Fem en fredag v. 45: Drömmar
Jag går rakt på elisamatilda.se:s frågor, som den här veckan handlar om Drömmar.
1. Vad har du för återkommande drömmar?
För flera år sedan drömde jag väldigt ofta att jag var jagad. Ofta var det i sprialtrappor eller mörka återvändsgränder, och det slutade alltid med en stängd dörr. Jag kom inte längre! Dom drömmarna har avtagit, och jag inbillar mig att det var för att jag var stressad både kroppsligt och mentalt, som jag drömde de här drömmarna.
Jag drömde också återkommande om en plats, ett hus, ett område som var så väldigt välbekant, men som jag inte visste var någonstans det fanns. Nu för tiden kommer jag sällan ihåg mina drömmar, men drömmer gör vi ju alla, alltid.
2. Vilken är din största dröm?
Oj, det var svårt! Förutom sådana saker som att min älskade lilla familj ska få vara friska och ha det bra, så får jag nog säga att drömmarna avtar med åren. Eller kanske snarare att man drömmer i det lilla. Jag drömmer t.ex. att allt ska återgå till det vanliga, så att vi kan röra oss fritt igen, och få träffas och krama om de vi tycker om.
3. Vilken är din största dröm som gått i uppfyllelse?
Min allra största dröm som gått i uppfyllelse är att min son med familj flyttade tillbaks till Sverige efter mer än 10 år utomlands. Det hade jag inte ens hoppats på! Och tillika flyttade de hit till vår lilla håla.
Den här bilden är tagen på Arlanda den 24/11 2009. Deras första dag i Sverige!
Den lilla killen som sitter där fyller 14 år i december, och bebisen i magen är nu-
mera en liten tjej, som fyller 11 år i december. Kan ni förstå min lycka?
4. Har du någon gång drömt något som slagit in?
Jag kan inte komma på någonting, Däremot har jag en god vän som flera gånger drömt om sådant som man aldrig hade en tanke på skulle hända, men som sedan har hänt. Det är lite skrämmande.
5. Vad är din största mardröm?
Min absoluta mardröm är att Mathias, Ssu-Pi eller något av barnen ska dö före mig. Det vore outhärdligt och emot alla regler! Jag upplevde lite av det när min son för ett antal år sedan fick en stor hjärtinfarkt och akut måste byta ut tre artärer genom en stor operation. Världen gungade! Som tur var hade Ssu-Pi och jag varandra och kunde hjälpas åt att ta hand om både honom och barnen. Jag måste säga att jag har världens bästa sonhustru! 💓 Och allt gick bra! Men jag vill inte uppleva det igen!
¤¤¤¤¤¤¤
För övrigt älskar jag drömmar. Min favoritkaka!
Annars har den här veckan flutit på som vanligt. Coronaläget har trappats upp här i Uppland, liksom på flera håll i vårt avlånga land, så jag gör inga direkta utsvävningar. Men handla måste jag göra hur läget än är, så igår blev det en stadsrunda.
Jag besökte Mekonomen och köpte en batteriladdare. Jag kör nämligen alldeles för lite, så bilen laddar ur mellan gångerna. ÖB fick besök, liksom Apotek 💗samt Intersport eftersom jag nöter ut mina gummiband i min dagliga gympa. Och sist men inte minst blev det matinköp på Coop. Och dessförinnan var jag till Återbruket. Jag kan inte förstå att det blir så mycket skräp i ett hushåll på en person.
Jag ser väl inte riktigt ut så här 😁, men jag har
likadana träningsredskap. Och mer behövs inte!
Det var väldigt få människor på de olika ställena. Apoteket var väl det som hade flest kunder, men bara 20 personer i taget fick komma in. Och alla var mycket noga med att hålla avståndet!
Nu tar jag helg, och fortsätter renskriva mina fjällvandringar. Ha det så gott allihopa!
jag har också såna träningsredskap, fått av sönerna, skönt att ha de sina i närheten.
SvaraRaderaJa det är guld värt att ha sina nära och kära nära! 😁
SvaraRaderaDet viktigaste i livet är ens anhöriga - men tyvärr har jag inte några kvar (vi har alltså inga barn). Jag har dock två kusiner, den ena är utflyttad till Värmland men vi hörs rätt ofta per telefon. Den andra är egentligen mer som en syster, hon är två är äldre och vi har alltid varit som syrror. Henne både träffar vi ofta - fast inte i år - och hon och jag snackar väldans mycket i telefonen.....
SvaraRaderaPå vårt apotek får man bara vara 4 som kommer in, men det är numera - efter turistsäsongen - inga längre väntetider som tur är.
