Hålet i häcken

Här fick jag en god vän, Lisa. Vi bodde grannar. Jag i kommunens gamla förfallna träkåk på gården nedanför Gymnastikhuset, och hon i den gula tvåfamiljsvillan på andra sidan häcken. Häcken som det fanns ett lagom stort hål i för att vi skulle kunna ta oss igenom. 

Under den varma årstiden var häcken översållad av lila syrenklasar, som spred sin sötaktiga doft omkring sig. Ibland vill jag nästan stanna kvar inne i häckens mörka gömsle och bara insupa doften.

När sedan snön kom, för på den tiden tycktes det alltid vara mycket snö under vinterhalvåret, byggde vi snögrottor på bägge sidor om häcken så att det blev en tunnel som vi kunde krypa igenom. Ibland var det så mycket snö så jag måste gå den vanliga vägen, över skolgården och ner på den stora gatan för att komma hem till Lisa.

Min vän Lisa var lagom rund och lagom lång, hade mörkt självlockigt hår, tänder som syntes som små pärlor i munnen när hon skrattade och en smilgrop i ena kinden. Jag var två år yngre, lång och tanig med ett hår som hängde stripigt och råttfärgat ner på ryggen. Mina tänder var trasiga och några smilgropar såg man inte skymten av. Mina syskon kallade mig ofta för Trastand.

Det där med tänderna kändes faktiskt lite orättvist, för Lisa åt ofta godis, vilket vi aldrig hade råd med. Men jag var stolt och glad över att få vara hennes vän!

Lisas pappa ägde en affär, och en bil, och han kunde prutta i takt med musiken. Det gjorde han ofta när Lisa hade kompisar där. Vi kamrater fnissade hejdlöst, men inte hon. Hon blev jättearg och skämdes så till den milda grad.

Solförmörkelse

Den 30 juni 1954 inträdde en total solförmörkelse i Sverige. Lisas pappa hade sotat glasskivor som vi skulle titta igenom. Vi blev tillsagda att absolut inte titta mot solen annat än genom glasskivan. Många människor hade samlats på gatan utanför staketet och vi ungar tyckte att det var så spännande. 

Total solförmörkelse inträffar då månen passerar mellan jorden och solen och dessa ligger i en rät linje, varvid solen helt eller delvis blir skymd för betraktare från jorden. Det är en lycklig slump att månens storlek på himlen, sedd från jordytan, kan vara en aning större än solens storlek på himlen. Tack vare detta faktum kan vi då och då se en total solförmörkelse någonstans på jorden. Den totala solförmörkelsen är en helt annan upplevelse än den partiella, eftersom det blir mörkt som i skymningen bara minuter efter att solen fortfarande lyste. Man ser, under några minuter, solens korona som ett lysande band runt den svarta månen. Samtidigt kan man se flera av de ljusstarkare planeterna och stjärnorna på den mörka himlen. Nästa totala solförmörkelse i Sverige inträffar först den 16 oktober 2126.

Och där stod vi alla, unga som gamla, och kikade upp mot solen genom våra sotade glasögon/bitar