Måndagstankar i v. 28

Måndagstankar

Förra måndagen skrev jag om att jag skulle börja beta av olästa böcker i min bokhylla, vilket jag har fortsatt med. Efter "En kvinnas liv" blev det "Det går an" av Carl Jonas Love Almqvist. Även här slås jag av skillnaden i action jämfört med mycket av den moderna litteraturen som jag läst under senare år. Och ändå var Almqvist en modern diktare i sin tid. Så här står det på försättsbladet till boken:

 
   "Det går an" kom ut 1839. Den blev en omedelbar skandalsuccé, som i sin tur ledde till en rad stridsskrifter, de flesta mot Almqvist. "Det går an-striden" är en av de häftigaste litterära fejder som utkämpats i detta land.

   "Det går an" var också början till Almqvists olycka, hans definitiva brytning med det etablerade samhället. Som rektor för Nya Elementarskolan i Stockholm fick han motta protester från elevernas föräldrar - en sådan rektor kunde man ju inte ha. Som prästvigd instämdes han inför Uppsala domkapitel - en sådan präst kunde man ju inte ha - men slapp den gången undan med en varning.

   Vad var det då för irrläror Almqvist spred i "Det går an" och som så våldsamt hettade upp sinnena? Jo, han predikade kärlek utan kyrkans välsignelse och kvinnans rätt till eget förvärvsarbete och därmed till eget värde! Ellen Key kallade 1897 Almqvist "Sveriges modernaste diktare". Han är modern än i dag. (Det här skrevs i ett nytrycket från 1976.)

Mitt omdöme om boken är; den går an. Nästa olästa författare i min bokhylla är Dan Andersson. Jag började med "De tre hemlösa". Jag förundras över hur människorna levde på den tiden. Vilket elände! Men det var inte helt främmande för mig. Har tidigare berättat om min farmor Hilda, och hennes eländiga liv, och om henns fars sista tid i livet, på Fattiggården.

Den här boken utspelar sig i Finnmarken, skogsbygden i gränsskärningen mellan Dalarna, Värmland och Västmanland, under tidigt 1900-tal. Det är trakten där min pappa, född 1904, föddes och tillbringade en stor del av sin uppväxt. Jag spelade faktiskt in när han berättade om sin uppväxt. Han nämner då att Dan Andersson växte upp där.

Boken handlar om tre bröder och deras föräldrar och om deras erbarmliga liv. Trots jämmer och elände, för det fanns ingenting ljust i den här boken, så grep den tag i mig. Det var väl jämförelsen med min farmor och hennes liv kanske. Vad som möjligtvis var ljust var de varma känslorna mellan  de tre bröderna. Det finns en, om inte fortsättning, så ändå en berättelse om en av de tre bröderna, "David Ramms arv". Den ska jag börja på nu.

Kvinnan i vita hatten är min farmor Hilda. Hon dog 1939 i en ålder av 56 år. I bakgrunden syns "tant Lodéns" stuga i Torpshammar, där farmor bodde med sina hemmavarande barn under sina sista levnadsår. Min yngsta farbror Gustaf var född 1922, och ser ut att vara 6-7 år på fotot. Det betyder att fotot måste vara taget runt 1930. Det innebär att farmor var 47 år vid tillfället. Längst till höger står min pappa Artur. Han var äldst av 10 syskon (varav 2 dog i tidig ålder), och hade för länge sedan flyttat hemifrån när det här kortet togs. Han var mycket förtjust i sin mamma, och framhöll alltid att hon var en riktig kämpe!

¤¤¤¤¤¤¤

Och på tal om någonting helt annat, så är jag inne på min 9:de vecka med hemma-gym och promenader. Båda delarna gör jag så gott som varje dag, medan Qi Gongen har fått stryka på foten. Nu ger jag mig själv en klapp på axeln!✌