Att göra varandra illa......

Det finns vissa ord och meningar som många av oss har svårt att uttala. Det kan t.ex. vara "jag älskar dig" eller det lilla ordet "förlåt", som kan sitta långt inne. Jag tänker att det kanske har en del med uppväxt och kynne att göra. Min mamma var väldigt kramig, och sa ofta till oss barn att hon älskade oss. Men.....det här gällde oss två som var yngst av sju syskon. Mina äldre systrar har inte något minne av det. Det här märks tydligt när det gäller hur vi syskon har uppfostrat våra barn.

Min egen efterkonstuktion till det här, är att mamma träffade en ny man när jag var 2-3 år, och skilde sig från min pappa. Och trots att den nya mannen var en slarver, så tror jag att han gjorde mamma lycklig! Och det delade hon med sig till min bror och mig!

Det här har inneburit att jag haft väldigt lätt för att tala om för dem jag älskar att jag gör det. Har ett så fint minne av det. Min son gick på högstadiet. Klassen hade skrivit uppsats, och sonen hade valt ämnet "Min uppväxt". Hans lärare i svenska berättade för mig att Mathias avslutat uppsatsen med orden: "Jag tycker att jag har haft en bra uppväxt, för min mamma har alltid sagt att hon älskar mig!" Det tyckte både hon och jag var så otroligt fint skrivet av en kille i åk 8.



Däremot har jag inte haft lika lätt för att säga förlåt. Så Mathias och jag bestämde tillsammans att vi aldrig skulle gå i säng utan att först be om förlåtelse om vi var osams. Och att aldrig skiljas som ovänner. Och det har fungerat, och gör det än idag! Och de här sakerna har Mathias fört vidare till sina barn. 

Men något som däremot aldrig kommit för mig är att hämnas. Jag tycker det är vidrigt när man på alla sätt försöker göra någon annan illa p.g.a. att man själv känner sig kränkt eller illa behandlad. Det måste finnas bättra sätt att reda ut saker. 

Par som skiljer sig är ofta specialister på att vilja hämnas. Ett sätt är att prata illa om den andra inför sina gemensamma barn. Men vem straffar man då? Jo, barnen! Barn som känner att de inte vågar tala om för den ena föräldern att de haft kul hos den andra föräldern. Inte törst säga att de tycker om sin mamma/pappa o.s.v. Det är grymt tycker jag!! 

Det här har jag faktiskt påpekat för många yngre par, som beter sig på det här viset. Min devis är att, har man ingenting bra att säga om sin föredetta, då håller man tyst! Att man sedan har en förtrogen som kan ta emot ens aggressioner är en annan sak, men aldrig, aldrig inför barnen!

Om du törstar efter hämnd för att dina känslor har sårats,
så är ditt eget lidande allt du kan se.
Men om du finner ditt lugn och ser lite djupare
kommer du att inse att den person som sårade dig
också lider.
                                                                     (Haemin Sunim)

Kommentarer

  1. Ja det är viktigt att säga jag älskar dig och förlåt. Inget av det är något problem för mig.
    Fint skrivet av din son i 8:an. Nej man ska aldrig skiljas åt som ovänner när man ska iväg på jobb eller annat, de lärde mig en arbetskompis en gång för länge, länge sedan, hon var 30 år äldre än mig och hon och hennes man var lite sura på varandra en morgon och skiljdes åt så, mannen kom aldrig hem mer han fick en hjärtinfarkt på arbetet och dog. Detta var innan vi blev arbetskamrater men hon såg på mig en morgon att jag inte var så glad o då berättade hon detta för mig. Det har jag alltid burit med mig. Vissa saker som händer på vägen genom livet fastnar för alltid inom oss. Jag skulle säkert hämnas om någon gjorde de mina redigt illa.
    Kramiz

    SvaraRadera
  2. Vad hon måste ha tänkt på det i många år. Så himla tragiskt! När man hör sånt, så får man sig verkligen en tankeställare! Och funderar på vad som är viktigt här i livet. Jag skriver att jag aldrig har tänkt på att hämnas, men det du skriver om att någon gjort de mina verkligt illa. Ja då skulle jag nog kunna ta till både det ena och det andra. Så det är klart...... man ska aldrig säga aldrig!
    Kram fru Nilsson! 😁

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning