Förlustelser

av allehanda slag har jag varit med om. I söndags åkte jag in till stan på retreat i St Larskyrkan. De här retreaterna är verkligen en lisa för själen. Efter gemensamt fika och en kort andakt gick vi in i tystnaden. Retreaterna leds av en präst, en diakon och av husmor på kyrkan. De har ordnat så fint, med sköna platser där man kan sitta/ligga. Böcker och tidningar är framlagda och i ett rum finns papper och färger för den som vill måla. Drycker och frukt står framdukat under hela retreaten.
Med jämna mellanrum plingar det i en liten klocka. Det plingar för kvälls-soppa, för meditation och för den avslutande mässa. Det finns inga måsten, utan var och en väljer vad man vill delta i.

Själv brukar jag ta med mig skrivblock och en bok. Den här gången blev det boken "Konsten att leva innerligt" av Ted Harris och Ann Lagerström. På baksidan står att den här boken handlar om meningen med livet. Varken mer eller mindre. Om varför vi längtar efter den, hur vi kan söka den och varför det är så viktigt att lära sig leva innerligt. -

Boken har, liksom flera andra böcker, stått länge i min bokhylla utan att bli läst. Det är en lättläst bok, men trots att jag satt där och läste i många timmar, så har jag inte ens kommit till hälften. Boken väcker så många tankar, så jag måste ideligen stanna upp och tänka igenom det jag nyss läst.

Det blev en fin eftermiddag/kväll, och när jag kom hem i halv tiotiden på kvällen kände jag verkligen att livsandarna hade fått påfyllning. Det första jag bestämde mig för var, att nu var det dags att sätta igång med mina morgonpromenader igen. Eftersom jag är en riktig sjusovare, så satte jag klockradion på "ringning" till halv nio. Men kan ni tänka er! När klockan var halv tre på natten hade jag fortfarande inte somnat! Jag var så otroligt uppfylld av tankar. Då stängde jag av klockan och somnade tydligen för när jag vaknade igen var klockan över tio! Då tog jag en promenad!

 Och det här är min promenadväg, där jag stöter ihop med både ankor och bondens hästar som släppts ut på grönbete. Det var vår i luften!

Det här var söndagens och måndagens förlustelser. Vad som hände idag, under tisdagen, får jag ta en annan dag, för nu är jag så trött, så trött. Och ska jag upp i ottan (08.30) för att  promenera så är det nog tid att krypa till kojs nu! Sov gott!