda sig om man t.ex. är sjuk, så är det nog svårt.

    SvaraRadera
  14. Roligt att läsa dina svar. Kul illustrationer har du också hittat!

    SvaraRadera
  15. Jag tror jag skulle stressa ihjäl mig om jag visste när jag skullt dö. Så då dog jag nog i förtid! 😄 Så dag för dag och fullt ut får det bli! Och nog är det mer önskvärt med en plötslig död än ett utdraget lidande.
    Om människor känner sig välkomna så är det oviktigt med städning och kaffebröd tror jag. Ett bra samtal och många glada skratt uppväger det!
    Så bra att du tycker det Aina. Bilder är viktiga, och säger ibland mer än ord!

    SvaraRadera
  16. Det är så hemskt hur snabbt det kan gå ibland med sjukdomar. Skrämmande! Beklagar sorgen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30