Måndagstankar i v. 25: Min Mamma & jag

Måndagstankar 
Jag tänker så bra när jag går. Kan man verkligen tänka på två saker samtidigt? Det känns så ibland. Man har en tanke först, men sedan är det en annan tanke som ligger lite bakom samtidigt. Vad knäppt det låter! 

Hur som helst, för ett antal år sedan så deltog jag i en del Pilgrimsvandringar på olika platser i Sverige. Anledningen till det var att jag gick en Brobyggeutbildning på Betelseminariet i Bromma. På de här vandringarna hade vi en bön som upprepades tyst inom var och en under hela vandringen (frivilligt förstås). Helt kort lyder den:

"Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den". 

Och det märkliga är, att så fort jag sätter på mig gå-skorna så dyker den upp. Och den finns där hela tiden! Det är tanken längst fram. 


På väg, på väg
genom land och stad,
uppbrottets tid är här.
Axla din ränsel, ta tag i din stav
och gå ut dit fötterna bär. 
På väg, dit fötterna bär.

Den tanke som dök upp längre bak idag, var tanken på min mamma och mig. Mamma var 82 år när hon dog. Alltså sju år äldre än vad jag är nu. Här gick jag min morgonpromenad i linne och shorts och med gåstavarna i högsta hugg. Under hela min uppväxt och inte heller som vuxen såg jag min mamma gå i shorts och linne. Någon gång såg jag henne i baddräkt, men det var ett fåtal gånger. 

Och de stavar som fanns det var skidstavar. På äldre da´r hade mamma käpp, och det kanske kan jämföras med nutidens stavar!? Men käppen var bra till mycket! "Kommer det nå´n och är otidig," sa mamma, "då slår man till en med käppen!" Det kanske jag ska prova med stavarna också, om nå´n kommer och är otidig menar jag! 😁

Det är så klart inte bara shortsen och stavarna som skiljer oss åt. Neej, jag har ju haft förmånen att få utbilda mig och få ett yrke, medan mamma under alla år gick och städade hos, som hon sa, bättre bemedlade människor, men också på kontor och i skolor. Det är absolut inget fel i att städa, men att slita ut människor för en alltför billig penning, det är fel! 

Hon var en oerhört stark människa, min mamma. Och hon lärde mig så väldigt mycket om hur man ska vara mot andra människor. Men framför allt så var hon en mycket emotionell människa, så kärlek och beröring har jag fått i överflöd. Dessutom hade hon väldigt mycket humor. Jag tänker på henne med kärlek i hjärtat och ett leende på mina läppar. 💗´

                                   Foto: Expressen 1987

Pilgrimen har i alla tider haft yttre kännetecken och
viktiga tillbehör för sin vandring. Det har bl.a. varit
skor, stav, hatt, ränsel och kors.
Jag vet inte om damen på bilden ovan har något kors 
om halsen, men i övrigt har hon alla tillbehören 
vad jag kan se.


 

Kommentarer

  1. Ja, visst tänker man på en massa saker när man är ute och promenerar!
    HA en fortsatt bra vecka!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår precis vad du menar. Tankarna hoppar ibland utan att man själv hjälper till, tycks det. Promenadtankar är avkopplande. Kram

    SvaraRadera
  3. Visst är det så, och det är väl det som gör det så avkopplande att promenera. Hit och dit, högt och lågt far tankarna. Ha det bra! Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning