Fem en fredag v. 53: Gott nytt 2021

 

Det har ju gått ett helt år sedan sist!

Nu tar jag i med nya friska tag och försöker besvara elisamatilda.se:s fredagsfrågor. De flesta frågorna tror jag gäller föregående år, för det är ju redan fredagen den 1 januari 2021 idag!

1.  Vad var det bästa med det här året?

Det bästa har nog varit att jag har gjort en hel del saker som jag gått och skjutit på allt för länge. 

• Jag har listat upp alla foton som ligger i datorn, så jag vet var jag ska leta
• Jag har sorterat ut närmare 300 böcker ur mina bokhyllor och skänkt dem till second hand
• Jag har sorterat massor av foton i lådor efter årtal och i pärmar
• Jag har skrivit ut dagboksanteckningar på datorn från alla fjällvandringar och satt in i album tillsammans med bilder
• Jag har lämnat in en massa kläder (3 säckar) till second hand, med sådant som jag hela tiden hoppats att jag skulle växa i (eller kanske rättare: smalna i) Det sker ändå aldrig!
• Jag har läst en massa böcker som bara har stått där i bokhyllan
• Jag har städat linneskåp och garderober. I alla fall gjort en första gallring, men det är mer som ska ut! Jag har städat toalettskåpet och gallrat ut allt med utgånget datum + överblivna piller av olika slag
• Och dessutom gympar jag sex dagar i veckan, varje morgon i ca 30 minuter. Det började jag faktiskt med den 11 maj, då gymmet stängt en månad tidigare, och jag fick mer och mer ont i mina leder, Och jag håller fortfarande på! Det trodde jag väl aldrig om mig själv! 😲
• Pågående projekt är album "Till mitt barnbarn", varav det ena är klart och det andra påbörjat.
• Sedan har jag dagboksanteckningar från flera resor som ska renskrivas, så jag har nog göra ett bra tag till!

Det här är saker som jag har haft dåligt samvete över i flera år, och nu är det gjort. Ibland går jag bara och tittar på alla "nystädade" ställen, och säger till mig själv att "Oj, vad du varit duktig Kina!" 😁

Jag har även gallrat bland alla julsaker, men min favorittomte kommer alltid att finnas kvar. Den gjorde min son när han var i 3-årsåldern.

2.  Vad ser du fram emot med ett nytt år?

I första hand ser jag fram emot beröring! Jag riktigt längtar efter att få krama på dem jag älskar och tycker om, på riktigt. Nu kan det bli en snabb liten klapp/tryckning, men jag vill kramas! På riktigt!

Och så ser jag fram emot friheten att få röra mig fritt, vart jag vill, när jag vill, och hur jag vill. Det ska bli härligt!

Båda dessa önskningar lär ju ta sin tid, men........ den tiden kommer! Och det ser jag fram emot!

Det här är också en tomte som kommer att finnas kvar. Den satt alltid under min mammas gran. När Mathias var liten var han jätterädd för den här tomten. Han tyckte tomten såg läskig ut! Det har han berättat först nu, som vuxen. Hans barn, däremot, tycker inte att den är läskig på något vis.

3.  Vad var din största upptäckt under året?

Det var nog vetskapen om skillnaden mellan frivillig och ofrivillig ensamhet. Jag lever ensam sedan många år  och har, även om jag är mycket social, ett stort behov av ensamhet. Men på något sätt så har det mera varit en påtvingad ensamhet det gångna året. Och det är något helt annat!

Har också tänkt mycket på hur skört livet är, och hur mycket vi behöver varandra. En av våra grannar här i byn avled under hösten, och han uttalade klart att han ville dö, vilket förvånade mig mycket, Han hade ett rikt liv och var relativt frisk med tanke på hans ålder av 91 år. 

Min äldsta syster fyller 91 år i år, och hon säger också att hon inte känner någon mening med att leva. Och idag pratade jag med min enda kvarvarande faster, som faktiskt fyllde 101 år i november. Hon var också helt inne på att hon inte ville leva längre. Då känner jag mig så ledsen!

Det här året har också flera av mina släktingar, vänner och bekanta dött. De flesta i cancer, men två av dem har också blivit smittade av corona när de låg inne för behandling. Många är i min ålder och yngre. Och jag känner mig ju inte så gammal! Fast jag är kanske det?! Men jag tror också att man själv måste försöka göra sitt liv meningsfullt! Och ha en from förhoppning om att få dö knall och fall! 😇

De här två tomtarna har också funnits med länge. I alla fall hela Mathias uppväxt. Långt senare fick de eldstaden med grytan (köpt i Taiwan) som de kan värma sig vid. De kommer också att bli kvar i min samling!

4.  Hur blev det ett kärleksfullt år?

Kärleksfullheten visade sig i att människor började bry sig om varandra på ett annat sätt. Man hjälptes åt grannar emellan, man handlade åt varandra, frågade om det var något man kunde göra, ringde oftare o.s.v. Det tycker jag mig ha märkt i alla fall! 

Det här är den yngste, i alla fall senast inköpta, tomten som får stanna kvar. Honom hittade jag för ett tiotal år sedan och tyckte att han passade så bra in vid min spiselkrans. Han gängliga kropp och armar går att böja, så han kan stå eller sitta i olika ställningar. Honom gillar jag!

5.  Vad tar du med dig från 2020 in i 2021?

Jaa, den här pandemin tar vi väl med oss in i 2021, vilket vi vill eller inte. Men jag tar också med mig känslan av att tillsammans kan man klara av mer än man tror. Det kommer att bli bra! Vi kommer att komma ur det här, och får leva ett normalt liv igen. Då gäller det att inte tappa bort varandra igen!

Den här sista tomten är, efter den första här ovan, den som är mig kärast! Den senaste julen dök han dock inte upp. Jag tror inte att han tillhörde riskgruppen, men han stannade hemma, och så blir det nog hädanefter då mina barnbarn är så stora nu. När Mathias började på dagis här i stan, så fanns det en annan liten nisse där, och dom två blev genast goda vänner. Jag är ganska så säker på att han också tillverkade en lika fin tomte som Mathias. Och nu är ännu en epok slut! Men kontakten med tomten släpper vi aldrig! 💓💕

¤¤¤¤¤¤¤