KRAM/Susie
Det där med nära och kära är viktigt, men det är inte beroende på hur eller om man är släkt eller ej. Jag har bara ett barn, och efter att själv ha vuxit upp i en syskonskara på sex så har jag många gånger undrat hur det har känts för honom att inte ha några syskon. Han har inte lidit av det säger han, utan han räknar min ena systers barn som sina syskon. Speciellt Bosse och Mathias står varandra väldigt närma. Det känns skönt när han säger det! Men man har även andra personer som står en närma! Släkten väljer man ju inte, men det gör man faktiskt med sina vänner. Så några vänner, t.ex. min granne Kerstin, känns absolut som en syster för mig, och tvärtom säger hon. Det är bra! Kram till dig Susie!
SvaraRaderamin mamma gjorde drömmar som var alldeles fantastiska. och vaniljhorn. men hon finns inte längre. så duktig du är som gör gymnastik hemma. önskar att jag var så disciplinerad
SvaraRaderaVisst är det märkligt att man minns drömmar man haft som liten/ung, men inte kommer ihåg vad man drömmer nuförtiden. För du har ju rätt, visst drömmer man.
SvaraRaderaJättekul att din son flyttade tillbaka till Sverige med sin familj. Å att han flyttade till din bostadsort var ju inte helt fel, varken fr honom eller för dig;-)
Barn ska inte dö före sina föräldrar, det är grymt, men ändå händer det ibland...
Tack för att jag fick läsa dina svar! Du har begåvats lyckligt och det är viktigt i drömmarnas land. Kram
SvaraRaderaJag använder ibland gummiband o tränar med. Tyvärr alltför sällan, oftast blir det bara hundpromenader och det räcker inte! Förstår din stora glädje över att få hem sonen med familj. Jag har dottern bara 12 mil bort men då varken hon eller jag har bil så blir det sällan vi kan ses.Att drömma om att man blir jagad måste vara jobbigt, själv drömde jag under stressiga perioder att jag virrade bort mig i stora hus. Trevlig helg
SvaraRaderaLindrar min värk i axlar och höfter. Men jag är förvånad själv att jag hållit ut så länge. Nu känns det nästan som det fattas något om jag hoppar över en dag! 😲
SvaraRaderaAtt Mathias med familj flyttade hit till min stad beror också på att det är bra penlingsläge till Stockholm där han fick jobb. Det är också viktigt för barnen att ha den äldre generationen (mig) i närheten! 😍
Det är jätteroligt att det är några som vill läsa ens inlägg, men det är lika kul att läsa era!
Promenaderna är också väldigt viktiga. Det blir andra delar av kroppen som används, och dom är så viktiga för tankarna och själen!
Kram på er!
Så otroligt skönt att det gick bra för din son efter hjärtinfarkten! Förstår att det måste ha varit otroligt hemskt. Så duktig du är som nöter ut träningsredskapen du använder hemma, själv har jag så svårt att få till träning hemma men det går bra bara jag kommer till gymmet. Fast just nu tror jag gymmet får vara tills det lugnat ner sig med coronan.
SvaraRaderaÄr så glad för att sonen mår bra idag, men oron finns hela tiden sedan det hände.
SvaraRaderaJag har gått på seniorgymmet i massor av år, men dom stängde ner i mars p.g.a. coronen. Efter ett par månader hade jag så otroligt ont, så jag var helt enkelt tvungen att göra någon.
Jag har också en del träningsredskap men måste erkänna att jag inte använder dem så värst flitigt. Min dröm är också att något av mina barn flyttar tillbaka till Sverige, men jag gissar att så blir det aldrig. Kram
SvaraRaderaDet trodde inte jag heller Gunnel. Men man kan aldrig veta! Är deras respektive också från Sverige? Då tror jag att det finns en chans i alla fall. Kram!
SvaraRaderaVilken mardröm när Mathias fick hjärtinfarkten! Jag förstår att oron finns där hela tiden sedan det hände. Man vill verkligen att turordningen till sjukdom och bortgång sker i rätt ordning för hur kommer man vidare om man förlorar någon av sina barn? Jag hoppas såklart på att Jenny m fam ska flytta hem men samtidigt är det viktiga för mig att de trivs o mår bra där de är.
SvaraRaderaPrecis vad min mamma sa när jag låg på sjukhus, att hon visste att jag skulle bi bra för det är inte meningen att barn dör före föräldrarna.
SvaraRaderaJa Ingegerd, det var verkligen en mardröm. Men nu är han frisk och mår bra, och det är det viktigaste, var dom än bor. Det är kul att hälsa på dom när dom bor utomlands. Men nog vill man ha dem nära!
SvaraRaderaNej, det är inte meningen att barnen ska gå först! Det skulle kännas outhärdligt!