Fem en fredag v. 46: Hjälp
Hjälp! Det är fredagen den 13:de. och enligt gammal skrock så är det ett olyckstal. Min mamma sa alltid att när den 13:de inföll på en fredag så var det hennes lyckodag. Nu tror jag ju inte att lyckodagar går i arv, men när jag ändå var inne i stan idag, så tog jag det säkra före det osäkra. Jag köpte en Sverige-lott! Men det går nog inte i arv. 😞 Hur som helst så tänker jag svarar på elisamatilda.se:s frågor nu.
1. När behövde du senast hjälp med något?
För någon vecka sedan flyttade jag dator och skrivare till en annan plats i huset. När jag sedan skulle skanna in några bilder, så fungerade det inte. Ringde upp Mathias och sa att jag var i behov av en datakunnig son, och han sa att han var det. Det visade sig att jag bara hade satt i en sladd på fel ställe. Så pinsamt! Men vi fick en trevlig fikastund tillsammans med mycket prat om allt och inget. Det var så skönt!
Förena nytta med nöje!
2. Inom vilket område är du den som hjälper andra?
Eftersom jag kan skriva ganska snyggt (f.d. kartritare) så kommer mina nära och kära alltid till mig när det ska skrivas kort till födelsedagar, examen, begravningar, ja uppvaktningar överhuvutaget. Men de kommer också till mig och pratar när det behövs, eftersom jag är bra på att lyssna (f.d. socionom)
Den kloke har långa öron och kort tunga
(hen hör mycket och talar litet)
3. Vad skulle gå bättre om du inte gjorde det själv?
Oj, det är ganska mycket! T.ex. att tömma vattentunnan inför vintern, eller bära upp tunga saker på vinden, balanserande på den vingliga stegen, eller om jag vill möblera om. Då lirkar jag in en matta under det som är tungt, också drar jag. Inget av det här är så bra för mina onda leder, men är huvudet dumt så får kroppen lida! Jag har såååå svårt för att be om hjälp!
Bra karl reder sig själv!
Själv är bäste dräng
Men:
Den börda som bärs av två är hälften så tung!
4. Brukar du ta hjälp av dina grannar?
Som jag sagt tidigare, så har jag världens bästa grannar. Eftersom min bil tycker att den får åka för sällan på vägarna så vägrar den starta då och då. Då har det hänt vid några tillfällen att jag lånat Kerstins bil. Men bara om jag haft läkartid eller så. Skulle jag bara handla så har jag satt i laddaren och åkt dagen därpå i stället. Så´n är jag!
Älska din granne, men riv inte upp gärdesgården mellan er (så att ni tränger in på varandras område)
5. Vad hjälpte du oftast till med hemma som liten?
Vi barn fick alltid bära in ved. Ibland också hugga! I vår familj fick vi också ofta gå och handla mat. Då skrev mamma en lapp som vi lämnade till tant Berglind i affären, och sedan skrev hon upp i en bok vad det kostade, och så fick mamma betala när hon gick dit själv.
Min dräng hade också en dräng
¤¤¤¤¤¤¤
Våran mamma svängde sig ofta med allehanda ordspråk och ordstäv. Många av dom sitter fortfarande kvar. När syrran och jag var vuxna roade vi oss ofta med att göra om dom genom att blanda ihop två olika, och sedan sa vi dom när vi var hemma hos mamma. I början blev hon upprörd, men ganska snart förstod hon att vi retades, och då gav det upphov till många glada skratt.
Optimisten har ofta lika fel som pessimisten,
men han har roligare!
Ha en bra helg landet runt!
balansera på stege är jag försiktig med
SvaraRaderaMånga poäng där bland dina svar, jag log gott.
SvaraRaderaTrevlig fredag
Vilket härligt inlägg, som fick mig att skratta samtidigt som jag fick lära känna dig lite bättre. Kombin kartritare och socionom är verkligen udda, men riktigt spännande. Det bästa av två världar, nästan:-) Gillar dina tänkvärda ordspråk, speciellt det med optimisten. Håller med:-)
SvaraRaderaEnda sättet att ta sig upp på vinden är via stegen! 😁
SvaraRaderaLivet blir bättre om man ler och skrattar, sa optiminsten!
Mellan kartritartiden och socionomtiden utbildade jag mig till förskollärare. Jag har älskat att plugga och gå på kurser. Det har nog varit ett substitut för något annat! 😜
Ja men visst, ved skulle man ju bära! Det hade jag förträngt. Gå på stegar gillar inte jag heller, har alltid haft dåligt balanssinne och det blir ju inte precis bättre. Datakunniga barn MÅSTE man ha!
SvaraRaderafint staket. Morfar bar in ved och tände i AGA - spisen om morgnarna och kanske någon brasa. trevligt att dricka kaffe med sonen
SvaraRaderaJa det var mycket trevligt att dricka kaffe med min datakunniga son. Det händer ju inte så ofta nu för tiden tyvärr.
SvaraRaderaDet är fint med gärdesgård. Det har vi på ena sidan av gården där jag bor. Det kom en kunnig man från dalarna och satte upp den för många år sedan. Det är faktiskt ett hantverk att bygga gärdesgårdar.
Se där, min mamma säger också att det är en lyckodag och för henne var de ju det när en av mina bröder föddes just en fredag den 13:e. Några år senare fick hon en dotter en söndag - inte fy skam de heller ju :)
SvaraRaderaGrannar är guld om de är goda grannar. Jag har inte så många men de jag har är guld, fram för allt den allra närmst.
Ja du, inte vet fru Nilsson redigt vad som hänt henne.
Kramiz
Ved? Jo faktiskt, det eldades med ved när jag föddes i Hfors, men vi flyttade efter några år så det minns jag knappt. Guld värt att ha någon som är bra på att lyssna, alltför många vänder direkt uppmärksamheten till sig själv.
SvaraRaderaGärdesgårdar ska aldrig rivas, möjligen bytas ut...
Vet inte varför mamma sa att det var en lyckodag. Själv var hon född den 13:de, men inte på en fredag. Jag däremot är född på en fredag, men den 23:dje. Hon kanske slog ihop det! 😁 Ja minns att jag tyckte det luktade så gott om ved, och speciellt nyhuggen. Nej Paula, gärdesgårdar ska man inte riva. Dom blir också vackrare med åldern, precis som vi? 🤪
SvaraRaderaFredagen den trettonde har aldrig varit någon speciell otursdag för mig, men jag är inte vidskeplig. Konstigt egentligen för båda mina föräldrar var det och min farmor också i allra högsta grad.
SvaraRaderaJag tycker inte heller att jag är vedskeplig, men trots det så lägger jag t.ex. aldrig nycklarna på bordet, går under stegar o.s.v. Om jag någon gång råkar göra det så konstaterar jag bara att jag gjort det. På något sätt sitter det i ryggmärgen!
SvaraRadera