Fem en fredag v. 34:

STOPP!

1. Vad har det varit för mycket av i ditt liv på sistone?
För mycket tankar och planering runt en studiecirkel jag ska starta.

2. På vilket sätt är du överansträngd?
Kan inte koppla av från tankarna, som är det sista i mitt huvud innan
jag somnar, som finns där när jag vaknar på natten och som är det första
jag tänker på när jag vaknar.
Det här är en rest från min sjukskrivning för många, många år sedan. Jag
har en oerhört låg stresströskel!

3. Vad i ditt liv drar över på tiden?
Allt annat, som inte rör studiecirkeln. Allt som rör mitt hem är på upphäll-
ningen! Mitt matbord svämmar över av fakta och informationsblad.

4. Vad är droppen som får din bägare att rinna över?
Den droppen finns inte! Det här är svårt att förstå om man inte varit med om
det. Hela jag är på helspänn tills det hela är över! Och det här är ju en "skitsak"
egentligen, och som jag inte ens skulle ha reagerat på/över före. För mitt liv är
faktiskt indelat i lite före och efter.

5. Vad tar udden av det hela när det blir för mycket?
Att få något slags avslut. Som idag då jag stod inför 150 personer och berättade
hur jag tänkt mig den här cirkeln. Det gick bra, och det visste jag ju att det skulle
göra. När jag kom hem lade jag mig på sängen och bara somnade, och sov i flera
timmar, helt slut.
Och jag vet att samma sak kommer att upprepas innan jag kommer igång med
cirkeln! Och det går inte att komma tillrätta med det här, trots att jag är så medveten,
om det som händer!
Så tänk er för, ni unga människor som ännu är i arbetslivet, så att ni inte hamnar i 
en utmattningsdepression, för ni blir aldrig densamma igen!

Frågorna är ställda av elisamatilda.se

Kommentarer

  1. Hej, varje gång jag ska gå in på din blogg via länken hos Elisa så får jag upp att sidan inte är säker. Och sen kommer jag inte in. Då får jag kopiera din bloggadress och klistra in den, sen fixar jag att komma in! Tänkte bara säga det ifall det kanske är flera som försöker hälsa på dig men ger upp när det inte funkar.
    Jag känner igen mig totalt till hundra procent med det du säger om låg stresströskel. Jag är väldigt ovillig att idag ta på mig något som gör att jag får stresspåslag. Jag mår verkligen dåligt av det. Just nu har man bett mig bli kassör i en förening jag är med i, och trots att jag säkert skulle klara jobbet så vill jag inte! Känner press för att det inte finns så många att välja på men samtidigt har jag från början sagt att jag inte är intresserad av olika poster i föreningen just pga att jag vet hur det påverkar mig. Blev nyfiken på vilket ämne du ska hålla studiecirkel i, jag är studieansvarig i vår PRO-förening men har svårt att väcka intresse för nya cirklar. De flesta vill fortsätta sina vanliga, handarbete, bingo, boule, linedance och kortspel....bekvämt men vore ju kul att hitta på nåt nytt. Ha en fortsatt fin helg, hoppas stressen lagt sig till en lämpligare nivå

    SvaraRadera
  2. Funderar också på i vilket ämne du ska ha studiecirkel.
    Jag har inga läsecirklar, bara hantverk, knyppling och vävning.
    Lycka till med cirkeln!

    SvaraRadera
  3. Även jag är nyfiken på vad det är för studiecirkel. Det där med för mycket tankar som snurrar runt i huvudet känner jag igen. Lycka till med cirkeln! Kram.

    SvaraRadera
  4. Så knepigt det där med att du inte kommer in Paula. Vad gör man åt sånt?
    Det här med stresströskeln är otroligt jobbigt. Dessutom kräver jag mycket av mig själv när jag åtar mig något. Men stressen lägger sig så snart jag har gjort det jag ska, så efter min tupplur var det helt ok igen.
    Det är i vår PRO-förening som jag av en slump hamnade som cirkelledare. I våras läste jag, i PRO-tidningen, om ett samarbetsprojekt mellan PRO, SPF och SKPF. De hade arbetat fram ett studiematerial som hette Tillsammans mot ensamhet. Syftet är att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Det lät väldigt viktigt och intressant så jag gick upp till PRO för att anmäla mig till cirkeln. Det var ingenting på gång, sa kvinnan jag pratade med, och dessutom var det väldigt svårt att få cirkelledare till alla cirklar. "Kanske du kan vara cirkelledare?" Och plötsligt hörde jag mig själv svara: "Ja men det kan jag vara!" Och på den vägen är det! Och jag tycker att det ska bli väldigt kul, men det är bara det här med stressen och mina egna krav (på mig själv) som oroar mig.

    Vår PRO-förening har ungefär 2200 medlemmar, och ändå är det svårt att få både deltagare och ledare till alla cirklar. Vad beror det på? Är det likadant på andra ställen? Många äldre klagar på att det är så tråkigt och finns så lite att göra. Då borde de ju ta till sig av det som erbjuds! Eller också är det som min mamma sa när jag föreslog henne att gå med i PRO: "Nej aldrig i livet! Det är bara gamlingar med där!"

    Tack för era lyckönskningar! Det ska säkert bli bra! Kram till er alla tre!



    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30