Fem en fredag v. 3: Skrivna ord


Elisamatilda.se:s fredagsfrågor kretsar kring det skrivna ordet denna vecka. Här kommer mina svar:

1.  Vem skrev du senast ett brev till?
Det senaste brevet skrev jag till en klasskamrat från realskolan, som numera är bosatt i Österrike. Jag besvarade ett brev från henne som jag blev väldigt glad över att få.

2. När skrev du senast under ett kontrakt?
Det var i augusti 2021 då jag flyttade in i min nuvarande lägenhet.

3.  Har du någonsin skrivit dagbok?
Under tonåren skrev jag ganska regelbundet. Som vuxen har jag under perioder gjort anteckningar i mina almanackor, mer eller mindre detaljerat.

4. Har du en läslig handstil?
Det beror lite på vem man frågor. Min handstil är ganska snygg, men ibland blir det en blandning av textat och skrivstil. Mina barnbarn sa vid något tillfälle om min skrivstil: Vad fint du skriver farmor! Men vad står det? 

Det blir ju mer och mer ovanligt att skriva för hand, vilket är lite sorgligt. Kommande släkten kommer att ha svårt att tillgodgöra sig vad vår generation skriver ner. Det märkte jag själv när jag släktforskade. Ibland var det nästan ogörligt att se vad det stod i de gamla kyrkböckerna.


5. Vad brukar du oftast skriva på din inköpslista?
Ägg, yoghurt, frukt 

¤¤¤¤¤¤¤

Idag har Fabian och Sebastian namnsdag. Fabian heter 6 463 (4 557) män och 9 kvinnor i vårt land. Sebastian, däremot, är betydligt vanligare och bärs av 38 699 män, varav 22 236 har det som tilltalsnamn. Det är 40 kvinnor som heter det och hälften av dom har det som förstanamn. Antal som heter det i efternamn är 26. 

Sebastian betyder "den vördade" och var ett modenamn runt 2000 då det hamnade på plats nr 13 på Namntoppen. Jag känner till några som heter Fabian, men betydligt fler som heter Sebastian. Bland andra min systerdotters ena son. Han går i sin pappas fotspår och går nu på polishögskolan. Kling och Klang!? Äsch jag bara skojar! Både far och son är otroligt trevliga "killar".

Ha en trevlig helg!



 

Kommentarer

  1. spelar väl ingen roll vilken blandning man skriver, bara det är läsligt 🙂

    SvaraRadera
  2. Jag har en bekant som heter Sebastian. Någon Fabian känner jag inte.

    SvaraRadera
  3. yngre människor har svårt med handstilar. gamla kyrkböcker kan vara i stort sett oläsliga. jag skriver ofta för hand. men inte brev. det blir sms och mail istället. almanackorna har blivit mera innehållsrika på dagbokens bekostnad

    SvaraRadera
  4. Visst är det kul att få brev med posten men det kommer inte så många. Mail och sms är lättare att läsa men det är inte samma sak. Hoppas skrivkonsten består!
    Mitt barnbarn heter Sebastian men inte som tilltalsnamn. Ett för mig oväntat namnval.
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  5. Gillar ditt svar angående handstilen. Nu kan du i och för sig vara glad att dina barnbarn fortfarande kan läsa handstilar, för snart kan de knappt skriva sin egen namnteckning längre för att inte tala om att huvudräkning är ett minne blott den också.

    Sebastian och Fabian tycker jag är två jättefina namn. Känner inga med de namnen personligen, men skidskytten Sebastian Samuelsson och Fabian Rask, huvudpersonen i Ahnhems deckare är dom som jag kommer på så där direkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste om ett forskningsprojekt där man kommit fram till att man lär sig saker lättare om man skriver ner det för hand, och det tror jag på!

      Radera
  6. Haha, fint skrivet men vad står det! Precis så är det ju. Jag skriver mycket "stolpar" för hand, alltså stolpar för minnet, både om ditten och datten, både i block, i häften och på lösa blad. Mitt skrivbord ser ut som inne i min hjärna, fullkomligt kaos. Så kul att du också får handskrivna brev per post, jag har två vänner i Finland som fortfarande föredrar pappersbrev. Men attans vad dyrt det har blivit med portot, skickade nu efter årsskiftet till Finland, ett brev på kanske 10 gram kostade 30,-! Totalt hutlöst

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också en så´n där som gör anteckningar både här och där. Se´n kan jag undrar långt efteråt vad det handlar om. PostNord blir att dyrare och allt sämre, tyvärr.

      Radera
  7. Håller med om det där med att skriva. Våra barn kan inte läsa sin mormors handstil men jag kan det. Och de är ändå vuxna. Vi tappar den förmågan mer och mer, och en del skriver ju aldrig för hand.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt sorgligt tycker jag. Och det är ju så underbart att få tal del av ett vackert handskrivet dokument, vad det än handlar om.

      Radera
  8. Skriva måste jag göra, om det sen blir långa brev (utskrivna på datorskrivaren så mottagaren ska kunna läsa det) eller mail och sms. När man flyttat från det ställe - Stockholm - där man både växt upp samt spenderat över 50 år och skaffat sig en stor vänkrets, så är ju det absolut det bästa sättet att komplettera kontakter. Ok, man ringer ju förstås - men oftast så glömmer man dom där små detaljerna som gör att samtalet blir extra spännande och kul. När man skriver så får man tillfälle att fundera på exakt vad man vill få fram.....
    KRAM-Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar också att skriva, och att höras per telefon. Det är helt klart mer personligt än ett mail eller sms. Men i brist på bröd äter man limpa! Det är också kul att läsa det man själv skrivit efter några år, och att inte sällan inse att man ändrat uppfattning om både det ena och det andra! Kram!

      Radera
  9. Att släktforska och se vad det står i kyrkböckerna är ju jättesvårt! Men visst är det trist att man inte skriver för hand mer idag, märker när jag skriver att handstilen blivit sämre!
    Sebastian var populärt bland min äldsta sons kompisar, han är född -90.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men oj vad spännande det är att släktforska! Känns lite sorgligt att det inte längre är viktigt att ge den yngre generationen en skrivstil, som i förlängningen ger dom möjlighet att ta del av det som skrivits av föregående generation. Hoppas helgen varit bra!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30