Tillbaka till livet
Livet börjar så sakteliga återgå till det mer normala, även om vi fortfarande håller avstånd, tvättar händerna, och avstår från de livsviktiga nära ömhetsbetygelserna! Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken, men en liten bit på väg är vi allt.
I måndags var jag på årets första möte med PRO:s studiekommitté. Vårens möte blev, liksom alla andra möten, inställt. Och visst blir det en annorlunda termin jämfört med tidigare. PRO:s programhäfte kommer förmodligen inte att sändas ut till medlemmarna, då de flesta aktiviterna är inställda även fortsatt. Men några studiecirklar kommer trots allt att starta, och vi funderar på hur vi ska få ut informationen till alla medlemmar. Föreningen här är, förutom storstadsföreningarna, en av Sveriges största med sina 2200 medlemmar.
Kommunen har dessvärre gått ut med att föreningar, under rådande omständigheter, inte får hyra deras lokaler, då dessa behövs för kommunens egna möten och sammanträden. Lokalerna är så pass stora att man kan hålla rekommenderat avstånd mellan deltagarna. Det här gör det betydligt svårare att få igång de så välbehövliga cirklarna för oss äldre. De träffpunkter som tidigare fanns lade kommunen ner förra hösten för att spara pengar.
Under våren stängde de också ner seniorgymmet p.g.a. coronan, vilket blev kännbart i våra gamla leder. Men som jag skrivit om tidigare så startade jag mitt eget hemmagym nere i vinkällaren. Jag började vecka 20, och då jag känner mig själv ganska bra, så trodde jag väl inte att det skulle bli så långvarigt. Men kan ni tänka er!? Nu är vi inne i vecka 37, och jag håller fortfarande på! Det första jag gör sex dagar i veckan är en halvtimmes gymövningar. En dag i veckan kallar jag latdag, och då gör jag inga gymnastiska övningar. 😄
Inte riktigt lika ofta tar jag också en halvtimmes promenad. Varför jag hållit ut så länge tror jag beror på att jag märkt av en sådan stor smärtlindring i axlar och höfter. Och nu känns det faktiskt riktigt kul också när John Fogerty och jag kör igång!
Och som grädde på moset så har Folktandvården hört av sig efter vårens avbokningar. Så igår träffade jag en visir- och munskydds-beklädd tandhygenist. Och nu är det bara att sätta igång på allvar! Ja, jag har ju borstat tänderna ordentligt även under oket av corona-pandemin. Men nu ska, förutom eltandborsten, alla mellanrumsborstar, tandtrådar och florsköjningsflaskor användas flitigare igen!!
Vilken aktiv PRO-sektion ni är! Tror att det finns PRO i Täby också, men jag har inte kollat. Synd med alla inställda aktiviteter, och de lär nog inte återupptas i en överskådlig framtid gissar jag.
SvaraRaderaSå disciplinerad och aktiv du är. Önskade jag hade samma viljestyrka. Tro min ryg skulle må bättre av lite gym än av läsa hyllmeter med böcker.
Håller verkligen tummarna att din resa till fjällen blir av. Där lär det nog knappast bli några problem med social distansering.
Jag har tyvärr ingen vinkällare, men det är klart en dålig ursäkt för att inte träna. Du är verkligen flitig måste jag säga. Lite trist med alla kurser som inte kommer igång. Jag brukade alltid försöka komma med på någon förr om åren. Det är alltid roligt att lära sig något nytt.
SvaraRaderaJag brukar inte vara så disciplinerad när det gäller rörelser av alla de slag, i vanliga fall. Men nu hade jag så himla ont i höfter och axlar, och det har ju gett resultat! Det behöver inte vara så mycket rekvisita, Gunnel. En matta att ligga på, ett gummiband att dra i och i brist på hantlar duger vad som helst som väger något/några kilo. Klart! Gör en liten plats i mannens tömda förråd! Fixa till en mysig "vinkällare" där samtidigt.
SvaraRaderaAtt gå på kurs och lära sig nya saker är så otroligt kul! Jag skulle vilja löra mig yllebroderi men nån sån kurs har jag inte hittat än. Har aldrig någonsin broderat överhuvudtaget.
Ja BP, jag hoppas verkligen att fjällresan blir av!