Senare i veckan,


ja då var jag faktiskt på gymmet. Det var Kerstin som lurade mig!

Då gjorde jag ju det! Fast bara en dag. 😀

För övrigt har jag läst tre böcker den här veckan. Böckerna hittade jag på Kupan när jag var där förra fredagen. Har ju bestämt mig för att inte köpa några fler böcker, men de kostade tio kronor styck, så jag gick inte i konkurs.

En av dem heter "inte alltid guds änglar" och är en berättelse om äldre människor i vardagen. Den är skriven redan 1998, men kändes lite intressant då det är en kvinna härifrån, som jobbade som hemsamarit under många år, som skrivit den. Den var inte bra skriven, med tanke på kapitelindelning, längd på stycken o.s.v. Men nu är den läst. Vilket slitsamt jobb hon haft, och ändå tyckte hon att det var så meningsfullt. Beundransvärda människor, som orkar!

Den andra boken var Martina Haags bok "Det är något som inte stämmer". Har inte läst något av henne tidigare. Den var väl så där.

Den tredje var "Livet enligt Dagny" med underrubriken "I huvudet på en 104-åring". Dagny fyllde 107 år härom dagen, så boken skrevs alltså för tre år sedan. Hon är ju rolig! Och så många kloka tankar. Hon skriver bl.a. att: "Jag satte mig att vänta på döden, men när den aldrig kom blev jag rastlös och bestämde mig för att ha lite lajbans i stället." Jag blev lite glad av att läsa hennes bok!


Jag har också skrivit färdigt min berättelse om Resan mot Utbrändheten. Det blev 23 fullspäckade sidor. Ibland när jag skrev så fick jag nästan ångest! Under vinter/vår 2000 hade jag så oerhört många kroppsliga symtom, såsom utslag över hela kroppen, hörselbortfall, ledvärk m.m., som jag skyllde på allt möjligt. Plötsligt klappade jag bara ihop under en provtagning! Den 7 juli 2000 blev jag sjukskriven för utbrändhet. Den 1 maj 2004 började jag arbeta på heltid igen.

Under det året, 2000, då jag mådde som allra sämst, hade jag kontakt med olika instanser inom sjukvården vid 34 tillfällen. Dessutom hade jag en samtalskontakt varje vecka under hela hösten. Det känns som om man måste vara väldigt frisk för att orka vara sjuk här i Sverige. Och ändå hade jag tur, för jag fick en läkare som verkligen lyssnade på mig, men samtidigt pushade mig (så småningom). Jag var så in i märgen trött!!

Ibland säger man att man inte skulle vilja vara utan den erfarenheten som en utbrändhet innebär. Jag vet inte vad jag ska säga. Visst har jag lärt mig mycket, men den tog också många år av mitt liv. Mycket är borta! 

Det känns ändå skönt att ha skrivit ner hela resan sammanhängande. Då kan jag kanske äntligen lägga det till arkivet i en pärm, precis som jag gjort med mina andra resor. De andra brukar jag ta fram och kika i ibland. Det vet jag inte om jag kommer att göra med den här!?







Kommentarer

  1. Tänk att ha en sådan livsglädje och energi som Dagny har! Hennes liv har inte alltid varit så lätt men hon måste ha varit mycket stark för att klara av det. Hon är ett levande bevis på att det går alldeles utmärkt att vara gammal och kunna trivas med livet och göra samma saker som yngre personer gör. Jag hoppas jag får behålla min fantasi och min nyfikenhet länge, för då blir livet inte trist. Ha en skön söndag.

    SvaraRadera
  2. Hon ger massor av energi till andra tror jag. Åtminstone blir jag väldigt glad och uppåt när jag läser hennes bok, eller ser henne på TV. Kan hon så kan jag! Ha det så skönt i vårvärmen (här är det i alla fall det idag)!

    SvaraRadera
  3. Nej du, jag säjer som du, den erfarenheten som utbränd, den kunde jag vara utan! Nu är jag nära igen, skulle kunna sova mej genom dygnet. Så trött och ledsen och glömsk. Behöver ut i friska luften men orkar inte det just nu.
    Ingen värme idag men igår satt jag och lånekissen ute och knypplade i solen!
    Kram, vi jobbar på!

    SvaraRadera
  4. Så har jag också varit ett tag! Trött och glömsk, men som ett streck när det gäller känslor. Men jag har upptäckt att jag blir väldigt låg på våren, då man egentligen ska spricka upp av positiva känslor! Men jag ser det ändå som ett framsteg att vi kan se hur vi mår, för då kan vi, som du säger, jobba på med det. Idag har jag börjat promenera igen! Kram från en annan sjusovare!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30