Hör av dig

I  förra veckans tema i fem en fredag så var sista frågan: Vad vill du ska bli en trend? Varpå jag svarade:

 Det kan låta tramsigt kanske,
men jag skulle faktiskt önska att det blev en trend 
att bry sig mer om sina medmänniskor

Och det önskar jag verkligen! Egentligen behövs det så himla lite för att någon ska bli glad, och kanske känna att de fått dagens guldkorn. Det kanske är extra viktigt i de tider vi lever i just nu! 

För ganska precis ett år sedan skrev jag på min facebook-sida om glädjen av att motta ett handskrivet brev. Det stod inte på förren jag fick ett brev från en gammal skolkamrat som läst mitt inlägg. Hon bor utomlands, och vi har inte setts på kanske 40 år! Det var så roligt, och naturligtvis besvarade jag brevet. Sedan stod det inte på förren jag fick ett till brev från en kvinna som jag gick min avslappningslärar-utbildning med. Det kändes precis lika kul!


Eftersom jag blev så glad så skrev jag brev till mina två systrar och ett till min f.d. svägerska. Alla tre blev lika överraskade och glada och ringde och pratade länge. 

Häromdagen ringde min telefon och en klingande norrländsk dialekt hördes i luren. Det var min "gamla" arbetskamrat från slutet av 60- början av 70-talet, som ville höra hur jag mådde. Vi har träffats några gånger under årens lopp, och han har också hört av sig per telefon, men nu var det några år sedan. Han och hans fru bor söderöver numera, och han fyller faktiskt 83 år i december. Och rackarns så mycket vi hade att prata om!


Det här skrev jag också på fb, under rubriken "Hör av dig!" Bara några dagar senare ringde en bekant från förr upp och vi pratade i en timme nästan! Det behövs inte så mycket för att väcka tanken hos många! Så har du någon som du inte har haft kontakt med på länge, ring vet ja, eller skriv ett brev. Det blir garanterat uppskattat! Kram!

Kommentarer

  1. Att hjälpa andra är som bomull i hjärtat, tacksamheten är stor för minsta lilla grej, oftast räcker det med att fråga om man kan hjälpa med något för att göra någon glad. Handskrivna brev är guld värda, jag har en gammal klasskamrat i Helsingfors som jag brevväxlar med. Det enda av allt du skrev om som jag väljer bort är att prata i telefon. Ända sedan min utmattning vid sekelskiftet har jag haft svårt för telefonsamtal. Bara någon föreslår att ringa mig så blir jag kallsvettig! ja det är ju psykiskt men jag är inte bekväm med det längre. Tur det finns andra sätt att umgås även i dessa tider. Nu önskar jag en trevlig lördagskväll för nu ska jag bänka mig på första parkett vid dansgolvet! Kram

    SvaraRadera
  2. Det behövs så lite, egentligen! Vilket trevligt initiativ du tagit och det är så skönt att läsa att så många har nappat.
    Själv måste jag medge att jag är urusel på att hålla kontakt med personer från skol-/gymnasietiden, yrkeslivet och fotbollstiden...

    SvaraRadera
  3. Ja det är ju verkligen så Paula, och så lite det behövs. Det är också kul att skriva brev tycker jag. Jag är inte heller särskilt bekväm med att ringa, men när jag väl har någon på tråden då sätter munlädret igång!
    Utmattningssyndrom sätter sina spår. Jag var också sjukskriven vid sekelskiftet, och det tog många år (4) innan jag var helt på banan igen! Men jag måste säga att jag är fortfarande inte samma person som innan! På gott eller ont! 😆
    BP (vad heter du egentligen!?) jag är inte heller överdrivet bra på att hålla kontakten bakåt i tiden, men två som jag jobbade med inom förskolan (före 1986) träffar jag fortfarande 2 ggr/år. Då går vi och fikar och babblar av oss. Och mina tre senaste arbetskamrater träffar jag också några gånger per år då vi käkar eller fikar tillsammans. Jag var först att gå i pension (2010) och i januari som var, fyllde den yngsta av oss 65. Men hon jobbar nog på några år till.
    Det är kul att jag fått respons på det jag skrivit på fb. Kram på er!

    SvaraRadera
  4. Det roligaste som finns är något i postlådan eller pling på telefonen. Tyvärr skickar jag bara födelsedagskort, jul-och påskkort och alla-hjärtanskort.
    Kram Inger

    SvaraRadera
  5. Det är vackert så Inger. Själv har jag varit jättebra på att uppmärksamma högtider tidigare, men tyvärr blivit mycket sämre på det. Ska bättra mig! Kram!

    SvaraRadera
  6. Nu i coronatider är det verkligen rätt läge att höra av sig till släkt, vänner, bekanta. :)
    God ny vecka!

    SvaraRadera
  7. Men så roligt att kamraten från USA hörde av sig, och en sådant brev glädjer lite extra.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30