Men vi tar det från början.........igen!

Igår när jag skulle skriva in etiketter på mina inlägg så hände något, fråga mig inte vad! Inlägget från den 13/11 försvann, med bild och allt, och plötsligt fanns inlägget från den 14/11 på båda dessa datum. Jag försökte med ångraknappen, jag gick tillbaka både här och där, men inget hjälpte. Inlägget var och förblev spårlöst försvunnet. Eftersom jag tycker att inlägget var en viktig början på min blogg så tänker jag skriva in det igen. Kommer inte ihåg allt jag skrev, men det viktigaste har jag nedskrivit

från min skrivarkurs, så håll till godo.

Förlossningsrummet - Akademiska Sjukhuset

(en fantasi, sett från ovan; Skrivarkursen 2014)

     Det vita kala rummet med sina rengjorda blanka instrument, doften av desinficeringsmedel. Barnmorskan som vant och lugnt rör sig i rummet, går ut en vända och kommer in igen, frågar hur det går. Där i sängen ligger min mamma. Hon ska föda sitt sjunde barn.

      Jag kan se hur smärtan får svetten att pärla sig i pannan på henne. Värkarna driver som ångvältar ut mot hennes sköte. Mellan värkarna andas hon lugnt och metodiskt. Hon är van och vet hur det går till. Tills nästa rödglödgande smärta skär igenom hennes kropp. Då blandas lugnet med en stundom nästan hysterisk önskan om att komma därifrån, att få det hela överstökat.

      Efter sex förlossningar är hon lite uttänjd, till all lycka i detta ögonblick. Så plötsligt är det hela över och jag kan se kärleken och stoltheten lysa i hennes ögon när hon ser på den gallskrikande lilla flickan, som ju faktiskt är jag. Ett oönskat barn, som blev det mest älskade. Älskad av både föräldrar och syskon.

      Förlossningsförloppet sträckte sig från 07.50 till 10.27 den 23 mars 1945. Mamma sa alltid att jag föddes med segerhuva, men för det kan jag inte se några som helst bevis i förlossningsjournalen. Däremot kan jag se att min vikt var 3790 gram och jag var 51 cm lång. Jag föddes i högervänd framstupa nackbjudning.

Vaggad till sömns

Mamma fällde upp suffletten på min vagn

Där låg jag och såg inte längre himlen

Såg inte längre träden

Träden som med sina grenar sträckte sig mot himlen

Himlen med alla molnen som eggade min fantasi

Fantasier om molngubbar och vita små lamm

Nu såg jag bara det blekgula taket i vagnens sufflett

Men i fantasins värld ser jag allt jag vill

Och jag vaggades till sömns

av vagnens monotona rörelser

I mitten sitter min mamma, och längst fram min syster Gunn

                                                            Min mamma och jag

Jag skrev att jag var ett oönskat barn, och det kan jag förstå om man redan har sex barn. Min mamma och jag hade en nära relation och hon visste att jag aldrig tvivlade på hennes kärlek, så det var nog anledningen till att hon vågade tala om det för mig. Och jag kände mig aldrig oönskad.

För att återgå till nutid, så har det snöat och blåst här hela dagen. Jag skulle åka till närmsta storstad för att köpa teaterbiljetter, så jag ställde bilen i stan och tog bussen dit istället. Det kändes tryggt. Förra året köpte jag biljetter till Bröderna Lejonhjärta i julklapp till barnbarnen. Vi åkte buss dit, såg teatern och gick sedan ut och åt mat. Det blev verkligen en succé! Så nu ska vi gå och se Djungelboken. Barn får så mycket prylar nu för tiden, så det uppskattas inte. Den 8 februari bär det stá! Det ska bli spännande!