Fem en fredag v. 16: ?

Fem en fredag v. 16 är inställt. Anledningen är att Elisa, som brukar förse oss med dessa klurigheter, har blivit mamma för andra gången. Nu till en liten flicka. Grattis till Elisa och hennes familj! Saknar Elisas frågor, men vad kan vara viktigare än att ta emot en ny liten världsmedborgare? Ingenting!

Därför hittar jag på ett eget inlägg. Kanske inte direkta frågor utan mer 5 saker som förundrar mig mest (just nu i alla fall).

1.   Det är med förundran och kärlek jag ser på ett litet barn som nyss kommit till världen. Det behöver inte gälla ett barn i min närhet. Jag börjar gråta om jag ser en förlossning på TV. Det är så oerhört stort när ett nytt liv föds tycker jag.

Det här är min son, två timmar gammal.

2.   Lika stor förundran, och  kärlek, är det att längre fram se att barnet kanske fått drag av någon långt bakåt i släkten. Det kan vara utseendemässigt eller anlagsmässigt. Visst är det förunderligt?! Då min sons far inte är i livet, så kan jag sakna att inte ha någon att "älta" detta med. 

Far, son och sonson

3.   Men lika förunderligt är det när ett barn växer upp och är helt olik alla andra i sin familj/släkt. Går sin absolut helt egna väg (vilket förhoppningsvis alla barn gör, på sitt sätt!) Spännande!

Vem brås hen på?

4.   Det är också förunderligt, men häftigt, att man kan känna en större närhet och samhörighet med en helt utomstående människa, än med sina närmaste. För det händer faktiskt ibland. Fast man väljer ju sina vänner, vilket man inte kan göra med sin familj/släkt. Men man kan faktiskt välja bort!

 På vandring med min allra bästa vän och bonus-syster

5.   Naturens växlingar är också något som året runt gör mig lika förundrad. Hur det växlar mellan förruttnelse och liv, och hur naturen kan få min sinnesstämning att förändras, från nedstämdhet och sorg till hopp, förväntan och glädje

.

Blåsippor som förgyllde min påskvandring i skogen. Och som jag, trots att

de är fridlysta, plockade (bara dessa två) och satte bakom Emmas öra. 

Jaa, så blev det ändå fem en fredag. För övrigt så flyter livet på lite som vanligt, om man nu kan säga det i dessa märkliga tider. Eftersom jag är ensamstående, så är det inte så stor skillnad ändå. Jag handlar ju inte själv, och jag åker inte in på några aktiviteter som jag brukar heller. Dom är förresten inställda. Men för övrigt lever jag som vanligt. 

Börjar få tillbaka orken efter alla (3) penicillinkurer, så jag har äntligen fått undan julsakerna, och faktiskt också bytt gardiner överallt. Det kändes bra, för det har gett mig SÅÅÅ dåligt samvete. Trots att jag borde veta bättre! 

Har också börjat skriva listor på vad alla fotomappar, som ligger på datorn, innehåller. Det är från 2009 och framåt, och när jag velat visa något kort för  någon, så har jag måst sitta där och klicka igenom massor av mappar. Nu börjar det bli ordning och reda! Jag håller också på och fyller i boken "Till mitt barnbarn", som tillägnas Emma. Emils är redan klar. Så nog finns det att göra, om man nu vill. Och det vill man......... ibland!

Just nu vill jag ta mig en kopp kaffe, lite glass och en chokladbit. Det är jag värd, som dom säger i TV-reklamen!