Njutning

betyder, enligt ordboken, en känsla av glädje, välbehag och lust. Det är verkligen en känsla som jag får i vår svenska natur. Det är så oerhört vacker att man nästa känner sig gråtmild ibland. Och det gäller ju egentligen inte bara sommaren. Jag är innerligt lycklig över att vi har våra årstider, även om de börjar suddas ut mer och mer, tyvärr.

Under mina morgonpromenader, som för resten blev en kvällspromenad igår på grund av värmen, går jag förbi fält i allsköns färger. Och jag njuter verkligen! Redan förra sommaren, på vår resa till Lofoten, förundrades jag över hur många nyanser av grönt det finns i naturen. Där var det bergen och skogarna som visade nyanserna. Här är det bondens åkrar som varierar, allt från ljust grönt till den mörkaste gröna, och som komplement till allt det gröna bryter ängar av gult, vitt, rosa av.

Det här är vad jag ser under mina promenader, plus en massa kor och får och en och annan häst.

Och inte blir det mindre vackert när jag kommer hem, för nu prunkar det verkligen i rabatterna! Vad värre är, så börjar träden på gården falla ner! Förra året föll ett stort kastanjeträd ner. Och det hade kunnat gå illa! Barnen på gården ha just gått in för att äta lunch när trädet bara föll. I söndags hörde jag ett väldigt brak, och började undra vad pojkarna ovanpå hade för sig. Möblerade de om och tappade en byrå eller något? Upptäckte sedan att en tjock gren gått av på ett träd på baksidan.

Här är grenen som gick av. Inte SÅ stor, men tillräckligt stor 
för att skada både liten och stor.

Kastanjeträdet däremot, skulle utan tvekan ha dödat vem som helst! 
Och det var en salig tur att det föll ut över gräsmattan, och inte in mot huset!

Det var så skönt att sitta i skuggan under trädet! Nu är det bara gräsmatta och gassande sol där.

Det försvinner både det ena och det andra. Jag flyttade ut till Hemsta i september 2001. I samma veva kom katten Selma och hunden Trolla. Trolla finns inte längre, men Selma och jag håller oss vid liv! Vid den här tidpunkten satte Kerstin en Pion-buske vid ingången till mig. Pion är den blomma som jag älskar mest, både för dess utseende och doft. Och som den har blommat under alla år. Men i år kom det bara upp några taniga små kvistar och den har bara haft några enstaka blommor. Men den får stå kvar! Man vet inte vad som kommer nästa år!

Så här såg den ut förra året,

och det här är årets exemplar!

Men igår beslutade Mats, min hyresvärd, att den lilla pionen skulle omhuldas lite, så vi får se om det hjälper till nästa år. Det blev i alla fall fint tycker jag. Och fint är hela arrangemanget där på framsidan, men det är helt och hållet grannarnas förtjänst! (förutom min balkonglåda då)



Den blå dörren leder in till mig, och fönstret intill är mitt köksfönster.

På baksidan har jag mest krukplanteringar, men det är fint det också tycker jag.



Den sista bilden är tagen en sen kväll, när jag var på väg hem. Min 
promenadväg ser annorlunda ut på kvällen, men vacker även då!




Och i morgon kommer syrran! Det ser jag fram emot. ❤












Kommentarer

  1. Så vackra bilder och så vackert du verkar bo! Så mycket blommor har inte vi i min förening. Vi har tidigare haft en plantering som misskötts, så i fjol tog vi bort den och i planterat nytt. En plantering som blir väldigt lättskött. Den behöver förstås litet extra tillsyn så här första året med både vatten och ogräsbekämpning. Endast jag som gjort något hittills, trots att vi är ett hus med 12 lägenheter. ja, som du förstår finns det andra intressen än trädgården i det här flerfamiljshuset! Jag tror inte ens många av de yngre inte har en aning om vad det innebär att bo i en bostadsrätt. Tyvärr.

    SvaraRadera
  2. Jag bor verkligen på en vacker plats! Det här med att ha åtaganden tillsammans med andra tror jag är svårt. Det är ofta så att "eldsjälarna" får ta det största ansvaret och andra är mindre intresserade. Sedan är det också så att dom som arbetar har så mycket om sig och kring sig, så de hinner inte med allt de "borde". Här på gården är det jag som är "lathunden", "tonåringen", kallade det vad man vill. Jag är den som sitter i min vilstol och tittar på när de andra jobbar! :D

    SvaraRadera
  3. Hoppas att pionen tar sej och överlever. De är så vackra!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Du bor otroligt vackert! Vilken blomsterprakt. Vilka underbara grannar du har, som sköter om så mycket. Jag fick dra upp vår pion i fjor för den såg så skabbig ut. Synd, för det är en vacker blomma. Vi får väl se om det kommer hit en ny. Trevligt med systerbesök. Kram

    SvaraRadera
  5. Mina grannar, tillika hyresvärdar, är världens bästa! Hoppas att min pion får lite extra växtkraft till nästa år. Kram

    SvaraRadera
  6. Vad fint du bor och omgivningen omkring också! Härliga sommarbilder. Kram❤️❤️

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30