Fem en fredag v. 21: Ljud

Idag vaknade jag tidigt och begav mig ut på en morgonpromenad före frukost. Strålande solsken och solen värmde så jag nästan fick ta av mig jackan. Det doftade faktiskt sommar ute. Tjurarna låg där så lojt i hagen, och ankorna vankade tjattrande omkring. Livet kändes ganska skönt! Fredag är det också, så elisamatilda ställer nyfikna frågor, denna vecka om ljud.

Fem en fredag v. 21: Ljud

1.  Vad har du för ringsignal på din telefon?

Har bara en vanlig liten trudelutt. För många år sedan hade min son lagt in olika melodier för de närmaste, på sin telefon. Signalen när jag ringde var signaturmelodin till Familjen Adams! Vet inte hur han tänkte! 😁

2.  Vilket är ditt favorit ljud?

Mina barnbarns skratt ljuder ljuvligt i mina öron. Barns skratt överhuvudtaget. De skrattar så härligt spontant och smittande, så det är omöjligt att inte skratta med. 💓

3.  Vilket ljud gör dig tokig?

Folk som trummar med fingrar och annat på bänkar och bord när de lyssnar på musik. De som trycker in och ut knappen på reservoarpennan och människor som knäcker sina fingrar ljudligt. Det kryper i mig! Och när folk smackar och äter med öppen mun!

4.  Vad kan du höra just nu?

Absolut ingenting! Joo, det är faktiskt sant. Det är helt tyst. När jag lutar mig bakåt så knirkar stolen, men annars är det helt tyst. Och jag älskar tystnaden!!

5.  Vad lyssnar du helst på? (musik, poddar, radio etc.)

När jag ska lyssna, verkligen lyssna, på någonting så kan jag inte göra någonting annat. Eftersom jag har nedsatt hörsel så krävs det viss koncentration för att höra vad som sägs. Då blir det ofta P1. Ska det bara skvala på som utfyllnad så står P4 på. Annars tycker jag om att lyssna på lite raspiga och hesa mansröster t.ex. Joe Cocker, Rod Stewart, Totta Näslund m.fl. Och som sagt, när jag gymmar i mitt lilla hemmagym så genljuder huset av John Fogerty.

Ett gott skratt förlänger livet som vi ju alla vet. Men det gör också rörelse av allehanda slag. Och kan ni tänka er, att nu har jag hållit ut i snart två veckor (på måndag), och tycker än så länge att det känns ganska skönt. Är det fint väder så börjar jag med en promenad. Sedan äter jag frukost och "så går jag ner i min källare, där lever jag sällare" (kommer någon ihåg den sången?) och gör min gympa. Är det ruskväder, så blir det gå-band i stället för promenad. Dessutom har jag börjat med Qi Gong innan sänggående. Tala om att vara manisk! Allt eller inget!

För många herrans år sedan, närmare bestämt 1998, gick jag en grundkurs, och sedermera också en fortsättningskurs i Medicinsk Qi Gong, Biyunmetoden. Det utövade jag sedan i många år. Kursen hölls av en kvinna som också gav massage och akupunktur. Den pågick under tre veckoslut/kurs.

Första gången jag kom dit trodde jag att jag hamnat fel. I väntrummet satt nämligen bara en blåklädd nunna. Så småningom dök det dock upp fler deltagare och mina fördomar kom på skam. Även nunnor kan utöva Qi Gong. Nunne-kläderna åkte av och hon var precis som vem som helst, och fantastiskt rolig. I kursavgiften ingick en sallad till lunch alla dagar. Efter lunchen gick vi ut på en promenad tillsammans. Sista dagen frågade kursledaren om vi kunde fortsätta kursen direkt efter lunchen, varpå syster Lydia (som nunnan hette) allvarligt tittade sig omkring och sade: "Tji Gång!"

Syster Lydia tillhörde Mariadöttrarna i Vallby här utanför min lilla hemstad, ja faktiskt bara några kilometrar från där jag bor. Mariadöttrarna av Den Evangeliska Mariavägen är en evangelisk luthersk klosterfamilj i Svenska Kyrkan och finns också i Malmö, Danmark och Finland. En katolsk gren finns också utanför Vadstena.
Den första Mariadottern hette Paulina Mariadotter. Hon föddes 1903 och dog 1985. Hon var guds redskap för den evangeliska Mariavägen.
Mariadöttrarna från de olika de olika klostren håller ständigt kontakt med varandra och hälsar ofta på varandra.

Mariadöttrarna i fullt arbete

När det gäller Lydia så berättade hon att hon varit som vem som helst under sitt tidigare liv. Hon arbetade på en stor fabrik, men hon kände hela tiden att någonting fattades i hennes liv. Hon kom i kontakt med Mariadöttrarna och där kände hon att hon hörde hemma. Hon berättade också att man måste gå fem år i kretsen av nunnor, innan man behöver bestämma sig för att stanna. Och naturligtvis kan man återgå till ett annat liv även sedan man blivit nunna, om det skulle kännas rätt.

Syster Lydia var/är också konstnär i det tysta. Något som hon påbörjat sedan hon blev nunna. Hon tillverkar skulpturer och dopfunt i trä. Hennes träskulpturer smyckar många kyrkor här i Sverige, men ett världsligt erkännande bryr hon sig inte om, säger hon.