Fem en fredag v. 52, och lite till: Slutet gott

Jodå, Tomten kom! Min förhoppning, i mitt förra inlägg, om Tomtens ankomst besannades. Till allas vår glädje bankade han på dörren och klev in i vårt hus. För alla tror vi väl på tomten?


Igår hade vi mingelbuffé följt av spelhåla i min vinkällare, med familjerna Hellquist och Kåhl-Nyström. Lika uppskattat av stor som liten.


Och idag är det redan fredag och jag ska gå på 10-årskalas, men först ska jag besvara elisamatilda.ses Fem en fredag v 52: Slutet gott.

1. Hur tycker du att året har varit?
Jo tack, det har varit bra! Jag känner mig förnöjd med livet på det stora hela.

2. Gjorde du vad du tänkt under året?
Hade inte tänkt göra så mycket, eftersom 2018 hade grävt ett djupt hål i min kassa.

3. Vad var det sämsta med 2019?
Att människor som jag älskar dött eller fått tråkiga sjukdomsdiagnoser. Det känns jobbigt! Och faktiskt att min älsklingskatt Selma, som jag skrivit om här i bloggen tidigare, somnade in på juldagen. Hon var verkligen en personlig katt. Men hon blev 19 år och det är gammalt för en katt. Selma och jag flyttade hit till gården samtidigt.


4. Vad kommer du att minnas mest?
Utan tvekan Taiwan-resan. Den påbörjades visserligen i december året innan, men sträckte sig in över första veckan i januari också. Sedan blev det mest mindre utflykter, som t.ex. till Fotografiska i Stockholm med vännen Anna, resan till Dalafloda med Kerstin, räkkryss med tanter/damer/flickor på gården o.s.v. Det blev också en hel del konstutställningar, och en del besök i stadens vackra parker.


Jag kommer också att minnas alla jämna födelsedagar, som syrrans 80-årsdag i Stockholm, Mathias´ 50 årsfest på golfrestaurangen och dagens 10-årskalas för mitt yngsta barnbarn Emma. Vi fick också en tonåring i familjen då Emil fyllde 13 år den 21/12. Alla dessa begivenheter äger rum oktober-december!

5. Hur avslutar du 2019?
Jag är hembjuden till familjen Hellquist, men har inte riktigt bestämt mig ännu. Det är fem familjer som är bjudna, förutom mig. Det är mycket trevliga människor, men när man har hörapparater, som jag, så kan det blir lite stimmigt med så många människor. Så jag går efter dagsläget, och det tycker Mathias och Ssu-Pi är helt okey.

Nu vet jag i alla fall vad jag ska göra: Jag ska gå på 10-årskalas!








Kommentarer

  1. Spännande med en resa till Taiwan!

    SvaraRadera
  2. Ja, det är ett underbart vackert land med en vänlig befolkning. Verkligen en upplevelse. Min sonhustru kommer därifrån, och det underlättar med tanke på språket. Men många unga talar engelska, och alla gör allt för att hjälpa en på alla sätt och vis.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30