Fem en fredag v. 48: Ett hem
Igen!
1. Vad är nytt i ditt hem?
Ingenting! Skulle i så fall vara min skrivbordsstol som jag fick för något år sedan. Den ser helt ny ut, men faktum är att min sonhustru tog hem den till mig, när de skulle byta ut alla möbler på deras firma. Så ny är den bara för mig.
2. Vad är äldst i ditt hem?
Förutom mig då, så måste det vara mormors lilla glashöna. Den fick jag av min mamma, och det var det enda hon ville ha när hennes mamma gick bort. Hönan hade mamma sett i sitt barndomshem under hela sin uppväxt. Den har tappat lite av sin näbb, och är absolut ingenting värd i pengar, men för mig betyder den väldigt mycket!
3. Vad skulle behöva bytas ut?
Mitt matbord skulle behöva bytas ut. Det är av äldre modell och har "heltäckande" ben på sidorna, vilket innebär att ingen kan sitta på kortsidorna om man inte lägger i extraskrivorna. Eftersom mitt matrum inte är så stort så vill jag inte ha skivorna i för jämnan. Litet smalare bord med öppna sidor är alltså ett önskemål.
4. Vad fattas som egentligen "ska" finnas i ett hem?
Jag kan inte komma på någonting! Det finns däremot en massa saker som inte behövs i ett hem, men som har fått hänga med år ut och år in, flytt efter flytt. Börjar så smått göra mig av med en del saker. Men jag kommer säkert på saker när jag läser alla andra inlägg under "Fem en fredag". Det brukar jag göra!
5. Vad önskar du fanns i ditt hem?
Det är samma sak här. Tycker att jag har allt jag behöver, och trivs väldigt bra i mitt hem. Så jag sitter nöjd så länge! Få se om jag flyttar en gång till. Då kanske svaren blir annorlunda!
¤¤¤¤¤¤¤
Ha nu en riktigt trevlig helg alla och envar,
och var rädda om er!
fint med några minnessaker
SvaraRaderavissa saker fäster en sig vid under uppväxten. och visst är det så att en har en del saker som inte är så nödvändiga. jag har försökt rensa, men det är inte min starkaste gren
SvaraRaderaDet är lätt hänt att samla på sig en massa som man egentligen inte behöver men som man vill ha kvar av sentimentala skäl.
SvaraRaderaKul med gamla saker, om än inte för många.
SvaraRaderaJag håller med dig, jag har allt jag behöver och en hel del har jag gett bort, som bara står där.
Vi har det bra. Trevlig fredag!
Gamla saker som har ett stort affektionsvärde ska man vara rädd om, för de är alltid förknippade med minnen, positiva sådana för det mesta.
SvaraRaderaMatbordet i köket här är ett runt med 1,40 i diameter. Det borde också bytas ut. Men det vägar ett ton, så du vet hur det är med orken - eller viljan;-)
Ibland anser jag mig lätt galen som fyllt hemmet med en massa pryttlar. Men ganska många är arvegods från föräldrahemmet och de sakerna är för kära för att göra sig av med. De bär på massor av fina minnen. Däremot har jag (lite försiktigt) börjat jag göra mig av med en del som jag själv köpt. Men de köptes ju av en orsak — jag gillade dem.
SvaraRaderaHa en fin första adventshelg!
Den där glashönan kommer jag ihåg från mitt barndomshem, men jag har ingen aning om vart den har tagit vägen. Den kanske gick sönder. Jag tycker också jag har vad jag behöver, men trots det kan jag säkert komma på något jag skulle vilja ha.Kram
SvaraRaderaHar det här med att samla på sig också med åldern att göra? Nej, egentligen så tror jag inte det! Ser många yngre som också har skåp och lådor fulla av mer eller mindre oanvända/oviktiga jag-vill-ha-prylar. Och känslan av att vilja ha försvinner ju inte. Det gäller bara att försöka stå emot, och det har jag svårt för! Din glashöna kanske ligger undanstoppad någonstans och väntar på att bli framtagen, Gunnel. 😁 Kram!
SvaraRaderaAffektionsvärdet är det viktigaste värdet!
SvaraRaderaÄr så bra när man känner att man egentligen har allt man behöver och är tillfreds med det. Vilen fin liten höna. Vissa saker betyder mer än alla pengar i världen. Ha en bra dag
SvaraRaderaSaker som man minns från sin barndom och som man ärvt är kära minnen för mig också. Din lilla glasfågel är fin trots att det fattas lite näbb på den.
SvaraRaderaIngrid
De var länge sedan jag deltog i "fem en fredag" får ta mig i kragen o fixa nästa vecka. Läste om din son i förra inlägget. Det är ett konstigt år i år, de flesta kalas har blivit inställda eller så har vissa inte velat/vågat delta. Man får hoppas Covid19 suckar ut snart. Kanske som en nyårsgåva till alla. Jag tror din son gillade din sång i telefon, de ska bara busa så stora de är :)
SvaraRaderaKramiz
Ja, en del saker, dyrbara eller ej, finns i ens hjärta och dom gör man sig aldrig av med! Så är det med min lilla näbb-brutna höna❣
SvaraRaderaSonen fyller nästa år också och då kanske han får både besök och sång❣ Hoppas helgen varit bra! Nu är det snart (om 2 minuter) ny vecka och nya tag! 🎇
Här hos oss finns också saker som egentligen varken är vackra eller värdefulla - men för mig så betyder dom väldans mycket. Det tråkiga är bara att jag inte har en aning om vem som ska få ärva dessa rariteter så småningom. Vi har ju inga barn eller närmare yngre släktingar. Min älskade kusin som är som en syrra är två år äldre, sen har jag en kusse till men han börjar också bli till åren och är nog inte så intresserad efter att ha "downsizat" från boende i villa till litet boende i lägenhet med sjuk fru. Ja, ja, men man behöver kanske inte oroa sig eftersom man inte vet vad som händer då.....
SvaraRaderaKRAM/Susie
Det viktiga är att man själv njuter av sakerna, och vad det sedan blir av dom är en annan sak. Även om man har barn så är det inte säkert att dom är intresserade. Min son är intresserad av den släktforskning jag gjort, och det jag skrivit om mitt liv. Men han är inte särskilt intresserad av prylar och, som han säger själv, inte särskilt sentimental.
SvaraRaderaSjälv kan jag sitta och fantisera om de gamla saker jag har och tänka mig hur det var när när mamma, mormor, eller någon annan använde dom. Har inte din kusin några barn som du/ni har kontakt med, och som kan vara intresserade?
Kram till dig Susie!