Fem en fredag v. 36: Längd
Veckans fem en fredag handlar om längd.
1. Vad är det längsta du åkt med bil?
Vet inte hur långt det var, men den absolut längsta tiden jag åkt bil är ca 17 timmar. Jag var med en vän på husbilssemester söderöver. Vi startade kl. 9 på morgonen från Hamburg, för att ta färjan över till Sverige från Puttgarden. Men kan ni tänka er! Bombhot mot färjan!
Färden gick vidare till Rostock, där vi lyckades komma med en båt. In i Danmark där vi virrade runt i timmar på jakt efter bron. Men hur vi än åkte så kom vi fel. Ingrid (GPS:en) var nämligen inställd på att undvika betalvägar, och innan det uppdagades så hann klockan rinna iväg. Väl inne i Sverige började jakten på en öppen camping. Det fanns ingen, så vi stannade på en pendlarparkering kl. 2 på natten, och fick oss några timmars sömn. Det blev alltså 17 timmar, så när som två timmar på färjan. Helt galet!
2. Vad är det längsta du har sprungit?
Det är när jag sprang 100 meter i skolan. Sedan dess har jag bara sprungit om jag hållit på att missa bussen!
3. Hur lång tid tar det att göra dig i ordning på morgonen?
Det är ju lite motvalls, men när man var ung och något så när vacker, tog det timmar. Nu när man inte är speciellt vacker alls, då tar det kanske en kvart om jag bara ska strutta runt här hemma. Ska jag erövra stan, så kanske det kan ta en halvtimme. 😉😵
4. Hur länge väntar du på någon innan du undrar var den är?
Beror på vem det är. Om det är mina närmaste så väntar jag inte alls. De kommer när de kommer! De är nämligen tidsoptimister.
5. Hur långt skulle du gå för att få som du vill?
Det är en av de härliga sakerna med att vara äldre. Det är inte viktigt längre att få som man vill. Är bra på att jämka mig fram till något som tilltalar båda parter.
Det var en rejält lång resa! Kul att läsa dina svar!
SvaraRaderaHua, jag blev redigt trött under din bilfärd. Oh en bombhotad färja därtill. Galet.
SvaraRaderaTur ni kom dit ni skulle – till slut.
De e bra att kunna springa lite om bussen håller på att köra ifrån en. Själv åker jag aldrig buss, för de finns inga här där jag bor – önskar de fanns de, vore skönt att bara hoppa på en buss till jobbet och koppla av längs vägen.
Skrattrynkor över hela kroppen är fint 😊
Kramiz
Hahaa - svaret på nummer 2 roade mig mycket.
SvaraRaderaJag är inte heller den som springer särdeles långt :-)
tidsoptimister är tröttsamma... tidstjuvar.
SvaraRaderaGissa om jag var trött under den där bilfärden, och inte så lite irriterad!
SvaraRaderaTidsoptimister tär på ens tålamod. Men vet man vilka det är, så lägger man till någon halvtimmes extra tid. Eller som någon föreslog att man säger en halvtimma före till dem, så dyker de upp samtidigt som alla andra.
HAHA ja det där med att springa för att missa bussen är nog de enda gångerna efter skolan som jag också sprungit på :).
SvaraRaderaJag hade en chef en gång som var tidsoptimist. Himla jobbigt, hon kom alltid försent, eller näst intill. Kom hon in 5 min innan banken stängde, så var det OK, om hennes ärende sen tog en halvtimme... nej, respektlöst.
SvaraRaderaMen kul att läsa dina svar!!! Trevlig fredag!
Vilka härliga svar du levererar! Din resa däremot blev ju rätt dramtisk.
SvaraRaderaOch vi tycker lika om att springa, vad ska det vara bra för?
Trevlig helg från pörtet
tidsoptimister är tidstjuvar. nonchalant att låta folk vänta. jobbig bilfärd ni gjorde
SvaraRaderaSista frågan och den om springande är vi helt överens om. Ja, även vad gäller morgonbestyren.
SvaraRaderaDet är lite skillnad från när man är ung och nu när man är pensionär...
Min längsta resa gick också mellan Tyskland och Sverige, fast åt andra hållet.
Har också haft en chef som var tidsoptimist. I vanliga fall ryckte bara på axlarna, men när det var stora samkväm med alla avdelningar inom organisationen kunde det vara riktigt pinsamt. Om jag hade varit sen så hade jag försiktigt öppnat dörren och snabbt som ögat sjunkit ner på första bästa stol, för att minsta möjliga mån störa föreläsaren. Men inte hon inte! Hon vräkte upp dörren, stog en lång stund och kollade in församlingen, och travade sedan iväg och satte sig längst fram! Tala om ego! 😕😒🙄
SvaraRaderaOj vilken resa det blev, det var nog jobbigt men kul med såna där saker som minne. Ja springa till buss och tåg har jag nog gjort men slutat med det då jag blivit frånåkt ;)
SvaraRaderaJämkning är en underskattad sport!
SvaraRaderaHaha! Ganska kort tid ändå för att bli så vacker att man kan erövra stan. Kram
SvaraRaderaNej för sjutton Gunnel! Här gäller det inte att erövra stan utan att inte skrämma slag på folk! 😁
SvaraRaderaHaha! Du är för härlig.
RaderaMen himmel! 17 timmar! Hur mycket roligt åkte ni då förbi? Jag tycker att sex timmar är gränsen. Finns ingen anledning att pressa sig att köra längre. Finns ju massor att upptäcka. Resan är ju en del av det roliga, inte bara målet. Kram ❤️
SvaraRaderaHåller helt med dig Ingegerd! Men ibland bestämmer man inte själv! Kram!
SvaraRadera