SELFIE om jobbet
Veckans SELFIE hos klimakteriehäxan.se handlar om Jobbet:
1. Hur tidigt i livet visste du vad du ville bli?
Som yngre tonåring fantiserare jag om att bli reklam- eller modetecknare. Jag älskade att teckna och måla. Dessutom sydde jag mina kläder själv. Så blev det nu inte, utan på AF:s rekommendation började jag som kartritarpraktikant på kommunen, och utbildade mig sedan till kartritare.
2. Fanns det en förebild som påverkade ditt yrkesval?
Neej, det fanns det ju absolut inte. Och kvinnan på AF som jämförde de yrken jag var intresserad av med kartritaryrket, var verkligen ingen förebild i sin okunskap om olika yrken!
3. Har du fått sparken någon gång?
Nej, det har jag inte.
4. Hur ofta har du bytt jobb?
Det beror på vad som menas med att byta jobb. Jag har varit kvar hos samma arbetsgivare under många år, men jag har bytt inriktning på mina jobb.
Efter 15 år som kartritare blev arbetet mer och mer datoriserat, vilket inte tilltalade mig, så jag omskolade mig till förskollärare. Efter ett antal år inom förskolan fick jag en tjänst som behandlingsassisten på ett hem för tonåringar. Där kände jag, efter några år, att jag ville ha mer kunskaper i socialt arbete, så då blev det socialhögskolan i Stockholm. Sedan har jag arbetat som kurator på en högstadieskola och som familjebehandlare inom socialtjänsten. Först på ett behandlingsteam som tog emot föräldrar med äldre barn, i samtal. Och mitt sista arbete var på en dagverksamhet som tog emot unga föräldrar med yngre barn.
Jag har också utbildat mig till taktil massör och till avslappningslärare. De här båda utbildningarna har jag tagit in i mitt arbete med familjerna, och i de grupper jag haft. Jag har arbetat mycket med gruppverksamheter av olika slag bl.a föräldrautbildningar och grupper för barn till missbrukare.
Så man kan väl säga att även om jag arbetat åt samma arbetsgivare så har mina arbetsuppgifter varit oerhört varierande och oehört givande, förhoppningsvis både för mig, och dem jag arbetat för.
Och plötsligt, ett år innan pension, kände jag att nu har jag gjort mitt, så då började jag nedräkningen!
5. Skulle du välja samma yrke igen om du fick chansen?
Alltså, jag tror att jag har besvarat frågan här ovanför. Alla jobb jag har haft har varit jätteroliga, men att arbeta med/för människor är något alldeles extra, och speciellt när man ser ett resultat. Det kan vara otroligt tung rent själsligt, men också väldigt, väldigt givande.
6. Skulle du rekommendera unga att gå i dina fotspår?
Jag vet faktiskt inte! För det första så tror jag att man måste ha en speciell läggning för att orka med det jobbet. För det andra så skulle jag aldrig rekommendera någon ung människa att arbeta med lagbundet socialt arbete. Ska dom arbeta socialt så ska dom börja med förebyggande socialt arbete! Men det finns också väldigt många vägar, utanför socialtjänsten, att välja om man utbildar sig till socionom!
¤¤¤¤¤¤¤
Ha en trevlig vecka!
Spännande variation i ditt arbetsliv! Jag tror att det är jättenyttigt att pröva på nya arbetsuppgifter emellanåt. Tack för att du bjuder på en SELFiE igen!
SvaraRaderaJag tror att alla människor skulle behöva byta arbetsuppgifter då och då. Det är stimulerande. Tack för att du lägger ut Selfie-frågorna!
Raderaminns att jag också sydde egna kläder, tråkigt i affären, men tänkte aldrig det som yrke. Dottern valde socialhögskolan, men där finns många olika yrken att välja mellan.
SvaraRaderaDet var kul att sy egna kläder! Man skilde sig lite från mängden. Ang socionomyrket, så finns det många vägar att gå.
RaderaWow, så spännande att läsa om ditt yrkesliv, som är imponerande! Vilket fantastiskt jobb du har gjort , inte minst som kurator och familjebehandlare!
SvaraRaderaHa det gott!
Jag har haft ett roligt och stimulerande arbetsliv, och då ingår alla arbeten jag haft. Det har varit kul på olika sätt! Ha det bra du också!
RaderaWOW!!! Vilken intressant läsning om ditt yrkesverksamma liv. Minst sagt omväxlande och omsadlingen från kartritare till arbeten inom "det sociala" är väldigt imponerande. Och du var ju framgångsrik där också, väldigt framgångsrik. Sedan måste jag säga att dina olika jobb (inte det som kartritare) är inga jobb i mina ögon utan kall. Man måste nog vara funtad på ett visst sätt att kunna klara av dessa "situationer". Min svägerska jobbade också som kurator på ett sjukhus specialiserat på cancer vård för barn. Nåt jag aldrig hade klarat av.
SvaraRaderaNej, nej! Herre gud BP, något kall har det verkligen inte varit. Det ena har gett det andra. Vid perioden då kartritaren blev datoriserad hade jag haft min son på "dagis" i många år. Blev lite avundsjuk på personalen som mottogs av varma kramar varje dag. Och trots att mätningsgänget på kontoret lovade att krama mig varje morgon om jag stannnade kvar, så bestämde jag mig för att söka förskoleseminariet. Sedan blev jag värvad av en person som trodde att jag skulle passa att jobba med ungdomar. Har alltid velat lära mig mer om saker och ting, så då blev det naturligt att söka socialhögskolan. Att jag sedan jobbat med grupper har med min bakgrund att göra. Avslappningslärare blev jag på grund av min egen utmattningsdepression. Den utbildningen hjälpte mig verkligen att komma tillbaks! Sååå, något kall var det verkligen inte! Ha dé!
RaderaMycket spännande att läsa å jag håller med dig i det du skriver, ska man jobba med msk behöver man känna för det/ha anlag för det är kämpigt, men jag förstår även den tillfredsställelse du känt i dina jobb, mycket imponerande cv måste jag säga......bra jobbat å blir det pension så njut!
SvaraRaderaPension blev det för många år sedan, efter ett långt och innehållsrikt arbetsliv. Som det känns bra att blicka tillbaka på!
RaderaVilken insats du har gjort för mänskligheten! Du är så klok! Jag har fötts med mycket dåligt tålamod, något jag lidit av hela livet o ändå inte lyckats arbeta bort, därför faller arbete med barn bort, något jag sörjer speciellt då jag nu har en utökad familj och ändå har svårt att närma mig barnen. Undervisning som sådan tycker jag att jag passar för, uppmuntran är jag duktig på och har ju jobbat med vuxenutbildning både på bank o med svensk-undervisning för flyktingar. Härligt att du som vuxen gått tillbaka till studier, gjorde lite likadant fast då i arbetsgivarens regi. Nu får vi klappa oss själva på axeln och vara nöjda med vår insats i arbetslivet, hurra! Kram från pörtet
SvaraRaderaJa, ja, ta nu inte i Paula! Men jag vet att jag har gjort skillnad för en del unga människor, och det känns bra. Tålamod har jag verkligen haft men också förmågan att bli arg och ställa krav. Det är minst lika viktigt! Om du bara är den du är när du är med barn/barn/barnen så är det alldeles tillräckligt. Barn har en underlig förmåga att se och känna när man inte är äkta! Visst är det väl kul med studier! Det blir man aldrig för gammal för. Tycker också att vi ska vara nöjda med våra insatser. Vi har ju gjort så gott vi har kunnat! Kram till dig i Pörtet!
Radera