Fortsatt sandlådelek

Ja leken i sandlådan fortsätter. Två månader efter riksdagsvalet har vi fortfarande inte fått en regering i Sverige. Tredje stadsministeromröstningen är nära förestående, och inför den måste Stefan Lövén, som är den som står på tur igen, redovisa för talmannen vilka han kommer att bilda regering med. 
Både Centerledaren och Liberalledaren har sagt att de inte vill sitta i en S-ledd regering. Båda partierna har tidigare röstat bort både Lövén och Kristersson som stadsminister. Nu har båda partierna lagt fram varsin kravlista till Lövén för att stödja hans kandidatur. Båda listorna med ren högerpolitik, som det vore ett svek mot Lövéns väljare att godta.

Tror de verkligen att Lövén vill gå med på kraven, i utbyte mot att de trycker på de gula knapparna vid omröstningen?? Vänsterpartiet säger att de inte kommer att stödja en regering som stödjer de förslag som lagts fram av C och L. Centern godtar inte heller att vänsterpartiet ska ha något att säga till om, och miljöpartiet röstar bara ja till den kandidat som klart uttalar att de själva (Mp) får ingå i regeringen. SD kan tänka sig att rösta på en M-kandidat, men ställer då vissa villkor. Och C och L kommer inte att rösta på M om de blir beroende av SD. 

Vilken jäkla soppa! Och allt handlar om att alla vill ha makt, INTE om vad som är bäst för Sverige!


Barnrikekvarter
      I kvarteren nedanför kyrkan bodde många barnfamiljer. Det var en härlig miljö för oss ungar, med närheten till Kyrkåsen och de gamla kvarterens alla gömslen och vrår inne på bakgårdarna.

      Kyrkåsen med den vidunderliga Vårfrukyrkan lockade oss barn. De stora gråsvarta mossiga gravstenarna vittnade om att någon låg död därunder. Det kittlade fantasin om spöken och om ond bråd död. Lukten från vissnande begravningsblommor och kransar blev dödens lukt. Lika spännande var stenmuren som löpte runt kyrkogården. Mellan stenarna i muren fanns håligheter som gjorda för att gömma skatter och tjuvgods i.

      Vi lekte Röda och Vita rosen, Herre på Täppan, Burken, Indianer och Cowboys och alla de där lekarna som väl nästan är bortglömda nu. Och vi var många! Vi samlades ofta på skolgården, framför utedassen. Så snart några träffades så kom den ena efter den andra och plötsligt var vi alla där. Det var Lisa och jag, brorsan, Törje, Bibbi, Christer, Rune, Snoffe, Lena, Eilert och flera ungar från närliggande kvarter. Skolgårdens grusplan passade bra för lekar som krävde stora ytor. Ville man gömma sig så fanns det gott om ställen runt omkring på bakgårdarna.

Burken tog vi ofta till när fantasin tröt. Den var roligast att leka när man var många, och den enda rekvisitan som krävdes var en tom plåtburk.


     Först dolade vi vem som skulle stå. Den som "blev" skulle stå med ena foten på burken, blunda och räkna till femtio. Övriga gömde sig snabbt. Den som stod skrek högt: "Femti - nu kommer jag." Sedan gällde det att få syn på någon som gömt sig. Ofta måste man lämna burken och smyga omkring och leta. Så fort man tog bort foten från burken så var den fri att sparkas. När någon blev hittad gällde det för den som stod att snabbt hinna tillbaks till burken, sätta foten på den och skrika: "Lena är tagen!" Om Lena hann före fram till burken så skulle hon sparka iväg den och skrika: "Burken är sparkad!" När den som stod smög iväg för att leta, fick även de som inte var tagna rusa fram och sparka burken, om de trodde att de hann. När burken var sparkad var leken över. Då kom alla fram och leken kunde börja om. Det gällde att försöka ta så många som möjligt.

Röda och Vita rosen var en annan lek som vi ägnade oss åt. Då delade man in sig i två lag, Röda rosen och Vita rosen. Leken gick ut på att man hade en skatt, t.ex. en fin sten. Sedan skulle ett av lagen gömma skatten, och alla i det laget måste veta exakt var skatten var gömd. Det andra laget måste stå utom synhåll när skatten gömdes. När den var gömd ropade man på det andra laget, som nu skulle försöka hitta skatten. För att lättare hitta den försökte man fånga en medlem ur motståndarlaget. Fången måste då ge en ledtråd till var skatten var gömd, för att få bli frisläppt. När skatten var hittad stod det andra laget på tur för att gömma skatten och för att bli jagade

.

Herre på täppan eller Herreman på täppan var en lek som lektes på en liten kulle av något slag, till exempel av grus, snö eller hö, eller på en badflotte. Herren på täppan stod högst upp (eller mitt i) och försökte hindra övriga från att ta sig upp. Om någon lyckades ta sig upp, och samtidigt knuffa ner den som stod högst upp, så blev han/hon ny Herre på täppan.

Barn leker Herre på täppan, målning av Pieter Brueghel

      Det här var några av de lekar vi ägnade oss åt. Om somrarna cyklade vi ut till stadens badplats, som låg fem kilometer utanför stan, och badade. Det växte massor av smultron efter vägrenen ut till badet. På hemvägen stannade vid alltid och plockade bären, som vi trädde upp på strån. De som inte hade cykel fick åka bak på pakethållaren, så det gjorde alltid jag. Jag fick ju aldrig den där cykeln som jag blev lovad den julen då jag var fem år! Cykla lärde jag mig dock på mammas alltför höga gamla roströda cykel.


      Det här var den tiden då somrarna var långa och vintrarna alltid vita. På vintern när vattnet frusit till åkte vi skridskor på Dyarna, det dyiga vattnet nedanför Gröngarnsåsen. Eller också åkte vi på den uppspolade isen på stadens enda idrottsplats. Där var det musikafton någon kväll i veckan, och då åkte man skridskor till musik.

Det här var några av de aktiviteter vi ägnade oss åt, då det varken fanns mobiltelefoner, surfplattor eller ens TV-apparater. Men kanske lärde vi känna varandra på ett annat sätt än vad man gör nu för tiden?! Roligt hade vi i alla fall, och förutom sandlåde-lek så ägnar sig kanske våra politiker än i dag åt att leka Herre på täppan. Och på tal om det så hittade jag en bild på elefanter som också lekte den leken. Och de har tydligen hittat på en egen lösning. Den som kommer upp på toppen tar en perfekt hämnd på sina motståndare. Han pruttar på dem!


Har förresten varit  på årets Julkonsert med gruppen Återsken. Återsken som från början var en Gospelkör, men som numera sjunger allsköns musik på ett proffsigt och medryckande sätt. Kände mig glad efteråt!

Avslutade  kvällen med The Graham Norton show, en av få pratshower som jag gillar skarpt. Nu väntar sängen!  










      











Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning