Tallplanteraren

 

Ja, mitt allra första jobb var som tallplanterare. Det var under några veckor på sommarlovet, och jag kan lova att det inte var ett avundsvärt jobb. För det första fick man stå nedböjd hela tiden, plantorna skulle vara på ett exakt avstånd från varandra, och händerna blev helt sönderrivna. Som tur var så var man ung! Jag tror inte ens att vi hade kul på rasterna, för då hade man så ont överallt, och dessutom hann man inte lära känna sina arbetskamrater så bra. 

Under några jullov jobbade jag Tempo. Där fick jag hjälpa till på lagret, plocka i kassar åt kunderna och slå in paket ibland. Det var ganska kul! På den här tiden hade man ju långstrumpor i ylle, och när det var riktigt kallt så tog man på sig dom ovanpå nylonstrumporna. Tänk er min skam, när jag jobbade uppe i varuhuset, och plötsligt upptäckte att jag bara tagit av mig den ena yllestrumpan. Den var dessutom gul! Som tonåring tror man ju att alla har koll på just mig! 😳 Vilken skam och nesa!!

Mitt första "riktiga" arbete var som rit- och kartbiträde (jo, det hette så) på kommunen. Jag utbildade mig till kartritare och arbetade som det tills allt började bli datoriserat och man inte längre kunde se vem som ritat en karta. Det blev 15 år på lite olika platser i landet. 

Även om det inte direkt var skattkartor jag

ritade så kunde jag göra det i mitt nästa yrke!

Jag bestämde mig nämligen för att utbilda mig till förskollärare. Mätningspojkarna på kontoret frågade varför jag skulle byta, och jag sade till dom: "Tänk er att komma till jobbet varje dag och det kommer små människor och kramar om en!" Varpå de svarande att dom var ju inte så små, men nog kunde de se till att jag blev kramad varje morgon alltid! Dom saknade jag faktiskt, för vi hade så många tokiga upptåg för oss!

Efter ett antal år inom barnomsorgen tog jag ett vikariat på ett behandlingshem för tonåringar. Där fick jag så småningom en fast tjänst. Men som så ofta förr så smög sig känslan på att jag inte kunde tillräckligt. Så då började jag på socialhögskolan i Stockholm. Under tre terminer, av sju, arbetade jag 70 % på behandlingshemmet, och grundlade där min tid som utbränd, många år senare. 

Redan under utbildningen bestämde jag mig för att jag bara skulle arbeta med förebyggande arbete inom socialt arbete, och det har jag hållit fast vid. Det finns inget tyngre och mer otacksamhet arbete än det där man blir tvungen att bryta in i familjernas liv därför att lagarna säger så. Dom som arbetar med det har det absolut tyngsta och svåraste arbete man kan tänka sig. Och dom får ta sååå mycket skit, trots att dom egentligen gör ett otroligt jobb för det mesta! All heder åt dom!

Själv har jag jobbat som behandlingsassistent, skolkurator, familjebehandlare och gruppledare i olika samtalsgrupper. Hela tiden inriktat på barn, tonåringar och föräldrar. Och det har varit fantastiskt roligt!

Överhuvudtaget har jag trivs otroligt bra på alla mina jobb, bortsett från tallarna då. Mitt arbetsliv har var utvecklande, stimulerande men också oerhört roligt. Och allra bäst har det varit på arbetsplatser där det jobbat både män och kvinnor. Jag vet också att de vi arbetat för, både barn och föräldrar, känt av när arbetsgruppen fungerat bra. Det har jag fått åtskilliga bevis för faktiskt. Och bara det är stimulerande!

Jag är också utbildad Taktil Massör och Avslappningslärare. Utbildningar som jag faktiskt tagit in, med gott resultat, i mitt arbete. Bara att se en förälder, som haft svårt för beröring, krama om sitt barn, efter några gångers massage. Det är värt all möda i världen! Så ja, jag har haft världens bästa jobb!!

¤¤¤¤¤¤¤